Föräldraskattningsformuläret The Swedish Communicative Development Inventory (SCDI-III) är en modifierad form av MacArthur-Bates Communicative Development Inventorys tredje form (CDI-III), och har tagits fram som ett forskningsinstrument för undersökning av språkförmågan hos barn i åldersgruppen 2;6-4;0 år. Det är av stor betydelse att barn i riskzonen för att utveckla en språkstörning upptäcks i tid för att språket ska kunna stimuleras under gynnsamma utvecklingsfaser. Kliniskt verksamma personer har givit uttryck för ett behov av ett material som kan ge en överblick av ett barns språkförmåga inför vidare språkutredning. Behovet av ett sådant material bidrog till att validiteten hos SCDI-III behövde undersökas, vilket utgjorde grunden för föreliggande studie. Syftet var att validera det redan normerade föräldraskattningsformuläret SCDI-III med etablerade språktest för att undersöka om det kan användas för att identifiera barn som ligger i riskzonen för språkstörning. Fyrtioen barn (21 flickor och 20 pojkar) i åldersgruppen 3;0-3;11 med svenska som modersmål, och 41 vårdnadshavare deltog i studien. Barnens grammatiska förmågor undersöktes med valideringsinstrumenten SIT (Språkligt Impressivt Test) och Gramba (Grammatiktest för barn) och deras lexikala förmågor undersöktes med BNT (Boston Naming Test) och PPVT-III (Peabody Picture Vocabulary Test). Testningen utfördes på deras respektive förskolor och vårdnadshavarna fyllde i SCDI-III, varefter resultaten jämfördes.  Medelstarka signifikanta korrelationer konstaterades mellan skattningarna på SCDI:s ordproduktionsdel och barnens resultat på BNT respektive PPVT-III, samt mellan föräldrarnas skattningar på formulärets meningsbyggnadsdel och testresultaten på Gramba. Inga signifikanta eller starka korrelationer för meningskomplexitetsdelen i SCDI-III hittades mot något av de fyra testen. Utöver dessa resultat framkom att flickor presterade signifikant bättre än pojkar på Gramba och de äldsta barnen fick signifikant högre resultat än de yngsta på BNT. Resultaten i föreliggande studie tyder på att olika metoder och perspektiv behövs för bedömning av barns språkförmågor. SCDI-III skulle därför kunna vara ett kompletterade verktyg i form av ett samtalsunderlag mellan kliniskt verksamma logopeder och vårdnadshavare, men kan inte användas som enskilt bedömningsinstrument. / The Swedish Communicative Development Inventory (SCDI-III), a parent report instrument, is a modified form of the third version of the MacArthur-Bates Communicative Development Inventory, and has been developed as a research tool for the investigation of the language ability of children aged 2;6 - 4;0 years. It is of great importance that children who are most at risk of developing a language impairment are identified in time in order to increase the possibility to stimulate their language in favourable developmental phases. Clinicians have expressed a need for a material that can provide an overview of a child’s language ability, prior to carrying out further language assessment. The need of such material has contributed to the need for an investigation of the validity of SCDI-III, which has formed the basis for the present study. The purpose was to validate the already standardized parent estimation form SCDI-III with established language assessments to investigate whether it can be used to identify children who are at risk for language impairment. Forty-one children (21 girls and 20 boys) aged 3;0 - 3;11 years, with Swedish as their mother tongue, and 41 guardians participated in the study. The grammatical abilities of the children were examined using the validation tools SIT (Språkligt Impressivt Test) and Gramba (Grammatiktest för barn) and the lexical abilities were examined using BNT (Boston Naming Test) and PPVT-III (Peabody Picture Vocabulary Test). The testing was performed at their respective daycare center, and the guardians filled in SCDI-III, after which the results were compared.   Moderate significant correlations were found between estimations in SCDI’s word production section and the children’s production on the BNT and the result of the PPVT-III, and between parents’ evaluations in the sentence construction section of the questionnaire and the test results on Gramba. No significant or strong correlations in the sentence complexity section of the SCDI-III were found on any of the four SLP assessments. In addition to these results, girls performed significantly better than boys on Gramba and the oldest children had significantly better results than the youngest on the BNT. The results of the present study suggest a need for different methods and perspectives for the assessment of children’s language abilities. SCDI-III could therefore be a complementary tool in providing a basis for discussion between practicing speech-language pathologists and guardians, but cannot be used as an assessment tool by itself.