De romaner som ligger till grund för analys i denna uppsats är Katarina Widholms Räkna hjärtslag (2021) och Katarina Wennstams Döda kvinnor förlåter inte (2023). Syftet med undersökningen är att se hur Widholm och Wennstam gestaltar genus i sina romaner, samt hur gestaltningen svarar mot en samtida problematik. Undersökningen genomförs alltså med antagandet om att de båda romanerna syftar till att skapa analogier med nutiden. Det teoretiska ramverk som undersökningen tar avstamp i är dels Peter Aronssons resonemang om historiebruk, dels Yvonne Hirdmans genuskontrakt, men också nutidsanalogin som Torsten Pettersson belyser som en av den historiska romanens sex funktioner. Analysen visar att både Widholm och Wennstam gestaltar genus i sina romaner på olika sätt, genom karaktärernas livssituation och handlingsutrymme. Undersökningen visar också på hur de båda författarna söker skapa analogier med nutiden genom inte minst karaktärernas moderna drivkrafter, men också genom att belysa frågor som är aktuella för oss idag.