Rett syndrome is a congenital neurological syndrome, which in the classic phenotype only affects girls. The symptoms include lack of speech, stereotypic movements of hands, dyspraxia and mental retardation, and these symptoms lead to communicative impairments. The purpose of this study was to examine whether the intervention method Intensive Imitation affected interaction/communication and initiative in a girl with Rett syndrome. The design of the study was a Single Subject Experimental Design with a three-week long intervention period where the girl participated daily in 30- minute sessions of Intensive Imitation together with the test conductor. Interaction, communication and initiatives were observed and analyzed before (Baseline A), during and after (Baseline B) the intervention period. The results showed that the girl’s total amount of communicative contributions increased between Baseline A and Baseline B, especially regarding the amount of produced vocalizations. However, there were some variations in the amount of contributions during the entire period. The girl increased her eye gazing towards her communicative partner, especially during the intervention sessions. There were no increase in the amount of communicative initiatives between Baseline A and Baseline B. However, the amount of initiatives increased between the first and the last observation. Intensive Imitation had a positive effect on eye gazing, vocalizations and communicative contributions, but this study cannot show any stable improvement regarding the girl’s communication and interaction. / Rett syndrom är ett medfött neurologiskt syndrom som i den klassiska varianten enbart drabbar flickor. Till symtombilden hör avsaknad av tal, handstereotypier, dyspraxi och utvecklingsstörning som tillsammans innebär kommunikativa begränsningar för individen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om behandlingsmetoden Intensiv Imitation påverkade samspel/kommunikation och initiativförmåga hos en flicka med Rett syndrom. Studien utformades som en Single Subject Design och innehöll en tre veckor lång interventionsperiod där den deltagande flickan dagligen deltog i 30-minuterssessioner med Intensiv Imitation tillsammans med en testledare. Mätningar av samspel, kommunikation och initiativförmåga utfördes före (Baseline A), under och efter (Baseline B) interventionsperioden. Resultaten visade att flickans totala antal kommunikativa bidrag ökade mellan Baseline A och Baseline B, i synnerhet vad gällde antalet producerade ljud. Andelen ögonkontakt flickan sökte med sin samtalspartner var högre vid behandlingssessionerna än vid de vardagliga pedagogiska situationerna. Antalen initiativ ökade inte mellan Baseline A och Baseline B, men däremot uppvisades relativt stora variationer mellan den första och den sista observationen. Den Intensiva Imitationen har således haft en positiv påverkan på vissa kommunikativa beteenden hos den deltagande flickan, men studien har inte kunnat påvisa någon stabil förändring vad gäller hennes samspel/kommunikation och initiativförmåga.