För att få bukt med lågkonjunkturen efter finanskrisen 2008 förde Sverige en expansiv penningpolitik. Även om Sverige tog sig ur krisen relativt smärtfritt följdes det av en period med deflation. Det ledde till att reporäntan 2015 för första gången sänktes under nollgränsen, och därmed tog den svenska penningpolitiken ett historiskt steg för att nå inflationsmålet. De låga räntorna har lett till att priserna på bostadsmarknaden har skenat iväg och de svenska hushållens skulder har ökat avsevärt där den genomsnittliga skuldkvoten är uppe i 343 procent. Från de penningpolitiska protokollen uttrycker Riksbanken en stor oro för denna utveckling och föreslår riktade åtgärder i bostads-, och skattepolitiken. Syftet med denna uppsats är att undersöka effekterna av penningpolitiska åtgärder samt utvecklingen av bostadspriserna har haft på de svenska hushållen skulder. Genom en VAR-modell, Granger-orsakssamband, Impulse-response test och stresstester har denna studie kunnat påvisa och kartlägga vad som händer med de svenska hushållens skulder vid en eventuell räntehöjning. Resultaten visar att en räntechock mellan 3–5 procent minskar framtida skuldsättning, och ekonomin anpassar sig till jämvikt efter 5–8 perioder vilket representerar 15–24 månader. Den ger därmed ett starkt stöd för penningpolitikens kausalitet. Resultaten visar dessutom att det finns hushåll med låg disponibel inkomst som lever under existensminimum idag, och vid en räntehöjning överstiger några hushåll sitt existensminimum med nästan 50 procent. Studiens teoretiska del ger en förklaring om penningpolitikens jobb och dess flöde till hushåll och företag. Den tar även upp tidigare forskning som har undersökt marknadsbeteende hos hushåll.