Högdalstoppen är konstruerad med myter och rykten. Och av teglet från Klara-kvarteren. I vissa ljus är det en ruin, ibland en bortglömd allmänning. Bland sly och trasiga lyktstolpar går du på avvägar, så plötsligt: du ser ett hörn av ett gravröse, ett monument. Att betrakta och bestiga Högdalstoppen är lika mycket en alldaglig som en storslagen upplevelse. Stadsträdgårdsmästare Holger Blom ville att ”topparna skall utföras som fristående konstverk”, och bortom förfallet kan det konstruerade urskiljas: genom toppens distinkta kanter och planerade planteringar. Begravningsplatsen landar bra på Klarakvarterens gravröse, krematoriet möter värmeverket. Min uppgift blir att gestalta uppstigningen. Från områdets primära ingång är det omöjligt att se själva toppen, men hela vägen måste berätta samma historia – om Döden och om Högdalstoppen. Resan till toppen ska skvallra om vad som ska möta en där uppe. Jag ser Högdalstoppen som en ruin av en storslagen park, och vägen genom skogen konstrueras av spillror från denna park. / Högdalstoppen is constructed with myths and rumours, and by the bricks of Klarakvarteren. From one angle it is a ruin or a feral park, and yet: through undergrowth and broken street lamps you can catch a glimpse of a monument. Holger Blom was the most influential planner of parks in Stockholm during the 20th century and he was the instigator of the building of Högdalstoppen. He wanted the hills to be autonomous art pieces in the landscape, and beyond the deterioration the constructed can be seen: through the sharp edges of the slope and the planned plantation. A cemetery would rest peacefully on this tumulus of old Stockholm. My task is to portray the ascension, make the road tell a story about death and about Högdalstoppen. So, what does that mean in the time of the agnostic? Uncertainty, and that is what I want to capture. I choose to see Högdalstoppen as a remembrance of a once great park, and the road leading up to the top should be constructed by fragments of that park.

Under mitten av 1900-talet förändrades Stockholm. Delar av stadskärnan ersattes av kontorsbyggnader och parkeringshus. Samtidigt byggdes Stockholms tunnelbana och många nya förorter uppfördes. Schakt- och rivningsmassor tippades i högar på olika platser vid stadens utkant och stora toppar skulpterades för att fungera som rekreations- och friluftsområden. En historia som nu faller i glömska. Detta projekt strävar efter att uppmärksamma dessa toppars relation till varandra samt deras funktion som frilufts- och rekreationsområden. / In the middle of the 20th century Stockholm changed. Parts of the city centre were replaced with office buildings and road systems and the subway as well as new suburbs were constructed. Rubble was transported to different sites in the outskirts of Stockholm and huge heights were sculptured as recreational areas. A past that is now falling into oblivion. This project aims to uncover the heights' connection to each other and at the same time enhance their function as recreational areas.