Hybrid aspen is a crossbreed between European and North American aspen. It is a fast growing tree species that has shown strong growth in the South of Sweden. The follow-ups that have been made on hybrid aspen stands, have mainly been done on plant material in the South of Sweden. In the North of Sweden, only occasional studies have been made, and the knowledge of Northern hybrid aspen stands is, thus, unsatisfactory. In the South of Norrland, land owners have planted hybrid aspen, but what kind of plants it is, and how well these stands have established, is not ascertained, since data has not been compiled on the subject. The objective of this study is to evaluate practical plantations of hybrid aspen in the South of Norrland regarding height growth, survival and damages. The ambition is to increase the knowledge about practical plantations regarding height growth, survival and damages, and from the conclusions thereof, give recommendations for future establishments of hybrid aspen in the area. For the study, eight hybrid aspen stands in the South of Norrland were localised. Inventories were made of the stands, the land owners were interviewed and the material was compiled and analysed. Annual height growth varied amongst the stands between 0,4 and 1 meter and was in average 0,6 meter. Survival varied between 41 and 100 percent, with a mean value of 70 percent. The proportion of damaged stems varied between 0 and 85 percent, with a mean value of the stands of 27 percent. Plant mortality was explained by the land owners to be a result of field-mouse damages, which is confirmed by earlier research. The examined hybrid aspen stands in the South of Norrland demonstrate varying results in terms of height growth, survival and damages, but mainly a result that makes the tree species interesting as an alternative to traditional tree species. / Hybridasp är en korsning mellan europeisk och nordamerikansk asp. Det är ett snabbväxande trädslag som har påvisat god tillväxt i södra Sverige. De uppföljningar som har gjorts på hybridaspbestånd har främst varit på plantmaterial i södra Sverige. I norra Sverige har det endast gjorts enstaka undersökningar och kunskapen om de nordliga hybridaspbestånden är därför bristfällig. I södra Norrland har markägare planterat hybridasp, men vilket plantmaterial det är och hur dessa bestånd har etablerat sig, är i dagsläget osäkert då det inte finns någon sammanställd data över detta Undersökningens syfte är att utvärdera praktiska planteringar av hybridasp i södra Norrland avseende höjdtillväxt, överlevnad och skador. Målet är att öka kunskapen om praktiska planteringar avseende höjdtillväxt, överlevnad och skador och utifrån slutsatser av detta ge rekommendationer för framtida etableringar av hybridasp i området. För studien lokaliserades åtta hybridaspbestånd i södra Norrland. Bestånden inventerades, markägarna intervjuades och materialet sammanställdes och analyserades. Höjdtillväxten per år varierade i bestånden mellan 0,4 och 1,1 meter och var i medeltal 0,6 meter. Överlevnaden varierade mellan 41 och 100 procent med ett medelvärde på 70. Andel skadade stammar varierade mellan 0 och 85 procent med ett medelvärde för bestånden på 27 procent. Avgångarna förklaras av markägarna till största del beror på sorkskador, vilket tidigare forskning styrker. Undersökta hybridaspbestånd i södra Norrland påvisar varierande resultat vad gäller höjdtillväxt, överlevnad och skador men överlag ett resultat som gör trädslaget intressant som alternativ till de traditionella trädslagen.

Detta examensarbete handlar om materialkunskap och undervisning. Studiens syfte var att få en djupare förståelse hur slöjdlärarna undervisar om trämaterial i slöjdundervisningen samt synliggöra hur eleverna representerar kunskapsområden som materialets ursprung, egenskaper, kvalité och miljöpåverkan. Studien utfördes genom kvalitativa intervjuer med två slöjdlärare samt en kvantitativ enkätundersökning med två klasser i årskurs 9. I den kvantitativa enkäten undersöktes elevernas kännedom om följande träslag: furu, björk, gran, en och sälg samt masurbjörk, björk och furu i form av brädor. Resultatet från kvantitativa delen av undersökningen visar att några av eleverna noterade vilket material de arbetade med men de hade begränsad kunskap om betygskriterier rörande materialets ursprung, egenskaper, kvalité eller miljöpåverkan. Resultatet från de kvalitativa studierna visar att det är viktigare att eleverna jobbar med problemlösning eller att de har en idé, en plan och gör ett bra utförande än att de lägger fokus på materialkunskap. Kort sagt så väger arbetsprocessen tyngre i undervisningen .Det är viktigare att eleverna formger och framställer ett genomarbetat slöjdföremål än att de jämför mellan olika material utifrån deras kvalité, egenskaper eller påverkan på miljön.

Då den nuvarande kunskapen om vilka träslag det är i de olika delarna av kvarnverken i gotländska väderkvarnar baserar sig på bristfälliga muntliga uppgifter, har författaren tagit totalt 59 träprov från sju väderkvarnar i Eksta socken, Gotland, och genom mikroskopanalys försökt identifiera träslagen. Resultaten gav fyra olika träslag (furu, ek, oxel och björk) till totalt nio olika delar. Författaren diskuterar sannolika skäl till varför just de träslagen har valts till just de delarna. Resultaten kan anses vara (mer eller mindre) representativa för hela ön. Resultaten har vidare jämförts med uppgifter från Gotland, Öland och Dagö (Estland). En intressant diskrepans uppmärksammades: de delar (kuggar och drevpinnar) som på Öland och Gotland är av oxel (med undantaget björk), är på Dagö av ask eller äppelträd. Övriga delar överensstämmer (mer eller mindre). Författaren sätter detta i samband med en tes som estländaren Dan Lukas har, som går ut på att den estländska kvarntypen tog sig dit söderifrån genom väg över Gotland. Om denna tes skulle stämma, finns det anledning att förvänta sig stora likheter öarna emellan när det gäller träslagsvalen. Anledningen till att kuggarna och drevpinnarna på Dagö, till skillnad från på Öland och Gotland, där de är tillverkade av oxel (och i enstaka fall av björk), tillverkades av ask eller äppelträd, kan bero på att endast enstaka fynd av oxel (eng. Swedish whitebeam) har påträffats där eller att oxel inte alls växte där på den tid då kvarnarna byggdes, medan oxel är allmänt förekommande på Gotland och mindre allmänt förekommande på Öland. Författarens förhoppning är att undersökningens resultat ska kunna fylla ett praktiskt syfte för lokala antikvarier och väderkvarnsägare på ön vid restaurering, ifall en önskan finns om att ersätta eller återskapa skadade delar på ett ”antikvariskt korrekt” sätt, vad gäller materialvalet. / The current knowledge of what types of woods there are in the different parts of the Gotland windmill machinery are based on unsatisfactory verbal information. The author has therefore himself taken in total 59 wood samples from seven windmills in the parish of Eksta, Gotland, and through microscope analysis tried to identify the types of woods. The results gave four different types of woods (pine, oak, Swedish whitebeam and birch) for in total nine parts. The author discusses probable reasons to why just those types of woods were chosen to just those parts. The results can be considered (more or less) representative for the whole island. The results have furthermore been compared with information from Gotland, Öland and Dagö (Estonia). One interesting discrepancy was observed: those parts (the cogs and the wallower’s staves) which on Öland and on Gotland are made from Swedish whitebeam (with the exception birch), are on Dagö made from ash or apple tree. Other parts accord (more or less). The author relates this with a theory of the Estonian Dan Lukas, and the drift of that theory is that the Estonian type of windmill came there from the south by way over Gotland. If this theory would be true, there is reason to expect great similarities between the islands when it comes to selection of types of woods. The reason why the cogs and the wallower’s staves on Dagö are made from ash or apple tree, unlike on Öland and on Gotland where they are made from Swedish whitebeam (and in a few cases from birch), can be that only isolated finds of Swedish whitebeam have been found there or that Swedish whitebeam didn’t grow there at all during the time when the windmills were built, while Swedish whitebeam is common on Gotland and less common on Öland. The author’s hope is that the results of the investigation will be able to serve a practical purpose for local antiquarians and windmill owners on the island during restauration work, in case a wish would be existent to replace or recreate damaged parts in an “antiquarian correct” way, with regards to the choice of the material.

81% of the population in sub-Saharan Africa relies on charcoal and firewood to cover their energy needs for cooking. In Africa charcoal is usually produced by burning tree in a traditional kilns and then the food is cooked with a carbon-fired stoves indoors. All that links to three problems; deforestation, health issues and overpopulation, all of which can be reduced with a pellet cooking stove. Zambia in sub-Saharan Africa consumes charcoal equivalent to 6,089,000 tons of firewood each year. The total consumption of firewood being 13,967,000 tons per year. That leads to harvesting rate between 250,000 and 300,000 hectares each year making Zambia having one of the world’s fastest deforestation rates. Deforestation can be reduced by using the energy from the wood more efficient. In charcoal production and heating with charcoal about 72-86% of the produced energy is released to the atmosphere resulting the efficiency rate of only 14-28%. In comparison pellet production efficiency rate is 70-83%. Therefore if fuel pellets are used for cooking purposes energy instead of charcoal efficiency increases by 42-69% leading to lower need of wood material to cover equal energy demand. In this study five hardwood species and a softwood reference material from Zambia has been evaluated for fuel pellet production purposes. Evaluated hardwood species are Umsafwa, Umupundu, Umusamba, Umwenge and Umutondo. Reference material is already in use for pellet production in Zambia. Evaluation includes pellet production in a single pellet press, post production testing and X-ray examinations for tree different moisture contents; 8%, 10% and 12%. Pellet production includes friction energy, maximal friction energy and compression energy measurements. Post production testing includes density and hardness testing as well as X-ray examinations that indicate the amount of produced ash in the combustion process. High compression energy means higher energy cost in production so low compression energy is a desired property. Umupundu was the only wood species whose moisture content had no effect on the amount of compression energy. Umsamba and Umutondo gave the lowest and Umupundu and Umsafwa the highest compression energies of the tested hardwood pellets. Almost all of the friction energies of the tested materials were close to one another. The biggest exception was Umsafwa with 8% moisture content which had 38% higher friction energy than the reference material on average in this study. The values of the friction energy are low compared with other studies but within the reasonable limits compared with the reference material. A clear linear relationship was found between the friction energy and Fmax, so the friction energy directly implies the magnitude of the force of Fmax. A high hardness value is desirable because high hardness links directly to pellets high durability. All hardwood species tested were harder than the reference material. Ash significantly shortens the service life of the pellet stove, therefore it is desirable to produce as little ash as possible. Umsafwa and Unwenge has the lowest amount of metals that indicates the smallest amount of ash formed when burning pellets. Umsafwa with MC of 12% and Umwenge with MC of 10% are the best mix based on this study. / 81% av befolkningen i Afrika söder om Sahara är beroende av träkol och ved för att täcka sitt energibehov för matlagning. I Afrika produceras träkol vanligtvis genom att träden bränns i en traditionell ugn och sedan tillagas maten med en koleldad spis inomhus. Det leder till tre problem; avskogning, hälsoproblem och överbefolkning, allt detta kan minskas med en pellets spis. I Zambia förbrukar träkol motsvarande 6 089 000 ton ved varje år, och den totala förbrukningen av ved är 13 967 000 ton per år. Det leder till en avverkningstakt på mellan 250 000 och 300 000 hektar varje år vilket gör att Zambia har en av världens snabbaste avskogningshastigheter. Avskogningen kan minskas genom att energin från veden används mer effektivt. Vid produktion och användning av träkol frigörs cirka 72-86% av den producerade energin till atmosfären, vilket resulterar i en användningsgrad på endast 14-28%. Vid pelletstillverkning är motsvarande värde mycket högre, 70-83%. Om bränslepellets används istället för kol för matlagningsändamål ökar därför energieffektiviteten med 42-69%, vilket leder till lägre behov av trämaterial för att täcka lika energibehov. I denna studie har fem lövträslag och ett referensmaterial av barrträd från Zambia utvärderats för produktion av bränslepellets. De utvärderade lövträslag är Umsafwa, Umupundu, Umusamba, Umwenge och Umutondo. Referensmaterialet används redan för pelletstillverkning i Zambia. Utvärderingen inkluderar pelletsproduktion i enpetarpress, efterproduktionstestning och röntgenundersökningar för trädens olika fukthalter; 8%, 10% och 12%. Pelletsproduktion omfattar friktionsenergi, maximal friktionsenergi och mätningar av kompressionsenergi. Testning efter produktion inkluderar densitets- och hårdhetstestning samt röntgenundersökningar som indikerar mängden producerad aska i förbränningsprocessen. Hög kompressionsenergi innebär högre energikostnad i produktionen alltså låg kompressionsenergi är en önskad egenskap. Umupundu var det enda träslag vars fukthalt inte hade någon effekt på mängden kompressionsenergi. Umsamba och Umutondo gav de lägsta och Umupundu och Umsafwa de högsta kompressionsenergierna av de testade lövträpellets. Nästan alla friktionsenergier för de testade materialen låg nära varandra. Det största undantaget var Umsafwa med 8% fukthalt som hade 38% högre friktionsenergi än referensmaterialet i genomsnitt i denna studie. Värdena på friktionsenergierna är låga jämfört med andra studier men inom de tillåtna gränserna jämfört med referensmaterialet. Ett tydligt linjärt beroende hittades mellan friktionsenergin och Fmax, således friktionsenergin antyder direkt storleken på kraften hos Fmax. Ett högt hårdhetsvärde är önskvärt eftersom det kopplas direkt positivt till pellets hållbarhet. Alla lövträslag som testades var hårdare än referensmaterialet. Ask förkortar pelletskaminens livslängd avsevärt, därför är det önskvärt att producera så lite aska som möjligt. Umsafwa och Unwenge har den lägsta mängden metaller som anger den minsta mängd aska som bildas vid förbränning av pellets. Umsafwa med MC på 12% och Umwenge med MC på 10% är den bästa mixen baserat på denna studie.