<p>Syftet med denna studie är att genom semistrukturerade intervjuer ta reda på hur musiken tillämpas i verksamheten på tre förskolor och vad förskollärarna anser vara dess syfte. Förskollärare intervjuades med öppna frågor för att få en mångfald samt personliga åsikter. Resultaten bearbetades och strukturerades upp efter olika kategorier. Resultatet visade att samtliga förskollärare ansåg att musik var en självklar del i verksamheten som spred både glädje och gemenskap. Förskollärarna var även eniga om att barn tillägnade sig kunskap genom leken. Slutsatser som kan dras av studien är att leken och lärandet inte kan skiljas åt och att musik och lek kan förenas i större utsträckning.</p><p> </p><p> </p>

<p>Abstrakt</p><p>Vi har genomfört en kvalitativ undersökning där vi har intervjuat fem föräldrapar som delat nästintill lika på föräldraledigheten. Fokus har legat på papporna och vårt syfte var att försöka förstå vad som motiverat dessa pappor till att vara hemma med sina barn i lika stor utsträckning som mammorna. Vi ville även se om det verkligen är så svårt att dela lika på föräldraledigheten som det ofta sägs vara, samt inspirera fler föräldrar till att dela lika. Intervjuerna presenteras i uppsatsen som livsberättelser och i analysen reflekterar vi kring dessa med hjälp av utvalda teorier och begrepp, bland annat Giddens: rena förhållanden och Beck och Beck-Gernsheim: första och andra moderniteten. Vårt resultat visar att det är flera faktorer som motiverat papporna till att ta ut sin del av föräldraledigheten, den främsta är pappans och mammans gemensamma vilja att dela lika och att skapa en nära relation till sitt barn.</p>

Abstrakt Vi har genomfört en kvalitativ undersökning där vi har intervjuat fem föräldrapar som delat nästintill lika på föräldraledigheten. Fokus har legat på papporna och vårt syfte var att försöka förstå vad som motiverat dessa pappor till att vara hemma med sina barn i lika stor utsträckning som mammorna. Vi ville även se om det verkligen är så svårt att dela lika på föräldraledigheten som det ofta sägs vara, samt inspirera fler föräldrar till att dela lika. Intervjuerna presenteras i uppsatsen som livsberättelser och i analysen reflekterar vi kring dessa med hjälp av utvalda teorier och begrepp, bland annat Giddens: rena förhållanden och Beck och Beck-Gernsheim: första och andra moderniteten. Vårt resultat visar att det är flera faktorer som motiverat papporna till att ta ut sin del av föräldraledigheten, den främsta är pappans och mammans gemensamma vilja att dela lika och att skapa en nära relation till sitt barn.

Workshops bilder, modeller, Expriment, Inspiration, Innovation

The theme of my exam project, the practical work and the essay will be the phenomena of dreams. The dreams you have when you are asleep, the dreaming state of mind, places where your mind takes you, when you no longer decide what to think of. It is a fascination about what our mind creates itself. This essay brings up the theme out from seeing the dreams and the unconsciousness as a source of inspiration, both in personal development and from an artistic point of view. How has the world of dreams bin used as inspiration in the art?

Texte remanié de: Diss.--New York, N.Y.--Columbia University. / Bibliogr. p. 219-239. Notes bibliogr. Index.

Syftet med denna studie är att genom semistrukturerade intervjuer ta reda på hur musiken tillämpas i verksamheten på tre förskolor och vad förskollärarna anser vara dess syfte. Förskollärare intervjuades med öppna frågor för att få en mångfald samt personliga åsikter. Resultaten bearbetades och strukturerades upp efter olika kategorier. Resultatet visade att samtliga förskollärare ansåg att musik var en självklar del i verksamheten som spred både glädje och gemenskap. Förskollärarna var även eniga om att barn tillägnade sig kunskap genom leken. Slutsatser som kan dras av studien är att leken och lärandet inte kan skiljas åt och att musik och lek kan förenas i större utsträckning.

Thèse (M.A.)--Université Laval, 1998. / Bibliogr.: f. 234-235. Publié aussi en version électronique.

The proposed research investigates the unique structure of the rostrum of the paddlefish (Polyodon spathula) for use in bio-inspiration. The rostrum comprises three different materials: midline cartilage, a network cartilage structure, and matrix tissue. The structure-property relationships of these materials were studied with various mechanical testing and imaging techniques. The mechanical properties and stress-strain behavior were applied to a material model that characterizes each material. A three-dimensional model was constructed from computed tomography images, and a mesh was exported for use in finite element simulations. Different boundary conditions were applied to show how the rostrum responds under deformation giving a stress distribution arising from different loadings. Finally, a new robust design paradigm is introduced with bio-inspiration introducing constraints and is explained through using the paddlefish rostrum as an example of a cell tower or antenna.

Mapping images – when words don’t work. My master essay is a walking contradiction. It is an explanation of how a non-wordly thought process emerged – but explained in words. Words have never been my strong suit and in my essay I try to illustrate how I use images instead of words, mapping instead of structure, to escape the dictatorship of the written explanation. Where words have a certain linear structure from A to B my thought process is instead a juxtaposed jumble of heterogeneous elements that together create different associations in a rhizomatic and non-structured way. When I begin a project it is always the images that guide my idea instead of the idea guiding my images. In this way I let myself be seduced by the non-explainable atmosphere of the images. Instead of explanations I collect the images in big maps that have no clear beginning, middle or end. I let the images speak to each other, compliment or contrast one another. For me this is a way of keeping my work open as long as possible. As I work with video and narrative structure in the final product, the juxtaposing of images is a way of postponing and contrasting the more closed process of editing on a linear timeline.  I have a strong belief in the power of images. The old cliché ‘a picture says more than a thousand words’ still works for me, specifically because they don’t have to explain themselves or be ‘literal’ (in the literal sense of the word). They allow me to dwell in atmospheres, non-logic connections and open questions. Together, the mapping of images doesn’t create one clear design for my work, but a heterogeneous multiplicity of potential works to come. Sooner or later I have to take control of the process and be the dictator of the images. But my experience have taught me, that the more I allow the images to speak for themselves in all their ambivalence, the more I can infuse my final work with the same ambivalence and open-endedness. My works are not answers, but questions. And the collection of images that guide my work process let me keep asking the questions that words cannot formulate. The essay grabbles with these themes of words, images and process. As an illustration of my process, the essay is accompanied by a visual map, where I have tried to explain the associations that the images create for the theme of my work. I haven’t escaped the dictatorship of words yet, but maybe given the images their proper place within my work process. / A 4 channel video installation. Size on screens: 136 x 76 cm. Duration on video: 17 min. In a defenceless condition we enter a room. And they in us. All of the rooms. Sure, there are differences. Though it is not important here, not anymore anyway. It is not important, when you will not remember why you walked into the room to begin with. What got you to enter, and why do you stay. Moments that extends infinitely in time, expands and pushes away the oxygen in the room, like the last to experience before death is this strange, anaerobe environment. Two people are sitting in a room that changes looks six times. They are waiting, but no one knows what they are waiting for. While waiting they start to confess to each other, but never directly. In stead they try to explain and apologize their action without ever mentioning what the actions were.