In this thesis, I explore the epistemological dimensions in the political thought of Abū Ḥāmid al-Ghazālī (d. 1111), a renowned Muslim theologian and philosopher, famous for the refutation of the peripatetic tradition by means of a thoroughgoing skepticism. His reflections on human understanding and the cognitive faculties led him to the following conclusion: since reason is not self-sufficient, humanity must abide by revealed laws. While al-Ghazālī maintains that strict obedience is necessary for certain commoners, he arrives at such theocratic conclusions by way of investigating human nature as well as metaphysical claims. In brief, al-Ghazālī’s claim that humans must abide by revelation is grounded on two interrelated themes which are prevalent across his texts: (1) his view that God’s power over the universe is unlimited and (2) his claim that humans are entirely feeble before His omnipotence. In this sense, al-Ghazālī’s theology stands out as a negative philosophy; it is his use of philosophy that eventually undercuts independent philosophy, thus demanding that all persons submit to a higher source of truth, God’s revelation. Alternatively, al-Ghazālī proposes a mystical doctrine to address humanity’s perceptive shortcomings, claiming that the ascetic experience is the best means to attaining knowledge of the divine. I argue that, by pursuing a systemic inquiry into the nature of creation, which leads up to this mysticism, al-Ghazālī occasionally elevates reason to the ranks of revelation. This is because he arrives at this conclusion not by way of revelation, but through independent philosophical reflection and inquiry, one that makes use of particular theological notions. His skeptical refutation of certain philosophical doctrines is followed by his mysticism. In the later stages of my thesis, I extrapolate from this study to make larger claims about the nature of theocratic regimes. In the final analysis, I re-examine his theological and philosophical concepts to demonstrate how they are transposed to his political thought. I argue that al-Ghazālī’s key theological notions strongly shape his main political writings, though he tones down the philosophical and mystical jargon. While addressing the rulers, al-Ghazālī hopes that they could adopt the humility of the ideal ascetic man he has in mind. In brief, al-Ghazālī articulates a politics of humility to warn against tyrannical practice by appealing to the importance of the heart. Lastly, though this thesis deals with al-Ghazālī’s theological corpus, I also contribute to the literature on reason and revelation. I demonstrate that the theological may also contain reason at its foundation, especially when appealing to universal questions about humanity’s welfare.

Yes / We examine the relationships among religious governance, especially Islamic governance quality (IGQ), national governance quality (NGQ), and risk management and disclosure practices (RDPs), and consequently ascertain whether NGQ has a moderating influence on the IGQ–RDPs nexus. Using one of the largest data sets relating to Islamic banks from 10 Middle East and North Africa (MENA) countries from 2006 to 2013, our findings are threefold. First, we find that RDPs are higher in banks with higher IGQ. Second, we find that RDPs are higher in banks from countries with higher NGQ. Finally, we find that NGQ has a moderating effect on the IGQ–RDPs nexus. Our findings are robust to alternative RDP measures and estimation techniques. These results imply that the quality of disclosure depends on the nature of the macro-social-level factors, such as religion that have remained largely unexplored in business and society research, and, therefore, have important implications for policy makers.

<p>The Islamic Republic of Iran‟s alleged pursuit of nuclear missile capabilities is proving in-creasingly problematic for the international community, which places the country in a sig-nificant position in world politics. In turn, the world‟s attention towards the thirty-year-old Republic established by the late Ayatollah Khomeini has resurged. The Republic of Iran based on Ayatollah Khomeini‟s interpretation of Islam has long stood in the spotlight of both public and scholastic scrutiny, particularly due to its perceivably radical manoeuvres on the international stage. However, as the focus of these scrutinizing views has been the Iranian unwillingness to subdue and conform to western norms, the issue of the „<em>Islamicness‟ </em>of the Republic has been overlooked.</p><p>Hence, this thesis seeks to draw further attention to this question - whether Iran can truly be regarded as an Islamic State - in order to ensure a deeper and more accurate under-standing of the Republic of Iran. The purpose of this paper is thus to investigate and re-flect on the theory of Islamic governance promoted by Ayatollah Khomeini and the politi-cal system of the Islamic Republic through the prism of Islamic history. The theory of the Islamic State and the Shia Islamic leadership has been and continues to be central in Aya-tollah Khomeini‟s and the Islamic Republic‟s official rhetoric, being claimed as the sole foundation of the „new‟ Iranian system. In consequence, this paper delves into the Islamic theory of State and the concept of the Imamate in order to critically analyze Ayatollah Khomeini‟s theory and the Islamic Republic. This is aimed at yielding a conclusion whether Iran is justly labeled an Islamic State.</p><p>By performing this norm-fulfilling analysis of the subject in question reliant on a qualitative data collection, the thesis has found that the correlation between the two theories of Islam-ic governance is one of considerable disputability. The paper has, based on the investigated material, been able to conclude that the Islamic Republic of Iran holds a political structure lent from non-Islamic sources, but that its personnel and political field of contest can still be considered Islamic. What the paper has thus revealed is that Khomeini‟s reasoning con-stitutes a novel and unique form of Islamic fundamentalism formed in conjuncture with political ideas of modern and non-Islamic nature. Hence, the results of the study suggests that the <em>Islamic </em>Republic of Iran is in need of serious reconsideration as the Iranian model of Islamic governance remains a source of contention because of the significant deviations from what it claims as its sole basis.</p> / <p>Den Islamiska Republiken Irans påstådda strävan att uppnå kärnvapen kapacitet har visat sig vara ett stort problem för det internationella samfundet, vilket har gett landet en bety-dande position i världspolitiken. Detta har i sin tur medfört att Iran återigen har fått värl-dens uppmärksamhet riktat mot sig, endast trettio år efter Ayatollah Khomeinis upprättan-de av den Islamiska Republiken. Irans statsskick, som uteslutet bygger på Ayatollah Kho-meinis egen tolkning av Islam, har länge stått i fokus för både offentlig och akademisk granskning, i synnerhet på grund av dess tillsynes radikala manövrar på den internationella scenen. Men eftersom fokuset för denna granskning har varit Irans ovilja att rätta sig efter västerländska normer så har frågan om Irans Islamiska natur förbisetts.</p><p>Utifrån detta så ämnar denna uppsats att uppmärksamma och belysa frågan om Iran verkli-gen kan betraktas som en islamisk stat, vilken är en nödvändighet för en djupare och mer korrekt förståelse av landet. Syftet med denna studie är således att undersöka och reflektera över teorin om Islamiskt styre som Ayatollah Khomeini främjar och hans senare republik genom att jämföra dessa med deras påstådda grundpelare: Islamisk statsteori och dess le-darskap. Islamisk statsteori och det shia Islamska ledarskapet har alltid varit centralt i Aya-tollah Khomeinis och den Islamiska Republikens officiella retorik, där de hävdas vara den enda inspirationen för Irans statsskick. Detta är dock något som denna uppsats ifrågasätter, och den har därav undersökt Islamisk statsteori och dess ledarskap för att i sin tur kritiskt granska Ayatollah Khomeinis teori och den Islamska Republiken Iran. Denna studie har därav gett upphov till en slutsats om Iran är rättvist märkt ‟en Islamisk stat‟.</p><p>Denna studie har genom att utföra en norm-uppfyllande analys av ämnet i fråga, vilande på en kvalitativ datainsamling, funnit endast en vag korrelation mellan de två modellerna för Islamiskt styre. Baserat på det undersökta materialet så har studien kunnat konstatera att Iran har en politisk struktur som lånats från icke-islamiska källor, men att dess aktörer och politiska ‟spel‟ trots det är av en islamisk natur. Vad som därav har påvisats i denna uppsats är att Ayatollah Khomeinis teori och stat utgör en ny och unik form av Islamisk fundamen-talism som skapats i konjunktur med moderna och icke-islamiska idéer. Resultaten av den-na undersökning indikerar på så vis att den Islamiska Republiken Iran är i behov av en om-prövning i förhållande till dess Islamiska natur, vilket är speciellt tydligt då Iran visar prov på betydande avvikelser från dess påstådda grundpelare.</p>

The Islamic Republic of Iran‟s alleged pursuit of nuclear missile capabilities is proving in-creasingly problematic for the international community, which places the country in a sig-nificant position in world politics. In turn, the world‟s attention towards the thirty-year-old Republic established by the late Ayatollah Khomeini has resurged. The Republic of Iran based on Ayatollah Khomeini‟s interpretation of Islam has long stood in the spotlight of both public and scholastic scrutiny, particularly due to its perceivably radical manoeuvres on the international stage. However, as the focus of these scrutinizing views has been the Iranian unwillingness to subdue and conform to western norms, the issue of the „Islamicness‟ of the Republic has been overlooked. Hence, this thesis seeks to draw further attention to this question - whether Iran can truly be regarded as an Islamic State - in order to ensure a deeper and more accurate under-standing of the Republic of Iran. The purpose of this paper is thus to investigate and re-flect on the theory of Islamic governance promoted by Ayatollah Khomeini and the politi-cal system of the Islamic Republic through the prism of Islamic history. The theory of the Islamic State and the Shia Islamic leadership has been and continues to be central in Aya-tollah Khomeini‟s and the Islamic Republic‟s official rhetoric, being claimed as the sole foundation of the „new‟ Iranian system. In consequence, this paper delves into the Islamic theory of State and the concept of the Imamate in order to critically analyze Ayatollah Khomeini‟s theory and the Islamic Republic. This is aimed at yielding a conclusion whether Iran is justly labeled an Islamic State. By performing this norm-fulfilling analysis of the subject in question reliant on a qualitative data collection, the thesis has found that the correlation between the two theories of Islam-ic governance is one of considerable disputability. The paper has, based on the investigated material, been able to conclude that the Islamic Republic of Iran holds a political structure lent from non-Islamic sources, but that its personnel and political field of contest can still be considered Islamic. What the paper has thus revealed is that Khomeini‟s reasoning con-stitutes a novel and unique form of Islamic fundamentalism formed in conjuncture with political ideas of modern and non-Islamic nature. Hence, the results of the study suggests that the Islamic Republic of Iran is in need of serious reconsideration as the Iranian model of Islamic governance remains a source of contention because of the significant deviations from what it claims as its sole basis. / Den Islamiska Republiken Irans påstådda strävan att uppnå kärnvapen kapacitet har visat sig vara ett stort problem för det internationella samfundet, vilket har gett landet en bety-dande position i världspolitiken. Detta har i sin tur medfört att Iran återigen har fått värl-dens uppmärksamhet riktat mot sig, endast trettio år efter Ayatollah Khomeinis upprättan-de av den Islamiska Republiken. Irans statsskick, som uteslutet bygger på Ayatollah Kho-meinis egen tolkning av Islam, har länge stått i fokus för både offentlig och akademisk granskning, i synnerhet på grund av dess tillsynes radikala manövrar på den internationella scenen. Men eftersom fokuset för denna granskning har varit Irans ovilja att rätta sig efter västerländska normer så har frågan om Irans Islamiska natur förbisetts. Utifrån detta så ämnar denna uppsats att uppmärksamma och belysa frågan om Iran verkli-gen kan betraktas som en islamisk stat, vilken är en nödvändighet för en djupare och mer korrekt förståelse av landet. Syftet med denna studie är således att undersöka och reflektera över teorin om Islamiskt styre som Ayatollah Khomeini främjar och hans senare republik genom att jämföra dessa med deras påstådda grundpelare: Islamisk statsteori och dess le-darskap. Islamisk statsteori och det shia Islamska ledarskapet har alltid varit centralt i Aya-tollah Khomeinis och den Islamiska Republikens officiella retorik, där de hävdas vara den enda inspirationen för Irans statsskick. Detta är dock något som denna uppsats ifrågasätter, och den har därav undersökt Islamisk statsteori och dess ledarskap för att i sin tur kritiskt granska Ayatollah Khomeinis teori och den Islamska Republiken Iran. Denna studie har därav gett upphov till en slutsats om Iran är rättvist märkt ‟en Islamisk stat‟. Denna studie har genom att utföra en norm-uppfyllande analys av ämnet i fråga, vilande på en kvalitativ datainsamling, funnit endast en vag korrelation mellan de två modellerna för Islamiskt styre. Baserat på det undersökta materialet så har studien kunnat konstatera att Iran har en politisk struktur som lånats från icke-islamiska källor, men att dess aktörer och politiska ‟spel‟ trots det är av en islamisk natur. Vad som därav har påvisats i denna uppsats är att Ayatollah Khomeinis teori och stat utgör en ny och unik form av Islamisk fundamen-talism som skapats i konjunktur med moderna och icke-islamiska idéer. Resultaten av den-na undersökning indikerar på så vis att den Islamiska Republiken Iran är i behov av en om-prövning i förhållande till dess Islamiska natur, vilket är speciellt tydligt då Iran visar prov på betydande avvikelser från dess påstådda grundpelare.