Background Handgrip strength claims to reflect general strength and correlates with tests of strength, particularly to the lower extremity. Few studies examine correlations between Jamar and the upper body and mainly focus on populations with lower strength. Climbers were assumed to have higher levels of strength. Purpose The purpose was to investigate grip strength, 1RM pull-up and 1RM leg extension in climbers in Uppsala and examine the relationship between grip strength and the 1RM tests to further evaluate grip strength as a measure of general strength. Method The study is a descriptive cross-sectional study testing 25 climbers. Jamar, 3-5RM pull-up and 3-5RM leg extension are done in succession with protocols for standardisation and 1RM is calculated based on Epley's formula. The descriptive measurements are then analyzed and put in correlation.  Results The relationship between 1RM pull-up and grip strength was moderately strong and statistically significant, r = 0.597 (p = 0.002). The relationship between 1RM leg extension and grip strength was moderately strong and statistically significant r = 0.446 (p = 0.026). Conclusion Handgrip strength measured with Jamar in climbers doesn’t deviate from the general population. A moderately strong relationship was found between Jamar and the 1RM tests. Further studies should put Jamar in relation to different tests of muscle strength in populations with varying levels of strength to evaluate Jamar as a measure of general muscle strength. Protocols for standardization of Jamar needs to be further developed. / Bakgrund Handgreppsstyrka hävdas kunna avspegla generell muskelstyrka och har visats korrelera med olika test av maximal styrka, i synnerhet i nedre extremitet. Få studier undersöker samband till den övre extremiteten och fokuserar uteslutande på populationer med låg muskelstyrka. Klättrare antogs initialt ha högre muskelstyrka i samtliga test. Syfte Syftet med denna studie var att hos klättrare i Uppsala undersöka greppstyrkan respektive 1RM pull-ups och 1RM benspark samt att studera respektive samband mellan greppstyrka och 1RM-testen för vidare undersöka handgreppsstyrka mätt med Jamar som ett mått på generell muskelstyrka.  Metod Studien är en deskriptiv tvärsnittsstudie som testar 25 klättrare. Jamar, 3-5RM i pull-up samt 3-5RM i benspark testas i succession utifrån standardiseringsprotokoll och 1RM, den maximala vikt som en repetition kan utföras med beräknas sedan utifrån Epleys formel. De olika deskriptiva måtten analyseras samt ställs i korrelation till varandra.  Resultat Sambandet mellan 1RM-pull-up och maximal handgreppsstyrka mätt med Jamar var måttligt starkt och statistiskt signifikant, r=0.597 (p=0.002). Sambandet mellan 1RM benspark och maximal handgreppsstyrka mätt med Jamar var måttligt starkt och statistiskt signifikant r=0.446 (p=0.026). Slutsats Handgreppsstyrka mätt med Jamar hos klättrare avviker inte från den generella populationen. Handgreppstyrkan hade ett måttligt stark samband till både 1RM benspark och 1RM pull-up. Vidare studier krävs som ställer Jamar i relation till olika muskeltester och styrkenivåer för vidare utvärdera mätresultat från Jamar som ett mått på generell muskelstyrka. Standardiseringsprotokoll för Jamar behöver vidareutvecklas.