Många människor har påträngande tankar och uppfattar dessa som jobbiga. En vanligt förekommande copingstrategi är att tränga bort dessa upplevelser. Detta kallas suppression eller bortträngning och har kopplingar till psykiatriska besvär. Tidigare studier visar att bortträngning har en ironisk effekt som gör att de tankar en person önskar undvika studsar tillbaka in i medvetandet. I denna experimentella studie används en inomgruppsdesign för att undersöka huruvida denna ironiska effekt går att återfinna hos externa stimuli i form av sinustoner. Testdeltagare (n=40) instruerades att tränga undan eller fokusera på en av två toner. Den första hypotesen var att deltagarna under en tone-in-noise uppgift skulle indikera fler falska positiva på den bortträngda tonen, jämfört med den ton de fokuserade på eller vid ingen ton alls. Detta skulle då indikera på en ironisk effekt. Ytterligare hypoteser var att deltagare kommer ha fler sanna positiva på den bortträngda tonen jämfört med en kontrollton, även detta under brus. Sista hypotesen var att deltagarnas upplevelse av den bortträngda tonen skulle förändras och skattas som mer aversiv efter experimentet. Resultaten stödde ej någon av hypoteserna. Explorativa analyser visade att deltagarna upplevde båda tonerna som mer irriterande, uppjagande och att de lät högre efter en minnesuppgift. Studiens begränsningar diskuteras och förändringar i studiedesign föreslås. / Many people have intrusive thoughts that they experience as aversive. A common coping strategy is to suppress these thoughts. This practice has connections to psychiatric problems. Previous studies have shown that suppression has an ironic process, where the suppressed material has a rebound effect and re-enters consciousness. Furthermore, suppression can have an effect on the emotional perception of the suppressed material. In this experimental study a within-subjects design was used to examine if this ironic effect can be found when suppression is used on external stimuli such as sine tones. Participants (n=40) were instructed to either suppress or focus on two different tones. The hypothesis was that they would indicate more false positives on the suppressed tone during a tone-in-noise task, which would be a sign of a rebound effect. Furthermore, it was hypothesized that participants would have more correct identifications when the suppressed tone was present during the tone-in-noise task. Lastly it was hypothesized that participants would rate the suppressed tone as more aversive. The results did not support any of the hypotheses. Explorative analyses showed that participants rated both tones as more arousing, annoying, and loud after a recall task. Limitations of the study are discussed and changes to the study for further research design are proposed.