Introduktion: Den nyutexaminerade sjuksköterskan har under tre år samlat på sig teoretisk kunskap och ska nu ge sig ut i arbetslivet och ge god och patientsäker vård. Hur första tiden i yrket upplevs har betydelse för hur den kommande rollen som professionell sjuksköterska blir. Syfte:Att beskriva hur nyutexaminerade sjuksköterskor upplever första åretsom legitimerad sjuksköterska. Metod:Litteraturstudie med systematisk datainsamling och urval med tio vetenskapliga artiklar. Resultat:Den första tiden i yrket visade sig innebära nervositet, stress och en känsla av att vara otrygg. De nyutexaminerade sjuksköterskorna upplevde under de första månaderna i yrket en frustration. Detta på grund av brist averfarenhetsbaserad kunskap och att deras prestationer inte matchar med förväntningarna från patienter såväl som kollegor. Slutsatser:För att övergången skall vara tillfredsställande måste många delar fungera under första året. Arbetsintroduktion, handledning och kollegor gjorde stor inverkan på hur första året upplevdes. En vanligt förekommande uppgift är att nyutexaminerade sjuksköterskor upplever brist på klinisk kunskap, denna kunskap utvecklas med hjälp av erfarenhet i yrket. Litteraturstudien visar att nyutexaminerade är i behov av stöd och support för att få en bra start i yrket. Därför anses det vara av vikt att stötta varandra under första tidenför att öka trivseln och undvika att sjuksköterskor slutar

Background: Time utilisation among primary care professionals has been affected by structural changes and reorganisation performed in Swedish primary care over several decades. The work situation is complex with a heavy administrative work load. The overall aim with this thesis was to describe time utilisation among staff in Swedish primary care and to investigate associations with perceived psychosocial work environment and legitimacy of work tasks. Methods: A multicentre, descriptive, cross-sectional study design was used including all staff categories in primary care i.e. registered nurses, primary care physicians, care administrators, nurse assistants and allied professionals (physiotherapists, occupational therapists, psychologists, counsellors, dieticians and chiropodists) at eleven primary care centres located in southeast Sweden. The data collection consisted of a questionnaire including a subjective estimate of workload, the Bern Illegitimate Tasks Scale (BITS) and the Copenhagen Psychosocial Questionnaire (COPSOQ). Also, a time study was performed, where the participants reported their work time based on three main categories; direct patient work tasks, indirect patient work tasks and other work tasks, each with a number of subcategories. The participants reported time spent on different work tasks, day by day during two separate weeks. Response rates were 75% for the questionnaire and 79% for the time study. Results: In paper I the time study revealed that health professionals at the primary care centres spent 37% of their work time with direct patient work tasks. All professions estimated a higher proportion of time spent directly with patients than they reported in the time study. Physicians scored highest on the psychosocial scales of quantitative demands, stress and role conflicts. The proportion of administrative work tasks was associated with role conflicts, the more administration the more role conflicts. Findings in paper II were that more than a quarter of physicians scored above the cut-off value for BITS regarding unnecessary work tasks, which was significantly more than the proportion observed in all other professions in the survey. Across all staff groups, a perception of having to perform illegitimate work tasks was associated with experiencing negative psychosocial work environment and with high proportion of administrative-related work tasks. Conclusions: Swedish primary care staff spend a limited proportion of their work time directly with patients and primary care physicians perceive the psychosocial work environment in negative terms to a greater extent than all other staff members. Allocation of work tasks has an influence on the perceived psychosocial work environment. The perception of having a large number of illegitimate work tasks affects the psychosocial work environment negatively, which might influence the perception the staff have of their professional roles. Perception of high proportion of unreasonable work tasks is associated with a high proportion of non-patient-related administration. This thesis illuminates the importance of decision makers thoroughly considering the distribution and allocation of non-patient related work tasks among staff in primary care, in order to achieve efficient use of personnel resources and favourable working conditions. Hopefully, the results of this study will contribute to further development of primary care so that medical competence will benefit patients as much as possible. / Bakgrund: Under de senaste decennierna har det i svensk primärvård varit omfattande omorganisationer, vilket har påverkat arbetstidens innehåll. Arbetssituationen är komplex och omfattningen av administration har ökat. Det övergripande syftet med föreliggande studie var att beskriva arbetstidens innehåll bland personal i svensk primärvård och att undersöka samband mellan upplevd psykosocial arbetsmiljö och arbetsuppgifternas legitimitet. Metod: Studien har genomförts som en deskriptiv multicenterstudie med tvärsnittsdesign och inkluderade sjuksköterskor, läkare, vårdadministratörer, undersköterskor och övriga professioner (fysioterapeuter, arbetsterapeuter, psykologer, kuratorer, dietister och fotvårdsspecialister) vid elva vårdcentraler i sydöstra Sverige. Studien inleddes med att deltagarna ombads att besvara ett frågeformulär vars första del bestod av en skattning av hur arbetsuppgifterna var fördelade. Frågeformuläret innehöll också frågor om illegitima arbetsuppgifter; Bern Illegitimate Tasks Scale (BITS) och psykosocial arbetsmiljö; Copenhagen Psychosocial Questionnaire (COPSOQ). Därefter gjordes en tidsstudie där deltagarna fick registrera tidsåtgången för olika arbetsuppgifter, varje dag under två separata veckor. Arbetsuppgifterna delades upp i tre huvudkategorier; direkt patientarbete, indirekt patientarbete och övrigt arbete. Varje huvudkategori hade flera underkategorier. Svarsfrekvensen var 75% för frågeformuläret och 79% för tidsstudien. Resultat: Resultatet från delarbete I visar att personal i primärvård ägnade 37% av arbetstiden direkt med patienter. Alla professioner skattade den direkta patienttiden till större andel än vad tidsstudien visade. Läkare upplevde sämst psykosocial arbetsmiljö avseende kvantitativa krav, stress och rollkonflikter. Det förelåg ett samband mellan andelen administrativa arbetsuppgifter och rollkonflikter, ju mer administration desto mer rollkonflikter. I delstudie II visade resultatet att mer än en fjärdedel av läkarna upplevde en hög nivå av illegitima arbetsuppgifter avseende onödiga arbetsuppgifter, vilket var signifikant mer jämfört med andra professioner. För personalgruppen som helhet framträdde ett samband mellan upplevelsen av att ha mycket illegitima arbetsuppgifter och upplevelse av negativ psykosocial arbetsmiljö samt med hög andel administrationsrelaterade arbetsuppgifter. Konklusion: Personal i primärvård ägnar en begränsad andel av arbetstiden åt direkt patientarbete och läkare upplever sämre psykosocial arbetsmiljö än övriga professioner. Arbetstidens fördelning mellan olika arbetsuppgifter påverkar den psykosociala arbetsmiljön. Upplevelsen av att utföra en stor andel illegitima arbetsuppgifter påverkar den psykosociala arbetsmiljön negativt, vilket kan ha inverkan på hur personalen uppfattar sin professionella roll. Upplevelsen av att ha mycket oskäliga arbetsuppgifter har samband med hög andel icke patientrelaterad administration. Avhandlingen belyser vikten av att beslutsfattare noga överväger fördelningen av icke patientrelaterade arbetsuppgifter bland personal i primärvård, för att möjliggöra effektiv användning av personalresurserna och för att främja goda arbetsförhållanden. Förhoppningen är också att studiens resultat ska bidra till fortsatt utveckling av primärvården så att den medicinska kompetensen kommer patienterna till nytta i så stor omfattning som möjligt.

På varje arbetsplats uppstår det konflikter av olika slag. En del av dessa konflikter är av en mildare variant som medarbetarna på egen hand lyckas lösa, men det finns även svårlösta konflikter som på sikt kan påverka arbetsmiljön och medarbetarna negativt. I sociala verksamheter som äldreomsorg och hemtjänst handskas enhetschefer medkonflikthanteringar i sina arbetsgrupper. Det är därmed viktigt att en konflikt hanteras så fort som möjligt eftersom den annars kan bli svårlöst. En ouppklarad konflikt kan i regel leda till att personalen tappar sin arbetsglädje, motivation och energi, något som inte enbart påverkarverksamheten och övrig personal, utan även skapar en lidande situation för brukarna som tillhör verksamheten. I samhällsdebatten är konflikthantering ett omdiskuterat ämne där höga krav ställs på chefer. Chefen befinner sig oftast i en komplicerad situation där missnöje från både personalen och de överordnade finns. Ju känsligare situationen och konflikten är, desto svårare blir konflikthanteringen för chefen. Detta då varje handling från chefens sida tycks av andra ha en underliggande betydelse. Trots detta, förväntas chefen dock hantera och lösa konflikten. Denna studie har som syfte att klarlägga vad för roll en chef har vid konflikthantering. För att besvara frågeställningen har en kvalitativ metod använts, med mål att skildra informanternas känslor samt upplevelser gällande konflikter och dess hantering. Uppsatsen har sin grund i fem intervjuer med enhetschefer inom äldreomsorgen och hemtjänsten. Studien utgår utifrån semistrukturerade intervjuer, med mål att samla empiri. Slutresultatet framförde att enhetscheferna handskas med konflikter på liknande sätt, medsamma utgångspunkt att lösa konflikten omgående. Även om det inte finns någon handlingsplan i konflikthantering, ansåg informanterna att en närvarande chef kan hindra en konflikt från att bli urartad.

This qualitative study describes relationships problems highlighted by individuals with an autism diagnosis and professionals at Vuxenhabiliteringen (adult disability services). It also captures the individuals’ and professionals’ opinion of how to work with these particular problems. Nine people were interviewed for this study. The interviews were semi-structured and systems Theory in Social Work were used to understand the organisational tension between where support for relationship problems for people with an autism diagnosis should lie. An autism diagnosis is linked to problems in social-emotional reciprocity, for example difficulties to initiate or respond to social interactions, inflexible adherence to routines and difficulties with sensory input. Several themes emerged regarding relationship problems; structure and planning, communication, understanding, sex and intimacy and partners’ own difficulties. Professionals reported that a number of services are currently being offered, such as diagnose information, talking therapy, help with planning and structure, among others. Professionals expressed that including the partner more, working more jointly with other professionals and starting a relationship group to share experiences could improve services. The support that neurodiverse participants asked for were couple’s therapy, information and education about sex, relationships and men. Relationship support can be given by VUH through the services already offered and by expanding them further. More research is needed to understand relationship issues in relation to an autism diagnosis.  Keywords: Relationship, autism, neurodiversity, Vuxenhabiliteringen, health care, organisation, couple’s therapy, relationship difficulties Sökord: Relationer, autism, neurodiverse, Vuxenhabiliteringen, Hälso och sjukvård, organisation, parterapi, relationssvårigheter Author: Jessica Vannoorenberghe Word count: 16846

No description available.

No description available.

No description available.

<p>Examen i vårdadministration, YH-utbildning: 20 Yh-poäng  </p>

No description available.

Trots den utbredda personalbristen inom vården så finns det ett sjukvårdsområde, nämligen Rättspsykiatri Vård Stockholm, som mot alla odds inte har samma svårigheter som andra inom regionen att behålla sin personal. I ett samhälle där fler lever längre behöver fler arbeta upp i högre ålder. För att möjliggöra detta behöver arbetsgivare och arbetstagare tillsammans skapa en hälsofrämjande och hållbar arbetsplats genom att stärka och behålla faktorer som bidrar tillarbetsengagemang. Ett tillvägagångssätt är att undersöka vilka faktorer som arbetstagarna upplever är motiverande och som har betydelse för deras upplevda arbetsengagemang. Syftet med studien är att beskriva vilka yttre och inre faktorer som arbetstagare inom rättspsykiatrisk vård upplever som motiverande i sin arbetsmiljö och värdesätter för att stanna kvar på arbetsplatsen en längre tid. Som metod användes semistrukturerad djupintervju med fenomenografisk ansats där sex intervjuer genomfördes. Resultatet mynnade ut i fyra beskrivningskategorier som värderades från högst till lägst enligt följande av deltagarna; känslan av att kunna göra skillnad, upplevelsen av samhörighet på arbetsplatsen, arbetsplatsens möjligheter till självförverkligande och flexibilitet i relation till arbetet och privatlivet. En samstämmighet med självbestämmandeteorins begrepp självstyrande motivation samt med tvåfaktorsteorins motivationsfaktorer i form av inremotivationsfaktorer framkom i studien. Bristande hygienfaktorer i form av yttremotivationsfaktorer var däremot inte motivationssänkande för deltagarna. Vårdorganisationer bör fokusera på att möjliggöra och öka arbetstagarnas upplevelser av inre motiverande faktorer som ett steg för att motverka ohälsa och främja en hållbar och hälsofrämjande arbetsplats. Det finns goda möjligheter för andra vårdorganisationer att skapa hälsofrämjande förbättringsåtgärder på arbetsplatsen med studiens utfallsrum som grund. / Despite the widespread staff shortage in healthcare, there is one healthcare area, namely Forensic Psychiatry Stockholm, which, against all odds, does not have the same difficulties as others in the region in retaining its staff. In a society where more people are living longer, more people need to work to an older age. To make this possible, employers and employees together need to create a health-promoting and sustainable workplace by strengthening and maintaining factors that contribute to commitment to work. One approach is to examine which factors the employees perceive to be motivating and which are significant for their perceived commitment to work. The purpose of the study is to describe extrinsic and intrinsic factors that employees in forensic psychiatric care experience as motivating in their work environment and value in order to remain at the workplace for a longer period of time. The method used was a semi-structured in-depth interview with a phenomenographic approach where six interviews were conducted. The results led to four description categories that were rated from highest to lowest according to the following by the participants; the feeling of being able to make a difference, the experience of togetherness in the workplace, the workplace's opportunities for self-realization and flexibility in relation to work and private life. Our study accords with self-determination theory’s concept of self-directed motivation and with two-factor theory's motivational factors in the form of intrinsic factors. In contrast, lack of hygiene factors in the form of extrinsic motivation factors did not lower motivation for the participants. Healthcare organizations should focus on enabling and increasing workers' experiences of intrinsic motivation as a step towards countering ill-health and promoting a sustainable and health promoting workplace. There are good opportunities for other healthcare organizations to create health-promoting improvement measures in the workplace using the study’s outcome space as a basis.