För nästan hundra år sedan, lades grunden för det som senare kom att benämnas som human relations. HR-perspektivet med Mayos “Hawthornsstudie” i spetsen, innebar ett skifte i hanterandet och synsättet av människor i organisationer. Taylorismens organisatoriska kontroll och effektivitet byttes ut mot människors behov och välmående. Numera är HR-diskursen mångfacetterat och dess nuvarande existens ses som relativt självklar i många sammanhang. Men i och med den nya teknologiska eran, som numera innefattar artificiella intelligenta (AI)-enheter, gör att HR-perspektivet inte bör negligera dessa nya aktanters involvering. Med hänsyn till AI-enheternas ökade inkludering i organisationers och individers vardagliga leverne, räcker det nuvarande HR-perspektivet inte till. Förbiseendet av en AI-enhets inflytande på individer och organisationer i kombination med att det nuvarande HR-perspektivet inte beaktar eller kan hantera en ny “aktör” i sammanhanget, ansåg vi vara högst problematiskt. Problematiken synliggörs inte minst i våra två exemplifierande fall Trelleborg och Kungsbacka kommun, där AI-enheter skapat oro och medfört konsekvenser för både organisationen och individen. Uppsatsens huvudsakliga syfte har varit att bidra till en ökad förståelse för hur en AI-aktant bör inkluderas och beaktas i det nuvarande HR-perspektivet. Uppsatsens bidrag till HR-området gjordes genom att presentera ett nytt HR-AI perspektiv, som inkluderar AI-enheter på ett högst medvetet sätt. Det befintliga HR-områdets breda spektrum, gjorde att vi valde att utgå från särskilda HR-grundantaganden, som i sin tur underbyggdes av en redogörelse för HR-områdets vitala delar. Genom inkluderandet av Latours Actor Network Theory (ANT) i kombination med en kvalitativ metod med en hermeneutisk ansats, möjliggjordes därmed en resa in i rhizomatiska resonemang, som i slutändan ledde fram till det nya perspektivet, HR-AI.  Vårt nya HR-AI perspektiv belyser därmed AI-enheter som centrala aktanter i sammanhanget, vilket gör att det nya perspektivet betraktar och behandlar AI-enheter som komplexa samt unika aktanter med nio unika behov. AI-enheternas behov bör i sin tur matchas med organisationens och individens behov, för att därigenom uppnå en “win-win-win” situation. Exemplifierande av fallen i kombination med uppsatsens analys, visar därmed att AI:s behov bör tillgodoses och beaktas som vitala för en organisation och individ. HR-AI perspektivet innehåller även flertalet praktiska “goda idéer”, för hur aktörer kan hantera och inkludera den nya medarbetaren.