3temp har i dagsläget ett mindre utbud av noggrant utvalda, högkvalitativa kaffemaskiner. Deras ambition med projektet har varit att bredda deras utbud, detta genom att ta fram ett koncept av en kaffekvarn som skall ge 3temp en möjlighet att täcka en större del av kaffemarknaden. Målet med projektet har varit att utföra en självständig designprocess, där ett koncept av en kaffekvarn tas fram och presenteras för 3temp. Under förstudien har det lagts ned mycket tid på att undersöka formspråk, kommande trender, konkurrenter samt att även undersöka användaren. Med hjälp av brainstorming, modellering i lera, skisser, moodboards och CAD, togs det fram ett antal koncept som gick igenom en process där de sållades och modifierades tills att det bara fanns två förslag kvar som presenterades för 3temp. Det slutgiltiga konceptet är en produkt som passar in i 3temp’s igenkänningsbara “hipster-linje”. Produkten modellerades och renderades i CAD för att ta fram en produktbild. För att visa dess layoutkonstruktion gjordes en genomskuren bild av CAD-modellen.

En inventering i början av 1970-talet visade på 255 existerande väderkvarnar (100 stolpkvarnar, 155 hättkvarnar) på Gotland i varierande skick. En småindustriinventering 2001 bekräftade antalet ungefärligt. Dessa inventeringar av Gotlands kvarnbestånd fokuserade helt på det exteriöra och förbisåg kvarnarnas interiörer. Ingen heltäckande inventering har således gjorts av väderkvarnarnas på Gotland interiörer. Många står och ruttnar bort, en del byggs om och många har redan byggts om till fritidsboenden. Varken Länsstyrelsen Gotlands län eller Region Gotland (Gotlands kommun) har i nuläget någon plan för kvarnarna. Medvetenheten och kunskapen är påtagligt liten om kvarnverken i dessa kvarnar, och denna omedvetenhet eller okunskap kan leda till ett ofrivilligt ointresse, inte minst hos beslutsfattare, med den effekten att för eftervärlden värdefull dokumentation inte genomförs, och naturligtvis även att många kvarnverk går förlorade - för alltid. Vi och våra efterkommande går då miste om kunskap om vårt förflutna, om olika historiska uttryck vad gäller teknikhistoria från olika tidsperioder och regioner. Kanske får vi kvar en mindre mängd exempel som talar till oss från det förflutna och som säger ”så här var det”, men verkligheten var mer varierad. Eftersom forskningen om Gotlands väderkvarnar är eftersatt vet vi inte vilka som byggde väderkvarnarna, medan man på andra håll vet namn på kvarnmästare och kvarnmästarfamiljer. Kvarnarna utgör spår efter en månghundraårig hantverkstradition vars hantverksmässiga uttryck nådde sin kulmen under 1800-talet, det århundrade då de flesta av kvarnarna i undersökningen uppfördes i. Denna omedvetenhet eller okunskap om kvarnverken kan leda till tanken och föreställningen att en kvarns interiör bara är ”en sak och inget annat”, vilket i sin tur kan leda till tanken eller beslutsfattandet, att det räcker med att bevara en utvald liten skara kvarnar för eftervärlden, som ska stå och säga till betraktaren, att ”så här var det”, men om en ny tanke lyckas bli etablerad, att det inte alls är ”en sak och inget annat”, utan ”många olika uttryck, inget kvarnverk är riktigt likt ett annat”, blir bevaringsproblematiken genast mer komplicerad, och det är den nya tanken författaren vill etablera hos läsare av olika slag. Författaren har dokumenterat de nitton kvarvarande hättkvarnarna av trä på Gotland (av vilka tolv bedömdes ha tillräckligt med och tillräckligt bevarat kvarnverk i sig för att vara med i undersökningen) i syfte att ge en översiktlig samt jämförande bild av teknikhistoriska uttryck och värden som finns i dem. De delar av kvarnverken som behandlas är: kronhjul, stjärnhjul, krondrev, stjärndrev, pärsar och mötet mellan kvarnhuset och hättan. Undersökningen visar på en mångfald och en varietet i kvarnarna och kvarnverken, att kvarninteriörerna istället för att bara vara ”en sak och inget annat”, är ”många olika uttryck, inget kvarnverk är riktigt likt ett annat”. Undersökningen visar också på skillnader i tidsuttryck vad gäller material och konstruktion, och en teknisk utveckling har på så vis kunnat spåras, bl.a. i och med gjutjärnets intåg under slutet av 1800-talet. / An inventory in the early 1970’s showed the existence of 255 windmills (100 postmills, 155 cap-mills) on the Swedish island of Gotland, in varying condition. An inventory of small scale industry on the island in 2001 confirmed the number roughly. These inventories focused on the exteriors and overlooked the interiors. Many of these windmills now rot away, some are being altered and many have been turned into summer houses. Neither Länsstyrelsen Gotlands län (the county administrative board) nor Region Gotland (the local authority) have at present any plan for the windmills. The awareness and knowledge of the machinery in these windmills is evidently small, and this unawareness or ignorance may lead to an involuntary disinterest, not least among decision-makers, to the effect that valuable documentation for the posterity is not being accomplished, and naturally also that many machineries are lost – for ever. We and our descendants then lose knowledge of our past, of different historical expressions of technique-history from different periods and regions. Perhaps a smaller amount of examples will remain to speak to us from the past and say: “This is how it was”, but reality was more diversified. Since the research in windmills on Gotland is neglected, we don’t even know who built them, while in other places names of millwrights or millwright families are known. We have here a craftsmanship of centuries-old tradition, even a neglected profession, whose expressions in craftsmanship culminated in the 19th century, the century in which most of the windmills in this survey were built. This unawareness or ignorance of the windmill machinery may lead to the thought or the notion that the interior of a windmill is just “one thing and nothing else”, which in turn leads to the thought or the decision-making, that it will be enough to preserve just a small amount of chosen windmills for the posterity, which will stand there and tell the onlookers: “This is how it was”, but if a new thought manages to be established, that it isn’t just “one thing and nothing else”, but “many different expressions, no windmill machinery resembles another”, then the preservation problems immediately become more complex, and that is the new thought the author would like to establish among different kinds of readers. The author have documented the nineteen remaining wooden cap-mills on Gotland (twelve of which were judged had enough of and sufficiently preserved machinery to take part in the survey) with the aim to provide a lucid and comparative picture of what technique-historical expressions and values there are in the machineries, expressions and values which heretofore have not been given their due attention. The parts of the windmill machineries which are dealt with are: brake wheels, spur wheels, brake wheel wallowers, spur wheel wallowers, brakes and the meeting between the millhouse and the cap. The survey shows an existing variety in the windmills and their machineries, that these mill interiors are not just “one thing and nothing else”, but rather “many different expressions, no windmill machinery resembles another”. The survey also shows different expressions in time when it comes to material and construction, and a technical development has thus been traced, for example with the entry of cast iron at the end of the 19th century.

No description available.

No description available.

Projektet har handlat mycket om att placera en stor volym på en liten och bergig tomt och få den att smälta in i landskapet. Huset är delvis under mark och ligger i en brant sluttning med utsikt mot ett jordbrukslandskap. Det är en kommunal tomt i Södertälje vid landsvägen mellan Järna och Hölö, bredvid Ytterenebys naturreservat. Bussar stannar vid platsen och detta var viktigt för att göra det enklare att ta sig dit. Det finns flera vandringsleder i närheten vilket gör att besökare från ett större område kan se huset som ett utflyktsmål. Byggnadens ambition är att vara som ett öppet allrum åt medborgarna med plats för både diskussioner och nöje. Produktionen är en kvarn med tillhörande bageri, som knyts ihop med Folkets hus genom caféet i foajén. Fasaden har stora glaspartier med träribbor för att ge huset en öppen karaktär. Konstruktionen är av betong och stål på våning 1 och 2, som ligger souterräng. Våning 3 och 4 är av KL-trä. / The project is focused on placing a large volume on a small and steep site and getting it to blend into the landscape. The house is partly underground and is located in a slope overlooking an agricultural landscape. The site is owned by the municipal of Södertälje and sits next to the country road between Järna and Hölö, next to Yttereneby's nature reserve. Buses stop at the site and this was important to make it easier to access the area and the building. There are several hiking trails nearby which allows visitors from a larger area to see the house as a destination. The building's ambition is to function as an open room for the citizens, a place for both discussions and recreation. The production is a mill with a bakery, which is connected with the community center (Folkets hus) through the café in the foyer. The facade consists of large glass sections to give the house an open character. The facade has large glass sections with wooden laths to give the house an open character. The construction is made of concrete and steel on floors 1 and 2, which is located sousterrain. Floors 3 and 4 are made of Cross-laminated timber (CLT).

Då den nuvarande kunskapen om vilka träslag det är i de olika delarna av kvarnverken i gotländska väderkvarnar baserar sig på bristfälliga muntliga uppgifter, har författaren tagit totalt 59 träprov från sju väderkvarnar i Eksta socken, Gotland, och genom mikroskopanalys försökt identifiera träslagen. Resultaten gav fyra olika träslag (furu, ek, oxel och björk) till totalt nio olika delar. Författaren diskuterar sannolika skäl till varför just de träslagen har valts till just de delarna. Resultaten kan anses vara (mer eller mindre) representativa för hela ön. Resultaten har vidare jämförts med uppgifter från Gotland, Öland och Dagö (Estland). En intressant diskrepans uppmärksammades: de delar (kuggar och drevpinnar) som på Öland och Gotland är av oxel (med undantaget björk), är på Dagö av ask eller äppelträd. Övriga delar överensstämmer (mer eller mindre). Författaren sätter detta i samband med en tes som estländaren Dan Lukas har, som går ut på att den estländska kvarntypen tog sig dit söderifrån genom väg över Gotland. Om denna tes skulle stämma, finns det anledning att förvänta sig stora likheter öarna emellan när det gäller träslagsvalen. Anledningen till att kuggarna och drevpinnarna på Dagö, till skillnad från på Öland och Gotland, där de är tillverkade av oxel (och i enstaka fall av björk), tillverkades av ask eller äppelträd, kan bero på att endast enstaka fynd av oxel (eng. Swedish whitebeam) har påträffats där eller att oxel inte alls växte där på den tid då kvarnarna byggdes, medan oxel är allmänt förekommande på Gotland och mindre allmänt förekommande på Öland. Författarens förhoppning är att undersökningens resultat ska kunna fylla ett praktiskt syfte för lokala antikvarier och väderkvarnsägare på ön vid restaurering, ifall en önskan finns om att ersätta eller återskapa skadade delar på ett ”antikvariskt korrekt” sätt, vad gäller materialvalet. / The current knowledge of what types of woods there are in the different parts of the Gotland windmill machinery are based on unsatisfactory verbal information. The author has therefore himself taken in total 59 wood samples from seven windmills in the parish of Eksta, Gotland, and through microscope analysis tried to identify the types of woods. The results gave four different types of woods (pine, oak, Swedish whitebeam and birch) for in total nine parts. The author discusses probable reasons to why just those types of woods were chosen to just those parts. The results can be considered (more or less) representative for the whole island. The results have furthermore been compared with information from Gotland, Öland and Dagö (Estonia). One interesting discrepancy was observed: those parts (the cogs and the wallower’s staves) which on Öland and on Gotland are made from Swedish whitebeam (with the exception birch), are on Dagö made from ash or apple tree. Other parts accord (more or less). The author relates this with a theory of the Estonian Dan Lukas, and the drift of that theory is that the Estonian type of windmill came there from the south by way over Gotland. If this theory would be true, there is reason to expect great similarities between the islands when it comes to selection of types of woods. The reason why the cogs and the wallower’s staves on Dagö are made from ash or apple tree, unlike on Öland and on Gotland where they are made from Swedish whitebeam (and in a few cases from birch), can be that only isolated finds of Swedish whitebeam have been found there or that Swedish whitebeam didn’t grow there at all during the time when the windmills were built, while Swedish whitebeam is common on Gotland and less common on Öland. The author’s hope is that the results of the investigation will be able to serve a practical purpose for local antiquarians and windmill owners on the island during restauration work, in case a wish would be existent to replace or recreate damaged parts in an “antiquarian correct” way, with regards to the choice of the material.

Den här uppsatsen är en studie i industriell arkitektur och då specifikt Hillefors grynkvarn. Mitt syfte är ta reda på hur den exteriöra arkitekturen har anpassats och formats efter kvarnens inre verksamhet och geografiska läge. Den industrianläggning jag fokuserar på är kvarnen byggd i tegel 1913, tillbyggd 1929 och 1940, fram till dess att den industriella verksamheten avslutades 1987. Anledningen till mitt val av ämne är att industribyggnader icke placerade i storstadsområde ofta inte är dokumenterade i samma utsträckning. Den metod som använts är empirisk forskning på plats för att undersöka kvarnens placering i terrängen, exteriöra respektive interiöra utformning samt dess maskinpark. Arkiv-och litteraturstudier har genomförts. Resultatet och analysen av mitt arbete visar på att Hillefors grynkvarns placering i terrängen samt exteriöra arkitektur har formats efter dess inre verksamhet. Havregrynstillverkningen kräver ett uppfordringsverk som innebär att utrymme uppåt måste finnas. Kvarnens placering vid ett stup ner mot Säveån har gjort det möjligt att bygga sutteräng i fyra våningar vilket verksamheten var i behov av. Havren levererades av bönder vid våning fyra och föll succesivt via magasin ner i byggnaden för att sedan genom uppfodringsverket transporteras uppåt via remtransmisson. Kraften att driva kvarnens turbiner kom från Säveån via en vattenränna.

<p> </p><p>Correlation between production method and mineral-, cadmium- and protein content were sought for Swedish winter wheat. The wheat was grown according to conventional, organic or biodynamic principles. The minerals; iron, zinc, magnesium, copper and the heavy metal cadmium were analyzed with atomic absorption spectroscopy. Protein was analyzed with elemental combustion analysis. All together, 17 samples were analyzed; nine from the still ongoing Bollerup field trial in Skåne and eight from four different farm pairs in the midst of Sweden.</p><p>The Bollerup field trials showed that organic wheat had a higher concentration of iron than conventional. Both organic and biodynamic wheat had a higher concentration of zinc than conventional. Magnesium concentration was higher in biodynamic wheat than in conventional grown wheat. Differences between production methods were in the range of 7.5 and 17%.</p><p>No unmistakable connections were found between any of the parameters and production method for the farm pairs. However, a tendency for more minerals in organic/biodynamic wheat was seen for all minerals but iron.</p><p>Due to unclean equipment, analyzing of cadmium contents could not be completed.</p>

Correlation between production method and mineral-, cadmium- and protein content were sought for Swedish winter wheat. The wheat was grown according to conventional, organic or biodynamic principles. The minerals; iron, zinc, magnesium, copper and the heavy metal cadmium were analyzed with atomic absorption spectroscopy. Protein was analyzed with elemental combustion analysis. All together, 17 samples were analyzed; nine from the still ongoing Bollerup field trial in Skåne and eight from four different farm pairs in the midst of Sweden. The Bollerup field trials showed that organic wheat had a higher concentration of iron than conventional. Both organic and biodynamic wheat had a higher concentration of zinc than conventional. Magnesium concentration was higher in biodynamic wheat than in conventional grown wheat. Differences between production methods were in the range of 7.5 and 17%. No unmistakable connections were found between any of the parameters and production method for the farm pairs. However, a tendency for more minerals in organic/biodynamic wheat was seen for all minerals but iron. Due to unclean equipment, analyzing of cadmium contents could not be completed.

This paper deals with village history around millstone quarry Eastern Utsjö in Malung, Sweden, in the hope of finding deposits that could date the quarry, in that the quarry in the current situation is dated only by the millstone fragments outside the resort. My purpose was to conduct a discussion on the quarry alone can be dated by deposits outside the resort. I have used FMIS RAÄ:s fornsök and a lot of literature to identify village history. The results showed that it is not possible to date the millstone quarry from village history, but through deposits outside the resort of Malung, which have been found around Mälardalen, Sweden through archaeological excavations, and derived from the millstone quarry Eastern Utsjö, can put an age on the quarry.