Högdalstoppen är konstruerad med myter och rykten. Och av teglet från Klara-kvarteren. I vissa ljus är det en ruin, ibland en bortglömd allmänning. Bland sly och trasiga lyktstolpar går du på avvägar, så plötsligt: du ser ett hörn av ett gravröse, ett monument. Att betrakta och bestiga Högdalstoppen är lika mycket en alldaglig som en storslagen upplevelse. Stadsträdgårdsmästare Holger Blom ville att ”topparna skall utföras som fristående konstverk”, och bortom förfallet kan det konstruerade urskiljas: genom toppens distinkta kanter och planerade planteringar. Begravningsplatsen landar bra på Klarakvarterens gravröse, krematoriet möter värmeverket. Min uppgift blir att gestalta uppstigningen. Från områdets primära ingång är det omöjligt att se själva toppen, men hela vägen måste berätta samma historia – om Döden och om Högdalstoppen. Resan till toppen ska skvallra om vad som ska möta en där uppe. Jag ser Högdalstoppen som en ruin av en storslagen park, och vägen genom skogen konstrueras av spillror från denna park. / Högdalstoppen is constructed with myths and rumours, and by the bricks of Klarakvarteren. From one angle it is a ruin or a feral park, and yet: through undergrowth and broken street lamps you can catch a glimpse of a monument. Holger Blom was the most influential planner of parks in Stockholm during the 20th century and he was the instigator of the building of Högdalstoppen. He wanted the hills to be autonomous art pieces in the landscape, and beyond the deterioration the constructed can be seen: through the sharp edges of the slope and the planned plantation. A cemetery would rest peacefully on this tumulus of old Stockholm. My task is to portray the ascension, make the road tell a story about death and about Högdalstoppen. So, what does that mean in the time of the agnostic? Uncertainty, and that is what I want to capture. I choose to see Högdalstoppen as a remembrance of a once great park, and the road leading up to the top should be constructed by fragments of that park.

Resiliens är en aspekt av hållbarhet som avser att bedöma ett systems förmåga att motstå eller återhämta sig från störningar. Detta kandidatexamensarbete handlar om hur introduktionen av en inomhusodling påverkar resiliensen i Högdalen Centrum. För att bedöma resiliensen av Högdalen Centrum har en resiliensanalys utförts enligt Assessing Resilience in Social-Ecological Systems: Workbook for Practitioners. Handboken är från början anpassad för naturresursförvaltning. På grund av detta undersöks också hur handboken lämpar sig för kommunal förvaltning och planering. Metoden för denna uppsats baseras på handboken. Handboken består av fem kapitel som syftar till att analysera systemets resiliens. För att kunna fylla i handboken har information samlats in. Detta har gjorts genom intervjuer, observationer och litteratur. Resultatet av studien visar att inomhusodlingen förbättrar flera faktorer som är viktiga för Högdalen Centrums resiliens. Dock finns det utmaningar i Högdalen Centrum som inte odlingen erbjuder några lösningar för. Denna uppsats undersöker inte hur andra strategier skulle kunna påverka dessa utmaningar. Även om inomhusodlingen påverkar Högdalen Centrums resiliens, så är det till en begränsad omfattning. Av resultatet framkom också att handboken bör uppdateras. Det krävs hög kompetens inom området för att kunna efterfölja handboken även fast den utges vara riktad mot utövare. Dessutom saknar metoden vissa perspektiv för att passa kommunal förvaltning och planering. En del tabeller och figurer är inte lämpade för kommunal förvaltning och planering. Att fylla i dessa är antingen inte möjligt eller meningslöst för vidare analys. Trots detta har handboken givit inblick i både Högdalen Centrum som system och hur det påverkas av inomhusodlingen. / Resilience is an aspect of sustainability which is used to understand a systems ability to resist or recover from disturbances. This thesis is about the resilience of Högdalen Centrum, and how it is affected by the newly started indoor cultivation. To determine the resilience of Högdalen Centrum, a resilience assessment has been conducted. The assessment is based on the workbook Assessing Resilience in Social-Ecological Systems: Workbook for Practitioners. Originally, the workbook was meant for natural resource management. In light of the purpose of the workbook, this thesis also attends to the applicability of the workbook on municipal management and planning. The method is based on the workbook mentioned above. The workbook is divided into five chapters, which aim to analyze the system. To be able to complete this workbook, information had to be collected. This was done through a literature study, interviews and observations. The results show that the indoor cultivation contributes with some valuable factors of importance for the resilience in Högdalen Centrum. However, there are some identified challenges in Högdalen Centrum that the cultivation does not provide any solutions for. Furthermore, this thesis does not examine whether other strategies could be more effective to enhance the resilience in Högdalen Centrum. Even though the cultivation improves the resilience of Högdalen Centrum, it is to a limited extent. From the results it is also obvious that the workbook needs to be updated. It requires high competence to understand, even though it is said to be designed for practitioners. Furthermore, it lacks some perspectives to be an accomplished method for municipal management. A few tables and figures from the workbook are not suitable for municipal planning, and filling them out is either not possible or does not contribute to the assessment. Although the workbook has its failings, it has provided us with an understanding of Högdalen Centrum as a system and how it is affected by the cultivation.

The following work is an attempt to design a preschool in Solna, just north of Stockholm. The project aimed to design a preschool that was not tailored towards a specific pedagogy, but would be flexible enough to accommodate a broad range of different and ever-evolving pedagogies. The project uses the national curriculum as a point of departure and looks at how the democratising ambition held within the document can permeate the design process and the building itself. The process relied heavily on collaboration through workshops and discussions with children and teachers at Gläntan preschool in Högdalen. Recommendations from the National Board of Housing, Building and Planning (Boverket) concerning quality and quantity of outdoor playground areas conflicted with the size of the plot and an existing plan for the site drawn up by the local council (Detaljplan: Framnäs 16, May 2010 ).This conflict, along with an aim towards increased equality of access were important factors in the design of the preschool. / Det som följer är ett försök att formge en förskola i Solna, norr om Stockholm. Projektets mål var att designa en flexibel förskola som inte är låst till en specifik pedagogik, utan som kan anpassas för olika pedagogiker och ändamål. Projektet tar sin början i skolans läroplan och undersöker på vilka sätt dess demokratiska utgångspunkt kan genomsyra själva formgivningsprocessen och hur denna påverkar den resulterande byggnaden. Processen tog avstamp i, och färgades av, ett samarbete med barn och lärare på Gläntans förskola i Högdalen, vilket utgjordes av samtal och workshops. Rekommendationer från Boverket om kvalitén och kvantiteten av gårdsyta (friyta) var i konflikt med storleken på tomten och den befintlig detaljplanen (Framnäs 16, Maj 2010 ). Denna konflikt tillsammans med viljan att öka tillgängligheten för alla var viktiga faktorer i förskolans formgivning.

No description available.

In this work I have been looking at three small everyday sites that can tell big and unexpected stories of how we live together. These sites appear unremarkable at first glance, but on a second look are filled with contradictions and conflicts of interest. I speculate that these marginalised sites operate like “architectural footnotes” helping break the tempo, rhythm and tone of the city while expanding the scope of the narrative beyond the local and specific reading. I’m interested in how we can make sense of the city and critique it in a meaningful way when it appears so fragmented and seems impossible to define in single terms. I have been testing different approaches ranging from surveying, counting, measuring and mapping, to model making, interviews, drawing, film-making and texts. I have been interested in how these diverse methods can help me understand the city in different ways and what they do when used together.In part one: A Fence I investigate a trend towards the increasing enclosure of private courtyard/gardens and the severing of established pathways that are incredibly important for navigating the area. This led to questioning how ground-floor habitation, different forms of tenure, and regulation, affects public access and passage in the area.In part two: A Drinking Fountain I attempted to map the defunct drinking fountains in Stockholm and trace the origin of their (ubiquitous) design. Instead of finding fountains, however, I found a vacuum of responsibility, and questions were raised around why some infrastructures are more important than others and how shared/societal needs seem to have been increasingly privatised. In part three: Some Planting I looked at a recently built area of “urban-community-farming” in the middle of local park. Here tensions between the public, private and common are brought to the fore, questioning how attempts towards more local and participatory democratic processes affect rights of access to, and use of, public spaces, around flexibility and durability, and how we balance short term demands with long term visions.When seen together these “footnotes” can describe a trend towards withdrawal of the state and municipality through the dismantling of infrastructures, deregulation and outsourcing, resulting in an increasingly individualistic and privatised city. This is perhaps unsurprising in itself, but the work that comes out of these sites has helped reveal (to me at least) some of the surprising ways in which this has happened and continues to do so (albeit in different forms) and how this affects the ways in which we inhabit the everyday city.