Vårt syfte med undersökningen är att synliggöra hur undersköterskor upplever det administrativa arbetet som elektronisk dokumentation innebär samt hur skiftet från pappersdokumentation till elektronisk dokumentation upplevs. Vi har genomfört en kvalitativ undersökning med åtta undersköterskor, fem enskilda intervjuer och en gruppintervju på tre personer, studien utfördes på ett äldreboende. Vi undersöker hur personalen upplever att elektronisk dokumentation påverkar deras dagliga arbete. Resultatet visar att personalen anser att förändringen gjort att arbetsbelastningen och oron har ökat, detta eftersom det har skett förändringar i arbetsfördelningen i förvaltningen och att elektronisk dokumentation leder till ytterligare ett arbetsmoment för undersköterskorna på älderboendet. Personalen upplever att dokumentationen är detsamma som innan med pappers dokumentation eftersom dokumentation alltid har gjorts, utan att det är själva utförandet som har förändrats. Det uppkom att vissa upplever arbetsbelastning och oro för att hantera datorn samt att möjligheten att skriva fel i anteckningarna. Detta beror på många anledningar, såsom skriva för långsamt vilket gör att tiden försvinner från kunderna, att personen inte vågar erkänna att denne inte kan hantera datorn, de vet inte vad de ska skriva och behöver mer utbildning inom området. Genom att ta hjälp av varandra och chefernas stöd upplever personalen att de kan hantera de administrativa arbetsuppgifterna, men att det kan behövas mer utbildning för de som upplever oro i arbetsmomentet. De flesta respondenterna ansåg, att elektronisk dokumentation har skapat möjligheter och är tidsbesparande, så har de fått möjligheter att skapa en bättre vardag för sina kunder, då de hade mer tid till dem. Administrationsuppgifterna i sig har inte ökat, menar respondenterna, utan det är arbetsfördelningen som har förändrats vilket innebär att undersköterskorna utför mer administration än tidigare. De som är märkvärt är hur de anställda kan hantera den förändrade arbetsfördelningen och de nya rutinerna bakom denna

Sammanfattning   Bakgrund: Hjärtsvikt är en folksjukdom som är utbrett problem över hela världen. I Sverige diagnostiseras två till tre procent per år med hjärtsvikt. För att personer skall få rätt stöd och behandling behövs en individuell plan uppföras i samråd med sjuksköterskan. Sjuksköterskors uppgift är att ge råd till personer med hjärtsvikt och möjligheterna kan öka att följa råden om personerna har en känsla av att ingå i ett sammanhang.    Syfte: var att beskriva hur personer med hjärtsvikt upplever sitt dagliga liv.   Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats har använts. Tolv vetenskapliga artiklar användes till resultatet. Artiklarna hämtades från CINAHL, MEDLINE och PSYCINFO samt kvalitetsgranskas med kvalitetsgranskningsprotokollet från Hälsohögskolan, i Jönköping.   Resultat: Resultatet bestod av två teman och åtta subteman; att anpassa sig till vardagslivets fysiska utmaningar (Orkeslöshet i vardag, Kunskapsbrist om hjärtsvikt, Att anpassa sig till sjukdomen och Att vara i behov av familj och vänner), och Att genomgå emotionella förändringar i vardagen (Osäkerhet om framtid, Social isolering, Frågor om döden och Att acceptera sin sjukdom).    Slutsats: Personer med hjärtsvikt upplever begränsningar i det dagliga livet. Kunskapsbrist ledde till försvårade hantering av hjärtsvikt. Sjuksköterskan inom primärvården bör ge information och kunskapen kring hjärtsvikt på ett förståeligt sätt baserat på individens anpassning och har förutsättningar att hantera sin sjukdom för att kunna förbättra välbefinnandet för personen. / Summary  Daily life changed for people with heart failure Background: Heart failure is a common disease that is a widespread problem worldwide. In Sweden, two to three percent of people per year are diagnosed with heart failure. For someone with heart failure to receive the right support and treatment, an individual plan needs to be drawn in consultation between the nurse and the person with hearts failure. The task of nurses is to give advice a person with heart failure and follow up the individual in order know if person have a feeling of being part of a context.  Aims: The purpose was to describe experiences for people with heart failure in everyday life.  Method: A qualitative method with an inductive approach has been used. Twelve scientific articles were used for the result. The articles were retrieved from CINAHL, MEDLINE and PSYCINFO and quality reviewed with the quality review protocol from the School of Health Sciences, in Jönköping.   Results: The result consisted of two themes; to adapt to the physical challenges of everyday life (lack of energy in everyday life, lack of knowledge about heart failure, adapt to the disease and the need of family and friends), and to undergo emotional changes in everyday life (Uncertainty about the future, Social isolation, Questions about death and accepting their illness).  Conclusion: people with heart failure experience limitations in daily life. Lack of knowledge leads to difficulties in managing heart failure. The nurse in primary care should provide information and knowledge about heart failure in an understandable way based on the individual’s adaptation and have the conditions to manage their illness to improve the well-being of people with heart failure.