Master of Arts - International Relations / Research has consistently demonstrated that due to stratified socio-economic inequalities and gender-based disadvantages women from low-income countries and Heavily Indebted Poor Countries (HIPCs) specifically, experience extreme impacts from poverty. Such feminization of poverty has been accentuated, especially in Africa, by the spiraling debt crisis and high levels of absolute poverty, which intersect and interact with gender-biases and macro and micro dimensions of international development assistance. In particular, the negative impacts and limited success of structural adjustment programs (SAPs) have contributed to women’s further disempowerment and marginalisation, through the cutbacks they conditionally prescribe for budgetary allocations in the social sectors. To address these shortcomings, the World Bank and International Monetary Fund (IMF) launched the HIPC Debt Relief Initiative in 1996 which was subsequently enhanced in 1999. The HIPC Debt Relief Initiative has been introduced as a coherent strategy for assisting the economic development of poor countries linking debt relief funds to the reduction of extreme levels of poverty. A key element of the HIPC initiative is the required participation of all social groups and stakeholders in the activities and processes of national development and poverty eradication strategies. By undertaking a gender analysis of the Uganda PRSP/PEAP, this dissertation examines the extent to which participatory processes have included women and gender concerns within the PRSP framework of intervention. Such examination and analysis has involved the application of a comprehensive Gender and Development (GAD) analytical framework, focused on the empowerment approach. The initial findings indicate that although specific gender concerns continue to be neglected within the Uganda PRSP document, nevertheless the participatory process allowed the space for voices, especially women’s voices, previously silent and invisible, to be heard within the corridors of power. The study concludes that there exists within the PRSP framework, spaces for more effective gender integration due to the inbuilt flexibility of the process, and the broadening of the consultative process through the ongoing revision of PEAP/PRSP policy. Additionally, there is the continuous monitoring, assessment and evaluation of the impacts generated by the country’s poverty reduction plan and associated budgetary allocations. The analysis of the extent to which gender has been mainstreamed in the PRSP process has yielded outcomes and lessons that can be built upon for the attainment of equitable and sustainable development in HIPCs in Africa.

The issue of the high levels of external debt in the poorest nations has become an increasing matter of concern for the industrialized nations due to the difficulties that heavily indebted nations have with sustaining economic growth. In 2005 the Group of Eight pledged to cancel the debt of the world?s most indebted countries that are eligible for the relief under the Highly Indebted Poor Country (HIPC) initiative. Based on this pledge, the World Bank and the International Monetary Fund approved the debt cancellation in March 2006, with debt cancellation commencing on June 1, 2006. As a reaction, this thesis provides an overview of arguments in favor of debt cancellation as well as against debt cancellation as they are introduced in economic literature. After presenting and taking all the points of view into consideration this thesis comes to the conclusion whether the debt cancellation is a good way to go.

<p>För många fattiga länder, främst i Afrika, har det blivit uppenbart att skuldbördan har utvecklats till en skuldfälla som är mer eller mindre omöjlig att ta sig ur. 1996 presenterade Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken HIPC-initiativet; Highly Indebted Poor Countries, som är en strategi för hur skuldbördan för världens fattigaste länder skulle kunna skrivas ner till en mer hanterbar nivå. Initiativet kan sägas ha vuxit fram ur den kritik som IMF och Världsbanken har fått för tidigare skuldlättnadsstrategier. Samtidigt presenterades en strategi för fattigdomsbekämpning; eng. Poverty Reduction Strategy (PRS). Målet är att de resurser som frigörs i och med skuldavskrivningarna ska komma de fattigaste till del.</p><p>Syftet med denna uppsats är att föra en teoretisk och en empirisk diskussion kring effekterna av en skuldlättnad på fattigdomen, inom ramen för HIPC II. Dessutom är avsikten att föra en diskussion kring hur detta initiativ kan förbättras med utgångspunkt från de fattiga i samhället.</p><p>En stor skuldbörda utgör ett hinder för fattigdomen men huruvida en reducering av skulden leder till att fattigdomen minskar är avhängigt den politiska viljan i landet. På samma sätt är resultatet av landets PRS avhängig den politiska viljan. Oberoende av den politiska viljan i landet öppnar HIPC för en dialog i landet mellan regeringen och det civila samhället vilket främjar demokratiseringen och således fattigdomsbekämpningen.</p><p>I uppsatsen presenteras välfärdsfaktorn som är den andel av statens intäkter som med nödvändighet måste ägnas åt att garantera befolkningens livsuppehälle och inte kan användas till att reglera ekonomiska förpliktelser mot utlandet. Välfärdsfaktorn beror på den politiska viljan i landet, som i sin tur har sin grund i demokratins mognad. Med teorin om välfärdsfaktorn som grund presenteras följande förslag till förändringar av HIPC II: För att garantera att fattigdomsbekämpningen fokuserar på de allra fattigaste i samhället kan PRS kopplas till välfärdsfaktorn. Vidare bör skuldavskrivningar justeras med hänsyn till externa faktorer för att inte effekterna av välfärdsfaktorn ska undermineras. Välfärdsfaktorns effekter riskerar dessutom att gå förlorade om inte incitament för demokratiseringen skapas i länder med svag politisk vilja. För att komma till rätta med denna problematik kan en fond inrättas där resurser från skuldavskrivningar ackumuleras. Fonden blir tillgänglig för landet då en demokratisk regering tillträder.</p>

För många fattiga länder, främst i Afrika, har det blivit uppenbart att skuldbördan har utvecklats till en skuldfälla som är mer eller mindre omöjlig att ta sig ur. 1996 presenterade Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken HIPC-initiativet; Highly Indebted Poor Countries, som är en strategi för hur skuldbördan för världens fattigaste länder skulle kunna skrivas ner till en mer hanterbar nivå. Initiativet kan sägas ha vuxit fram ur den kritik som IMF och Världsbanken har fått för tidigare skuldlättnadsstrategier. Samtidigt presenterades en strategi för fattigdomsbekämpning; eng. Poverty Reduction Strategy (PRS). Målet är att de resurser som frigörs i och med skuldavskrivningarna ska komma de fattigaste till del. Syftet med denna uppsats är att föra en teoretisk och en empirisk diskussion kring effekterna av en skuldlättnad på fattigdomen, inom ramen för HIPC II. Dessutom är avsikten att föra en diskussion kring hur detta initiativ kan förbättras med utgångspunkt från de fattiga i samhället. En stor skuldbörda utgör ett hinder för fattigdomen men huruvida en reducering av skulden leder till att fattigdomen minskar är avhängigt den politiska viljan i landet. På samma sätt är resultatet av landets PRS avhängig den politiska viljan. Oberoende av den politiska viljan i landet öppnar HIPC för en dialog i landet mellan regeringen och det civila samhället vilket främjar demokratiseringen och således fattigdomsbekämpningen. I uppsatsen presenteras välfärdsfaktorn som är den andel av statens intäkter som med nödvändighet måste ägnas åt att garantera befolkningens livsuppehälle och inte kan användas till att reglera ekonomiska förpliktelser mot utlandet. Välfärdsfaktorn beror på den politiska viljan i landet, som i sin tur har sin grund i demokratins mognad. Med teorin om välfärdsfaktorn som grund presenteras följande förslag till förändringar av HIPC II: För att garantera att fattigdomsbekämpningen fokuserar på de allra fattigaste i samhället kan PRS kopplas till välfärdsfaktorn. Vidare bör skuldavskrivningar justeras med hänsyn till externa faktorer för att inte effekterna av välfärdsfaktorn ska undermineras. Välfärdsfaktorns effekter riskerar dessutom att gå förlorade om inte incitament för demokratiseringen skapas i länder med svag politisk vilja. För att komma till rätta med denna problematik kan en fond inrättas där resurser från skuldavskrivningar ackumuleras. Fonden blir tillgänglig för landet då en demokratisk regering tillträder.

Vysoká zahraniční zadluženost je jedním z globálních problémů současnosti. Více než 20 let se pokoušejí mezinárodní finanční instituce, OSN, vlády nejvíce rozvinutých zemí, rozvojové země a nevládní organizace hledat řešení. Dluhové úlevy jsou poskytovány rozvojovým zemím ze tří hlavních zdrojů: HIPC iniciativou, Pařížským klubem a bilaterálními věřiteli mimo Pařížský klub. Mezinárodní měnový fond spolu s Světovou bankou zprostředkovává HIPC iniciativu. V práci jsou hodnoceny pokroky učiněné v rámci globálního problému zadluženosti, a to především v 90. letech 20. století. Tyto pokroky jsou předvedeny prostřednictvím změn situace v jednotlivých rozvojových regionech.

<p>This thesis seeks to provide an extensive theoretical framework for the potential incentive</p><p>effects from debt relief. The objective is achieved by integrating the positive incentive</p><p>model by Krugman with a negative incentive framework developed by drawing on the</p><p>theories of a soft budget constraint. The analysis shows that the existence of bailouts</p><p>offers the possibility that debt relief can produce negative incentives for the debtor</p><p>instead of positive incentives for improved performance. Taking on a game theoretical</p><p>perspective suggests that strategic behavior in the interaction between the debtor and the</p><p>creditor can increase the likelihood of a specific incentive effect to prevail. Such an</p><p>interactive game also highlights the importance for the creditor to obtain reliable</p><p>information about the behavior of the debtor.</p>

This thesis seeks to provide an extensive theoretical framework for the potential incentive effects from debt relief. The objective is achieved by integrating the positive incentive model by Krugman with a negative incentive framework developed by drawing on the theories of a soft budget constraint. The analysis shows that the existence of bailouts offers the possibility that debt relief can produce negative incentives for the debtor instead of positive incentives for improved performance. Taking on a game theoretical perspective suggests that strategic behavior in the interaction between the debtor and the creditor can increase the likelihood of a specific incentive effect to prevail. Such an interactive game also highlights the importance for the creditor to obtain reliable information about the behavior of the debtor.

<p>This paper examines how debt cancellation, given under the HIPC-initiative, has affected corruption over the period 2000-2006. The examination is foremost interesting due to earlier research showing that high corruption leads to unequal distribution of economic resources. This, combined with the objective of the HIPC initiative to reduce poverty, indicates that combating corruption must be successful in order to fulfill the goals of the initiative. A linear regression shows that countries that have benefited from the HIPC-initiative indeed have a lower corruption than other countries. A panel-data analysis shows on the other hand that no effect on corruption due to debt cancellation or reforms undertaken in the program can be confirmed.</p>

This paper examines how debt cancellation, given under the HIPC-initiative, has affected corruption over the period 2000-2006. The examination is foremost interesting due to earlier research showing that high corruption leads to unequal distribution of economic resources. This, combined with the objective of the HIPC initiative to reduce poverty, indicates that combating corruption must be successful in order to fulfill the goals of the initiative. A linear regression shows that countries that have benefited from the HIPC-initiative indeed have a lower corruption than other countries. A panel-data analysis shows on the other hand that no effect on corruption due to debt cancellation or reforms undertaken in the program can be confirmed.

Magister Legum - LLM / This research acknowledges that although literature abounds on development assistance in general, not much has been published yet on Cameroon specifically. Therefore, this mini-thesis seeks to contribute to fill this gap. Moreover, it aims to examine both development assistance legislative frameworks in Cameroon and above all to compare them in order to find out which development assistance approach is the most aligned in terms of international obligations relative to human rights and economic development. The IMF-World Bank’s Comprehensive Approach to debt Reduction, (the HIPC Initiative), and China’s White Paper on Foreign Aid have been specifically chosen for this research for two main reasons: first, these two international instruments are significantly impacting upon and reshaping Cameroon’s political, social and economic development architecture since Cameroon economic crisis exists till today; and secondly, to enlighten the public, academicians, policy makers, on development assistance in Cameroon given that legal sources on the topic exist but mostly unpublished and inaccessible Therefore this research will be restricted to the period from Cameroon’s economic crisis in 1980 up to 2014. Given the limited availability of primary legal sources at both the international and domestic levels, this research will primarily look at HIPC Initiative Agreement and the Chinese White Paper on Foreign Aid. Moreover, this study will be conducted in form of the available HIPC documents and reports on Cameroon regularly published by the staff of IMF and the World Bank and specifically the HIPC Decision Point Document and the HIPC Completion Point Document of Cameroon. In addition, this study will rely on primary legal sources relative to states international obligations regarding human rights and economic cooperation such as, the UDHR (10 December 1948), the ICCPR (16 December 1966), the ICESCR (16 December 1966) and the Declaration on the Right to Development (4 December 1986). In the case of China’s development assistance approach, given that neither China nor Cameroon release specific bilateral treaties or agreements related to their development co-operation and the fact that documents and publications relative to Cameroon’s development assistance are mostly unpublished and inaccessible, this study will principally focus on the Chinese White Paper on Foreign Aid. It will also look, amongst others, at the Beijing Declaration of the FOCAC (2004), the White Paper on China-Africa Economic and Trade Co-operation (August 2013). Moreover this research will be complemented through secondary sources such as books, journals articles, report, working papers, press reviews, drafts, deliberation of international conferences and international summits, and internet sources