No description available.

<p>QC 20110525</p>

En vanligt förekommande uppfattning är att den svenska industrin tvingades tillämpa miljövänligare produktionstekniker först i och med den moderna miljölagstiftningen under senare hälften av 1900-talet. Det övergripande syftet med denna uppsats är dock att studera hur en miljökonflikt, dess förlopp och resultat, kom att påverka teknikvalet inom ett svenskt pappers- och massaproducerande företag redan under tidigt 1900-tal. Fallstudien utgörs av en konflikt mellan Örebro Pappersbruk och en lokal opinion i Örebro, som pågick under perioden 1904-1911. Massaindustrin stod för några av de mest debatterade industriella föroreningsproblemen vid sekelskiftet 1900, och Örebro-konflikten fick extra stor uppmärksamhet, inte minst inom den egna branschen. Den lämpar sig således väl för att studera dåtidens föroreningsmotstånd och den relaterade tekniska utvecklingen. Uppsatsen redovisar de klagomål och rättsliga åberopanden som förekom under konfliktens gång, samt analyserar vad som kännetecknade brukets sökande efter tekniska lösningar. Klagomålen fokuserades på brukets förorening av vattnet i Svartån och Hjälmaren, och det därmed hotade fisket, samt på den "hälsovådliga" sulfatlukten. Konflikten upphörde, åtminstone tillfälligt, när Regeringsrättens dom föll 1911. Då ålades pappersbruket bl. a att uppföra en hög skorsten som skulle föra de illaluktande gaserna bort från staden, samt att investera i olika anordningar som bidrog till att minska fibermängden i brukets avfallsvatten. Nathan Rosenbergs analys av teknisk utveckling utgör den centrala teoretiska utgångspunkten i uppsatsen. Enligt Rosenberg kännetecknas teknikval av sökandet efter tekniska kunskaper för att kunna tillämpa ej ännu utvecklade tekniska möjligheter snarare än av ett val mellan färdigställda tekniska lösningar. Uppsatsen visar att detta fenomen blir speciellt tydligt då ett företag tvingas anpassa sin teknik för att lösa miljöproblem som det tidigare inte behövt ta hänsyn till. Örebro Pappersbruk hade, liksom branschen i stort, mycket magra kunskaper om vad som orsakade dess vatten- och luftföroreningar och om hur problemet kunde lösas. Trots ett ihärdigt sökande fann det inga färdiga tekniska lösningar och ej heller någon djupare förståelse för problemets natur. Pappersbruket blev därför nödgat att tillsammans med andra företag söka hjälp av vetenskaplig expertis och initiera ren grundforskning. / <p>Godkänd; 2001; 20070313 (ysko)</p>

I detta arbete redovisas en fallstudie från Nynäshamns kommun. En process för Sveriges första litteraturhus med anknytning till orten, genom författare som har levt och verkat i kommunen. Kommunen arbetar för att närma sig Stockholms läns bostads- och arbetsmarknadsregion genom förbättrad infrastruktur. I sin målsättning att attrahera intressegrupper har olika områden identifierats som viktiga. Ett av dessa områden är kultur.   Processen startade med ett initiativ från en invånare och utvecklades till ett samarbete mellan en ideell förening och kommunen, men projektet mötte motstånd. Kommunen har under processens gång beslutat att bygga om och hyra ut en av kommunens fastigheter till den ideella föreningen. Innan ombyggnad kan starta behöver vänföreningen visa att de har den ekonomiska styrkan att driva verksamheten. Med tiden kommer en förfrågan till kommunen från vänföreningen om ett djupare samarbete tillsammans med dem och några ytterligare aktörer för ett litteraturhus. Processen hamnar i en låst situation i väntan på att kommunen ska ta ställning för eller emot ett partnerskap och att detaljplanen ska bli klar för området.   Det insamlade materialet om fallstudien är från åren 2006-2009. I studien framkommer de olika parternas drivkrafter och möjligheter, men även stora problem i processarbetet. För att kunna förbättra framtida processer förs viktig erfarenhet fram i analys och diskussion av intervjuer, dokument och observationer från fallstudien tillsammans med utförd litteraturstudie.

<p>The empirical focus of this study is the contemporary transition of the industrial area Koppardalen, situated in Avesta in the middle of Sweden. Koppardalen (literary translated “The Copper Valley”) got its name in 1987 when the Avesta municipality bought the area from an iron and steel company. For a century the Koppardalen area, or Norra verken which was its name before 1987, housed production of iron and steel and at its peak employed more than 2000 men.</p><p>In the beginning of the 1980s, iron and steel production had moved out and left the area almost abandoned. When the Avesta municipality became the new owner of Koppardalen it was part of a strategy to transform the area to make it more attractive to light industry and by doing so provide Avesta with new employment opportunities. These plans failed and what happened instead is the object of my analysis.</p><p>The overall purpose of the thesis is to describe and analyse the place of history in the transition process of the Koppardalen industrial area between 1987 and 2003. More specifically, the aim is to answer the two questions: What does the place of history look like? What does the place of history mean?</p><p>My basic theoretical inspiration comes from the French philosopher and critical hermeneuticer Paul Ricoeur and his reasoning about the logic of explanation and understanding. As an operative theoretical tool I use four fundamental historical tropes in order to analyse the place of history in the transition process.</p><p>I have chosen three physical and clearly visible changes in Koppardalen that each constitute one chapter in the study. The first change concerns the old blast furnace, which has been renovated and used for art exhibitions, museum installations and other cultural purposes. The second change concerns two former rolling mills, which have been partly torn down and partly rebuilt into a sports arena and office spaces. The third change concerns a new built bridge for pedestrians and bicyclists that connects the Koppardalen area with Avesta city centre. These two parts had earlier been separated from each other, physically as well as mentally.</p><p>By analysing these three changes I conclude that the most dominant historical trope to be found in Koppardalen is the story about “the foreign country”. The past becomes a different and thrilling contrast that could be used in the effort to make the former industrial area a beautiful, interesting and attractive place. Beside the trope of the foreign country, the story of similarity through history is also present in Koppardalen. Here, the past is compared with today’s situation and periods of change in the past are put into parallel with contemporary challenges of the post-industrial society. Both these tropes, the one of history as a foreign country and the one of history as a parallel of today, paradoxically strengthen the transition process and the power of those actors who work to transform the Koppardalen area.</p><p>One surprising element is the lack of the historical trope of a lost golden age. The proud and prosperous past in the sense of a lost golden age is not to be found in Koppardalen, or at least not in the rhetoric of the politicians and white-collar workers who are the driving forces in the process. In sum, the study shows how the place of history in a contemporary transition process contains a great variety of simultaneously occurring, non-competing historical tropes.</p><p>Key words: industrial history, history of technology, cultural heritage, place of history, use of history, re-use of industrial buildings, urban transition, Sweden, Bergslagen, Avesta.</p>

The empirical focus of this study is the contemporary transition of the industrial area Koppardalen, situated in Avesta in the middle of Sweden. Koppardalen (literary translated “The Copper Valley”) got its name in 1987 when the Avesta municipality bought the area from an iron and steel company. For a century the Koppardalen area, or Norra verken which was its name before 1987, housed production of iron and steel and at its peak employed more than 2000 men. In the beginning of the 1980s, iron and steel production had moved out and left the area almost abandoned. When the Avesta municipality became the new owner of Koppardalen it was part of a strategy to transform the area to make it more attractive to light industry and by doing so provide Avesta with new employment opportunities. These plans failed and what happened instead is the object of my analysis. The overall purpose of the thesis is to describe and analyse the place of history in the transition process of the Koppardalen industrial area between 1987 and 2003. More specifically, the aim is to answer the two questions: What does the place of history look like? What does the place of history mean? My basic theoretical inspiration comes from the French philosopher and critical hermeneuticer Paul Ricoeur and his reasoning about the logic of explanation and understanding. As an operative theoretical tool I use four fundamental historical tropes in order to analyse the place of history in the transition process. I have chosen three physical and clearly visible changes in Koppardalen that each constitute one chapter in the study. The first change concerns the old blast furnace, which has been renovated and used for art exhibitions, museum installations and other cultural purposes. The second change concerns two former rolling mills, which have been partly torn down and partly rebuilt into a sports arena and office spaces. The third change concerns a new built bridge for pedestrians and bicyclists that connects the Koppardalen area with Avesta city centre. These two parts had earlier been separated from each other, physically as well as mentally. By analysing these three changes I conclude that the most dominant historical trope to be found in Koppardalen is the story about “the foreign country”. The past becomes a different and thrilling contrast that could be used in the effort to make the former industrial area a beautiful, interesting and attractive place. Beside the trope of the foreign country, the story of similarity through history is also present in Koppardalen. Here, the past is compared with today’s situation and periods of change in the past are put into parallel with contemporary challenges of the post-industrial society. Both these tropes, the one of history as a foreign country and the one of history as a parallel of today, paradoxically strengthen the transition process and the power of those actors who work to transform the Koppardalen area. One surprising element is the lack of the historical trope of a lost golden age. The proud and prosperous past in the sense of a lost golden age is not to be found in Koppardalen, or at least not in the rhetoric of the politicians and white-collar workers who are the driving forces in the process. In sum, the study shows how the place of history in a contemporary transition process contains a great variety of simultaneously occurring, non-competing historical tropes. / QC 20101221

Det är ett grundläggande krav på dagens svenska försvar att det ska kunna anpassa sig till nya förhållanden. Här finns en parallell med mellankrigstiden (1919-1939). Under den perioden fanns först behov av nedskärningar från första världskrigets beredskapsnivå och därefter behov av förstärkningar i samband med de tyska rustningarna och aggressionen på 1930-talet. Både nedskärnings- och förstärnkningsbehoven innebar ett förändringstryck på den militära organisationen. I avhandlingen analyseras några av de förändringar och utvecklingsvägar som uppstod genom detta yttre tryck. De jämförs med hur ett anpassningsbart eller elastiskt försvar förväntas fungera. Eftersom kravet på förändring var starkast för arméns del så fokuseras avhandlingen på utvecklingen där. En serie problem studeras: Hur upptäcktes teknikmöjligheter i utlandet? Hur testades ny teknik? Hur reagerade man när den säkerhetspolitiska situationen blev hotfull? / <p>QC 20220207</p>

Syftet med arbetet är att få kunskaper om hur energibehovet löstes inom gruvbrytningen från 1200-1300 talen fram till början av 1900 talet. Jag har studerat tekniken som användes vid gruvorna runt Åtvidaberg. Anledningen till detta är att här finns flera olika energikällor representerade. Dessutom startade gruvbrytningen tidigt, kanske redan på 1200 talet och har därför satt sin prägel på det samhälle som växte fram runt gruvhanteringen. Energibehovet har hela tiden ökat inom gruvbrytningen. Främst beroende på, att då schakten blev djupare, ökade vattentillrinningen. Detta krävde allt effektivare pumpar för vattenuppfordringen. Utvecklingen har gått från att muskelkraft varit den största energikällan till att vattenkraft, ångkraft, turbiner och elektricitet utnyttjats för det ökade behovet av energi.

<p>Syftet med arbetet är att få kunskaper om hur energibehovet löstes inom gruvbrytningen från 1200-1300 talen fram till början av 1900 talet. Jag har studerat tekniken som användes vid gruvorna runt Åtvidaberg. Anledningen till detta är att här finns flera olika energikällor representerade. Dessutom startade gruvbrytningen tidigt, kanske redan på 1200 talet och har därför satt sin prägel på det samhälle som växte fram runt gruvhanteringen. </p><p>Energibehovet har hela tiden ökat inom gruvbrytningen. Främst beroende på, att då schakten blev djupare, ökade vattentillrinningen. Detta krävde allt effektivare pumpar för vattenuppfordringen. Utvecklingen har gått från att muskelkraft varit den största energikällan till att vattenkraft, ångkraft, turbiner och elektricitet utnyttjats för det ökade behovet av energi.</p>

En inventering i början av 1970-talet visade på 255 existerande väderkvarnar (100 stolpkvarnar, 155 hättkvarnar) på Gotland i varierande skick. En småindustriinventering 2001 bekräftade antalet ungefärligt. Dessa inventeringar av Gotlands kvarnbestånd fokuserade helt på det exteriöra och förbisåg kvarnarnas interiörer. Ingen heltäckande inventering har således gjorts av väderkvarnarnas på Gotland interiörer. Många står och ruttnar bort, en del byggs om och många har redan byggts om till fritidsboenden. Varken Länsstyrelsen Gotlands län eller Region Gotland (Gotlands kommun) har i nuläget någon plan för kvarnarna. Medvetenheten och kunskapen är påtagligt liten om kvarnverken i dessa kvarnar, och denna omedvetenhet eller okunskap kan leda till ett ofrivilligt ointresse, inte minst hos beslutsfattare, med den effekten att för eftervärlden värdefull dokumentation inte genomförs, och naturligtvis även att många kvarnverk går förlorade - för alltid. Vi och våra efterkommande går då miste om kunskap om vårt förflutna, om olika historiska uttryck vad gäller teknikhistoria från olika tidsperioder och regioner. Kanske får vi kvar en mindre mängd exempel som talar till oss från det förflutna och som säger ”så här var det”, men verkligheten var mer varierad. Eftersom forskningen om Gotlands väderkvarnar är eftersatt vet vi inte vilka som byggde väderkvarnarna, medan man på andra håll vet namn på kvarnmästare och kvarnmästarfamiljer. Kvarnarna utgör spår efter en månghundraårig hantverkstradition vars hantverksmässiga uttryck nådde sin kulmen under 1800-talet, det århundrade då de flesta av kvarnarna i undersökningen uppfördes i. Denna omedvetenhet eller okunskap om kvarnverken kan leda till tanken och föreställningen att en kvarns interiör bara är ”en sak och inget annat”, vilket i sin tur kan leda till tanken eller beslutsfattandet, att det räcker med att bevara en utvald liten skara kvarnar för eftervärlden, som ska stå och säga till betraktaren, att ”så här var det”, men om en ny tanke lyckas bli etablerad, att det inte alls är ”en sak och inget annat”, utan ”många olika uttryck, inget kvarnverk är riktigt likt ett annat”, blir bevaringsproblematiken genast mer komplicerad, och det är den nya tanken författaren vill etablera hos läsare av olika slag. Författaren har dokumenterat de nitton kvarvarande hättkvarnarna av trä på Gotland (av vilka tolv bedömdes ha tillräckligt med och tillräckligt bevarat kvarnverk i sig för att vara med i undersökningen) i syfte att ge en översiktlig samt jämförande bild av teknikhistoriska uttryck och värden som finns i dem. De delar av kvarnverken som behandlas är: kronhjul, stjärnhjul, krondrev, stjärndrev, pärsar och mötet mellan kvarnhuset och hättan. Undersökningen visar på en mångfald och en varietet i kvarnarna och kvarnverken, att kvarninteriörerna istället för att bara vara ”en sak och inget annat”, är ”många olika uttryck, inget kvarnverk är riktigt likt ett annat”. Undersökningen visar också på skillnader i tidsuttryck vad gäller material och konstruktion, och en teknisk utveckling har på så vis kunnat spåras, bl.a. i och med gjutjärnets intåg under slutet av 1800-talet. / An inventory in the early 1970’s showed the existence of 255 windmills (100 postmills, 155 cap-mills) on the Swedish island of Gotland, in varying condition. An inventory of small scale industry on the island in 2001 confirmed the number roughly. These inventories focused on the exteriors and overlooked the interiors. Many of these windmills now rot away, some are being altered and many have been turned into summer houses. Neither Länsstyrelsen Gotlands län (the county administrative board) nor Region Gotland (the local authority) have at present any plan for the windmills. The awareness and knowledge of the machinery in these windmills is evidently small, and this unawareness or ignorance may lead to an involuntary disinterest, not least among decision-makers, to the effect that valuable documentation for the posterity is not being accomplished, and naturally also that many machineries are lost – for ever. We and our descendants then lose knowledge of our past, of different historical expressions of technique-history from different periods and regions. Perhaps a smaller amount of examples will remain to speak to us from the past and say: “This is how it was”, but reality was more diversified. Since the research in windmills on Gotland is neglected, we don’t even know who built them, while in other places names of millwrights or millwright families are known. We have here a craftsmanship of centuries-old tradition, even a neglected profession, whose expressions in craftsmanship culminated in the 19th century, the century in which most of the windmills in this survey were built. This unawareness or ignorance of the windmill machinery may lead to the thought or the notion that the interior of a windmill is just “one thing and nothing else”, which in turn leads to the thought or the decision-making, that it will be enough to preserve just a small amount of chosen windmills for the posterity, which will stand there and tell the onlookers: “This is how it was”, but if a new thought manages to be established, that it isn’t just “one thing and nothing else”, but “many different expressions, no windmill machinery resembles another”, then the preservation problems immediately become more complex, and that is the new thought the author would like to establish among different kinds of readers. The author have documented the nineteen remaining wooden cap-mills on Gotland (twelve of which were judged had enough of and sufficiently preserved machinery to take part in the survey) with the aim to provide a lucid and comparative picture of what technique-historical expressions and values there are in the machineries, expressions and values which heretofore have not been given their due attention. The parts of the windmill machineries which are dealt with are: brake wheels, spur wheels, brake wheel wallowers, spur wheel wallowers, brakes and the meeting between the millhouse and the cap. The survey shows an existing variety in the windmills and their machineries, that these mill interiors are not just “one thing and nothing else”, but rather “many different expressions, no windmill machinery resembles another”. The survey also shows different expressions in time when it comes to material and construction, and a technical development has thus been traced, for example with the entry of cast iron at the end of the 19th century.