Det är ett grundläggande krav på dagens svenska försvar att det ska kunna anpassa sig till nya förhållanden. Här finns en parallell med mellankrigstiden (1919-1939). Under den perioden fanns först behov av nedskärningar från första världskrigets beredskapsnivå och därefter behov av förstärkningar i samband med de tyska rustningarna och aggressionen på 1930-talet. Både nedskärnings- och förstärnkningsbehoven innebar ett förändringstryck på den militära organisationen. I avhandlingen analyseras några av de förändringar och utvecklingsvägar som uppstod genom detta yttre tryck. De jämförs med hur ett anpassningsbart eller elastiskt försvar förväntas fungera. Eftersom kravet på förändring var starkast för arméns del så fokuseras avhandlingen på utvecklingen där. En serie problem studeras: Hur upptäcktes teknikmöjligheter i utlandet? Hur testades ny teknik? Hur reagerade man när den säkerhetspolitiska situationen blev hotfull? / <p>QC 20220207</p>