Många av Sveriges städer växer både till ytan och invånarantal. På grund av denna tillväxt utvecklas många av dessa städer utåt och tar mycket jungfru- och lantbruksmark i anspråk för att möjliggöra utvecklingen av nya bostadskvarter. Boverket skriver i vision för Sverige 2025 att förtätning blir allt mer relevant i och med utglesning och de ökade persontransportbehoven. Ett möjligt förtätningsalternativ är påbyggnation av redan befintliga bostadshus. Detta innebär att existerande hus byggs ut vertikalt genom en addering av våningsplan. Denna metod kan medföra funktionsbeblandning, bättre nyttjande av befintlig samhällsservice och tekniska försörjningssystem. Adderingen av våningsplan till befintliga bostäder har även nyttjats av fastighetsägare för att finansiera renovationer av den befintliga fastigheten och där med bevara den befintliga byggnaden och förlänga dess livstid. Hur denna typ av bebyggelse ska adderas, gestaltas och höja befintliga stads- och gaturum är en ständig diskussion mellan privata och allmänna aktörer. Boverket menar att förtätning kan ske på ett lyckat sätt om både staden och regionen utformar tydliga stadsbyggnadsidéer, dessa idéer presenteras ofta i form av översiktsplanstillägg. Syftet med denna rapport är att få en bättre förståelse över hur och när gestaltningen av påbyggnader påverkas av kommunalt inflytande samt hur kommunerna beaktar kulturmiljövård och riksintressen inom påbyggnadsprojekt.  Denna studie är upplagd som en kvalitativ intervjustudie där ett antal kommunala handläggare och antikvarier intervjuas för att få en djupare insikt i hur de arbetar kring gestaltningsfrågor, kulturmiljö och riksintressen inom påbyggnadsprojekt. Intervjuerna transkriberades och en tematisk analys användes för att hitta relevanta teman som intervjupersonerna talade om under intervjuerna. Genom att identifiera dessa teman kan de analyseras och jämföras mellan de olika intervjupersonerna och de städer där de är verksamma. Intervjuerna skedde ansikte mot ansikte på samtliga intervjupersonernas arbetsplats.  Under plan- och bygglovsprocessen har handläggare och antikvarier stort inflytande över gestaltningen av påbyggnadsprojekt. Genom möten och diskussion med stadsbyggnadskontoren stäms gestaltningsarbetet, projektets utveckling av samt kommenteras av involverade parter under processen gång. Anpassningen av en påbyggnad till en redan befintlig byggnad är inte alltid helt enkel och det finns ingen generell metod som kan appliceras då alla projekt är unika och platsspecifika. Däremot finns det en del verktyg som kan vara lämpliga för arkitekter att använda sig av vid utformningen av påbyggnader. Genom att använda sig av antingen material, form, färg, fönstersättning, horisontella och vertikala axlar som någon typ av anknytning till värdbyggnaden eller områdets gestaltningsuttryck, kan påbyggnader berika den befintliga miljön och värdbyggnaden. Under intervjuerna nämnde samtliga intervjupersoner att det skall finnas en tydlig skiljelinje mellan vad som är nytt och vad som en gång varit. Detta innebär att det ska vara enkelt att urskilja var värdbyggnadens takfot en gång varit. Vid projekt som berör kulturhistoriskt känsliga miljöer och riksintressen bör alltid en KUL-certifierad person framföra en antikvariskutredning av byggnaden eller området samt vara delaktig under processen och senare nämnas i kontrollplanen för att verifiera att dessa värden bevarats. Ett råd till arkitekter är att nyttja denna kompetens och samarbeta med byggnadsantikvarier vid denna typ av projekt.