Detta arbete handlar om att komponera bebopmelodier för kontrabasen. Jag har lagt stort fokus på att komponera melodiskt med element från bebopen, men också att komponera idiomatiskt, vilket innebär att komponera melodier som passar bra och är bekväma att spela på kontrabasen. Syfter var att utveckla min förmåga att komponera melodiskt och idiomatiskt. Detta med hjälp av inspiration från den legendariska bebopbasisten och kompositören Oscar Pettiford. Under mina år på musikhögskolan så har jag studerat och spelat de flesta av Pettifords melodier och märkt att de är perfekta för kontrabasen. Detta gjorde att mitt intresse för bebopmelodier på basen växte, och jag blev nyfiken på vad det är som faktiskt händer på de melodier där basen får vara i framkant och på vilket sätt dessa melodier är skrivna. Arbete resulterade i fyra egna kompositioner som skrevs med hjälp av gemensamma stildrag som jag fann i Oscar Pettifords kompositioner, vilket gör att dessa melodier passar utmärkt att spela på kontrabasen.

F. E. Peters stellt in seiner Studie Überlegungen zur Idiomatik und Phraseologie des Plattdeutschen an, der Muttersprache des Schriftstellers. Er plädiert dafür, das Plattdeutsche in seiner Besonderheit und unabhängig von Vergleichen mit dem Hochdeutschen zu bewerten und zu würdigen. Kürze, Prägnanz, Anschaulichkeit und intuitive Treffsicherheit des Plattdeutschen werden hervorgehoben und anhand von Beispielen aus dem Alltag belegt. Peters unterstreicht die sich in dem Bewahren von Formeln ausdrückende „einfältige Sprachfrömmigkeit“ des Plattdeutschen, für ihn ein Zeichen junger und primitiverer Sprachen, gewissermaßen „Sprach-Marionetten“ im Kleistschen Sinn ausgestattet mit der Anmut des Unbewussten.