The aim with this project was to investigate how the amount and composition of resins varied during the process producing bleached birch pulp at the mill SCA Packaging Munksund. A literature study about how the resin removal can be improved has also been included. Problems with resins in the process are common at pulp and paper mills, especially when birch is used as a raw material. The resin can cause deposits on the equipment leading to process stops, but also lowered mechanical properties and spots on the paper products. The addition of tall oil to the digester is one way of improving the removal of resins, seasoning of wood, and a good debarking are other ones. Also the different washing and bleaching steps can affect the amount of resin remaining in the pulp. In this study pulp samples from eight different positions in the process were analyzed. To extract the samples a Soxtec device was used. Results showed that the most effective resin removal happened during the washing in their first washing step after the digester, a DD-washer. Here 77 % of the resin was removed, of totally 88 % during the whole process. Another step which was effective was the final washing step, the PO-press. About 36 % of the remaining resins in the pulp which entered the PO-press were washed out here. The extracts were analyzed with GC-FID and GC-MS to identify and quantify the substances, and determine how the composition varied over the manufacturing process. Twelve different compounds were identified, and the birch bark resin, betulinol, turned out to be the hardest component to remove. Over all, the sterols and triterpenols were hard to deresinate, while the removal of resin acids, fatty acids, and fatty alcohols was more effective. The PO-reactors showed a positive effect on the fragmentation of components consisting of long carbon chains and double bonds, like squalene and betulaprenols. / Målet med projektet var att utreda hur mängden och sammansättningen av hartser varierade i den blekta björkmassan under tillverkningsprocessen på pappersbruket SCA Packaging Munksund. Att göra en litteraturstudie för att ta reda på vilka metoder som kan användas för att förbättra avhartsningen var en annan del av målet. Att pappers- och massatillverkare har problem med hartser är vanligt, speciellt när björkved används som råmaterial. Hartserna kan orsaka beläggningar på utrustningen som i sin tur kan leda till processtop, men även prickar och försämrade mekaniska egenskaper hos pappersprodukten. Att tillsätta tallolja till kokaren är en vanlig metod som används för att förbättra hartsreningen, att lagra träet innan koket, och lägga fokus på att förbättra barkningen är andra metoder. Även de olika blek- och tvättstegen som används under tillverkningen av massan kan påverka hartshalten. I denna studie analyserades massaprover från åtta olika positioner i processen. En Soxtec-utrustning användes för att extrahera massaproverna. Resultatet visade att den mest effektiva avhartsningen sker under tvätten i det första tvättsteget efter kokaren, DD-filtret. Här tvättades 77 % av hartserna ut, och totalt minskade mängden hartser med 88 % under hela processen. PO-pressen var ett annat tvättsteg som var effektivt ur avhartsningssynpunkt. Här togs 36 % av den kvarvarande mängden hartser bort från massan. Extrakten som erhållits från extraktionen analyserades vidare med GC-MS och GC-FID. Dessa metoder användes för att identifiera och kvantifiera extraktivämnena, och bestämma hur sammansättningen varierade under tillverkningsprocessen. Tolv olika ämnen identifierades och den substans som visade sig vara svårast att tvätta bort var björkbark hartset, betulinol. Stort sett så var steroler och triterpenoler svårast att bli av med, medans avhartsingen av hartssyror, fettsyror och fettalkoholer var mer effektiv. Det visade sig även att PO-reaktorerna hade en sönderdelande effekt på substanser såsom squalen och betulaprenoler, dessa består av långa kolkedjor med många dubbelbindningar mellan kolatomerna.