Long ago God reverently commanded His people Israel to relate to their children and their children's children, what it was He had done for His people in the days of old. We believe this responsibility still to be incumbent not only upon the great church since that day, but upon every community of Christian people since then.

In June 2022, the Swedish curriculum was revised and the school's responsibility to communicate knowledge about sexuality to pupils was emphasized. Although the field of sexuality is not new in the Swedish curriculum, teaching sexuality has gone through a significant development in its content since it first became a part of the Swedish curriculum. Now that society is becoming increasingly more digitalized and informed, new challanges follow, and perhaps it is now more important than ever that young people gain more knowledge in matters of sexuality, relationships, and consent. As an effort to meet these challanges, the National Agency for Education delegates the field of knowledge to teachers in all common subjects, including religious education (RE). With its association in cultural norms and gender identity, RE may be considered partucularly appropriate for discussing and teaching sexuality. The purpose of this study is to investigate how teachers of religious education percive to what degree they can contribute knowledge about sexuality in their teaching. This study also aims to find out what approaches teachers use in sexuality as a part of their religious education. This survey is a qualitative study, and the materials have been collected through semi-structured interviews with teachers in religious education in south Sweden. The study shows that teaches have positive attitudes towards including sexuality in religious education and that they find teching sexuality important. Nevertheless, it is not exactly clear for the interviewed RE teachers how and what to include regarding sexuality when teaching RE due to many difficulties that may arise. Consequently, teachers in this study describe different individually based strategies to include sexuality in their teaching, depending in personal interest and experise.

<p>Yung-ming Yen-shou (904-975) was a Buddhist monk who lived in a period of broad changes in Chinese society and Buddhism. He played a leading role in the restoration of Buddhism in the Wu Yüeh kingdom, and left a large body of writings. One of his best known works, the Wan-shan t'ung-kuei chi, has long been cherished by the tradition for its advocacy of harmony between Ch'an meditation and Pure Land practice. The dissertation questions the association of Yen-shou and his Treatise on the Common End of Myriad Good Deeds with the motives of the Pure land school from two points of view. In the history of the numerous biographies of Yen-shou, the association of his image with the Pure Land movement is relatively late. An investigation of the Wanshan t'ung-kuei chi demonstrates that the synthesis of Ch'an meditation and Pure Land practice is a topic of discussion, but is by no means the central concern of the text from either a theoretical or pracical standpoint. The dissertation contends that Yen-shou's Ch'an-Pure Land synthesis should be understood within the context of the Wan-shan t'ung-kuei chi as a whole. A translation of elect passages of the Wan-shan t'ung-kuei chi are included by way of confirming the reassessment put forward in the dissertation.</p> / Doctor of Philosophy (PhD)

In this essay I examine several christian and jewish theologians views on the similaritys between, and the highly likely common history of, the biblical storys of the creation and the flood and corresponding mesopotamian myths. The goal of this exersice is to find what influences the theologians views on the subject, aswell as finding out what those views are. Examined factors include when the theologian wrote, whether he was/is jewish or christian, and whether he was/is conservativ or liberal.  The biggest factor examined in this essay seems to be whether the theologioan is conservative or liberal. Intressting to note is also that most theologians either seem to accept both the existense of similaritys and the common history or reject them both.

In the fourth book in the extensive work of the Christian scholar Adam of Bremen, the temple of Uppsala is described along with the heathen’s rituals and practices. Adam of Bremen is the main source of the Swedish history during the late Viking era to the early Middle Ages, and that’s why his fourth book is still interesting for us to analyze over and over again. This essay deals with Adam of Bremen’s notations of the temple and the possibility of an existing temple, like the one in Adams descriptions. With earlier research and the archaeological material as starting point I’ve examined the probability of the existence of Adam of Bremen’s temple and if so, where in Old Uppsala it would have been built. In my study I also go through some of the previous studies about Adam’s temple and discuss different theories. The essay then continues with a discussion on more contemporary material in order to examine whether it is possible to say anything new about the temple. I’ve used content analysis to extract the key notions in the text in order to apply them on the archaeological material to see if they confirm each other. A historical critical method helped with the source criticism, since Adam’s Gesta Hammaburgensis is almost 1000 years old. The first part of the essay is a historical flashback from the research of the 20th century, where relevant material is discussed. The second part focuses on the material from the excavations Gamla Uppsala – framväxten av ett mytiskt centrum. In the early studies Adam’s Gesta was considered genuine and indisputable and so was the belief of the existence of the temple. Later it became obvious that Adam hadn’t experienced what he’d described, and many recent researchers chose to believe that part of the book is exaggerative, and that the temple was really just a hall. I’ve been able to see that not much of the old or the more recent material supports the thought of an independent temple building, and I agree with the researchers which suggest that the closest we’ll come to finding a temple is the multifunctional hall buildings. There are some interesting discoveries from the excavations regarding rituals in Old Uppsala. The ritual objects that were found were tied to several significant locations in the area, not to a specific building. The high-quality discoveries were linked to the royal estate plateaus (Kungsgårdsplatåerna) and it’s likely that the cult had been controlled by the conductive layer in society, which had its abode there.

No description available.

The purpose of this study is to examine how the dark magic occult order Dragon Rouge presents, positions and legitimize magical practice in the contemporary Swedish context and the cultic milieu that the order operates in. The research of this study is based of a discursive analysis of the first two initiatory magical courses of Dragon Rouge.

Traditioner och berättelser lever idag kvar om sockensamerna. Sockensamerna har en egen historia i mellersta Sverige. I de flesta socknarna i länet finns det spår kvar efter dem. Det förekommer till exempel lämningar från där de bodde, bevarande föremål samt ortnamn som återger ett samiskt ursprung. Dessutom har de satt spår i texter och till exempel domstolsförhandlingar. Sockensamerna var en liten befolkningsgrupp som hade en vidsträckt utbredning i mellersta Sverige, från 1600-talet till långt in på 1800-talet. Sockensamerna och fjällsamerna distanserades till varandra och gränser skapades mellan dem, även om de rörde sig i varandras miljöer emellanåt. De levde av det som fanns i naturen och skogen försåg dem med råvaror. Kyrkan blev allt mer oroad av att sockensamerna ständigt flyttade omkring, de skulle därför jagas bort från socknen och återvända tills sin hemtrakt (vilket i själva verket var där de redan befann sig då, i mellersta Sverige), där fanns deras hem och inte uppe i lapparken som man då trodde. Det förekom straff om de inte lydde. Sockensamerna levde dock inte ett sämre liv än andra på den tiden.  Myndigheterna ville till varje pris få sockensamerna att flytta norr över och kämpade med att genomföra detta med upprepade förordningar. På fängelsemuseet i Gävle så finns det bevarade uppgifter på att det suttit samer där. Kyrkans makt växte, under 1600-talet blev staten och kyrkan ett. Under 1600-talet konfronterades samerna på allvar av kyrkan, den svenska myndigheten ville isolera samerna från den övriga befolkningen och samerna trängdes allt mer undan från sina marker till de mest otillgängliga delarna av landet när bonden hade sin framfart. Efterfrågan på sockensamerna och deras yrke minskade under slutet av 1800-talet, då industrialiseringen och urbaniseringen medförde nya värderingar och en stark avsky mot hästkött. Att sockensamerna skulle ta hand om hästarna finns det uppgifter på, redan från 1700-talet . Det framgår tydligt att hästen hade en stor betydelse i det förkristna fornordiska samhället, men även det samiska. Hästen hade en särställning som offerdjur vid offerritualer samt även vid fruktbarhetsritualer. Enligt kristen sed var det förbjudet och en styggelse att äta hästkött. Hästen var ett djur som ansågs stå närmare människan än något annat tamt djur. Samerna hade däremot traditionellt köpt upp hästar och använt dem som föda. Hästen har även används i samernas rituella liv, som bland annat ett offerdjur till den samiska guden Ruto. Samerna och bönderna utvecklade ett ömsesidigt förhållande, de blev beroende av varandra. För sitt yrkesutövande som hästslaktare och olika hantverkskunskaper fick samerna betalt, mat och varor i utbyte och tjänade sitt leverne. Sockensamerna dog inte ut på grund utav industrialismen, men de assimilerades av allmogen och försvann på det sättet in i deras samhälle. Allmogen tillät sockensamerna att bo kvar i socknarna om de besökte kyrkan regelbundet. Trots detta fotsatte många att flytta omkring tills slutet på 1600-talet, vilket kyrkan oroade sig över. Tvångsförvisningarna väckte inte bara protester från sockensamerna utan även från bönderna som blivit beroende av samernas tjänster. Trots alla försök att förflytta sockensamerna, så kom de alltid tillbaka i slutändan. Försöken att integrera dem i samhället gick bra och många av dem fotsatte med sitt hantverk så långt som in på 1900-talet och hittade nya sätt att använda sina yrkeskunskaper på. Mycket av sockensamernas liv och livsstil har försvunnit idag, men det finns fortfarande spår kvar att skönja. Framtida forskare har många olika platser att studera och arkivmaterial att utforska djupare.

Jungfruns andra natur: Magna Mater, Mamma Maggan och Moder Natur är en religionshistorisk studie med inslag av religionspsykologi som genom en hermeneutisk metod undersöker Maria i debattserien ´feministisk generationsklyfta´ mellan åren 2008 och 2017. Debatten utvecklades efter Mariautställningen på Historiska museet i Stockholm, Maria – drömmen om kvinnan, 2008. Genom en deduktiv ansats analyseras det empiriska materialet utifrån teorier om heligt och profant samt dualism och dialog. Frågeställningarna handlar om varför och på vilket sätt Maria framställs som en immanent och/eller transcendent gestalt och om debattörerna ansåg att Maria var relevant eller icke-relevant för kvinnor idag.   Ett centralt tema i ´feministisk generationsklyfta´ var en ”systerstrid” mellan likarts- och särartsfeminism. Studien visar emellertid att distinktionen mellan religion och feminism, katolicism och protestantism inte var självklar. En av debattörerna, en av grundarna till Feministiskt initiativ, upphöjde Maria, Gud och Nya testamentets kärleksbudskap. Medan den som var präst förordade att moderna röster, sekulära och feminister, skulle ta Maria i anspråk och föra henne ut ur de kyrkliga rummen. Och den som sade sig komma med ”nyläsning”, skrev utan bibelreferenser. Hon utgick istället från sin egna upplevelser och känslor. Gemensamt för de tre debattörerna var att de levandegjorde Maria på var sitt sätt, kristen som sekulär, helig som profan, universell som privat. Genom att använda, för studien det konstruerade begreppet, ´alter Maria´, vidgades narrativen och gestaltningarna. Alter Mariorna förtydligade både relationer i tid och rum samt outtalade eller underliggande personliga pronomen. Ju mer himmelsk Maria, desto mer universell. Ju mer jordisk Maria, desto mer privat och intim. Under debattens olika lager representerade Mariagestalten kvinnans plats i kosmos. Marias moderskap betraktades antingen som kvinnans styrka eller svaghet. Bebådelsen representerade synen på sexualitet i förhållande till Gud. Marias relevans för kvinnor idag stod i relation till hennes ägande av sin kropp och sitt ja. I nöd eller lust. / The Virgin´s Other Nature: Magna Mater, Mother Nature and Mother Maggan is a religious historical study of Mary and her alter Mary’s. The empirical material is the debate called "feminist generational division" (2009-2017) that followed the exhibition, Mary - the dream of the woman at the Historical Museum in Stockholm 2008. The purpose of this study is to examine through hermeneutic method why and how Mary was portrayed as an immanent and/or transcendent figure and whether the debaters considers Mary as relevant or not for women today. The study shows that there were other fundamental divisions beside a modern feminist crisis of “sister struggle” between essentialist and constructivist feminism. Analyzing through the theories of holy and profane, dualism and dialog Mary represented women's place in cosmos. The degree of relevance had connection with the view of Mays maternity as women’s either strength or weakness, while the Annunciation represented the sexuality in relation to the immanent and transcendent language.

The Sanskrit prātimokṣa-sūtras contained in the Gilgit Buddhist manuscripts have been identified as belonging to the Mūlasarvāstivāda school. However, the identification of these manuscripts as Mūlasarvāstivādin texts is problematic. A key factor for determining the school affiliation of a prātimokṣa is the rule order. The Gilgit prātimokṣa-sūtras, however, differ in their rule order. In this thesis, I explore the relationship of these Gilgit prātimokṣa-sūtras to Mūlasarvāstivādin literature. In order to do so, I have conducted a comparative analysis of the Gilgit prātimokṣa-sūtras focusing on differences in rule order in Gilgit Serials 2, 3a, and 4b/4c. I have also compared the rule order contained within the Gilgit prātimokṣa-sūtras to known Mūlasarvāstivādin commentaries. I argue that we have evidence for two distinct Mūlasarvāstivādin Vinaya traditions within the Gilgit prātimokṣa-sūtras. The author(s)/redactor(s) of Gilgit prātimokṣa-sūtras 2 and 3a were aware of a tradition similar, if not identical, to that known to the author(s)/redactor(s) of the Mūlasarvāstivādin prātimokṣa-sūtra contained in the Tibetan canon. Serial 4b/4c contains a different Mūlasarvāstivādin Vinaya tradition, one that has close parallels to Mūlasarvāstivādin commentaries. The Gilgit prātimokṣa-sūtras, therefore, contain Sanskrit evidence for multiple Mūlasarvāstivādin Vinaya traditions. / Master of Arts (MA)