Enligt Diskrimineringslagstiftningen ska arbetsgivare utforma jämställdhetsplaner med mål och åtgärder för att öka möjligheterna för kvinnor och män att verka på lika villkor. Svenska myndigheter har därutöver ett särskilt ansvar för att arbeta med jämställdhetsfrågor. I denna uppsats undersöks hur problem och lösningar framställs i svenska myndigheters jämställdhetsplaner samt vilka möjliga konsekvenser dessa beskrivningar får för föreställningar om jämställdhet i organisationerna. Genom en diskursanalys har tio myndigheters jämställdhetsplaner analyserats utifrån en analysmall inspirerad av Carol Bacchis modell What’s the problem represented to be? Totalt identifierades fyra teman; information, motiv, normer och ansvar. Resultaten visar att myndigheterna ofta motiverar åtgärder genom nyttoperspektiv där ökad jämställdhet väntas bidra till förbättringar i verksamheten. En stor andel av åtgärderna är formulerade som informations- och utbildningsinsatser. Myndigheterna ämnar således öka jämställdheten genom ökad kunskap. Vidare bygger flera åtgärder på skillnader mellan kvinnor och män vilket innebär att stereotypa föreställningar om kön återskapas i organisationerna. Slutligen uttrycker myndigheterna att de ska bidra till ökad jämställdhet och har anpassat mål och åtgärder för att uppnå lagens krav. Därigenom förefaller myndigheternas ansvar för allas lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter utelämnas.

This paper is about employer’s obligation to establish plans for equality between the sexes and the practical use of these plans. The aim is to clarify what national and international law states about plans for equality between the sexes, and to examplify how plans for equality between the sexes is used in practice. For this paper juricprudential metod with a social science perspective is used. Current law has been examined, but this paper also contains an empirical part consisting of interviews with two individuals from a municipality and a private company, and an examination of the two organizations’ plans for equality between the sexes. Employers with over 25 workers owe to establish a plan for equality between the sexes. Plans for equality between the sexes is a part of employers’ obligation to work with active measures. The purpose of active measures is to accelerate and help drive forward an increase in efforts to combat discrimination. Plans for equality between the sexes can be made in several ways depening on organization’s size and activity. The equality work should be targeted, but the law does not impose any requirements regarding distinct and measurable goals. A lack of distinct and measureable goals may result in less effictive equalitywork. Nor is there any requirements that employers have to implement the measures that has been written in the equalityplan. The company’s plan is drawn up with vague goals and formulation. The plan seems more like a equality policy. The lack of concreteness may make it hard to make sure that their plan for equality between the sexes has contribute to increased equality in the organisation. The municipality’s more concret plan may make it easier, and shows an example where the equalityplan may have contributed a greater equality.