Denna studie undersöker skönlitteraturens potentiella möjlighet att utveckla historiemedvetande hos elever på svensk gymnasieskola. Syftet med undersökningen är att se om den skönlitterära författaren skapar förutsättningar för historiemedvetande och i så fall hur samt visa på hur skönlitteratur kan användas i en ämnesövergripande svensk- och historieundervisning enligt Gy11. Två romaner undersöks, den historiska romanen Boktjuven samt science-fiction-romanen Hungerspelen. Dessa romaner dekonstrueras med hjälp av analysschemat Inomvetenskaplig och utomvetenskaplig historieskrivning för att se om romanerna kombinerar historieförmedlande och skönlitterära grepp i en växelverkan mellan distans och närhet, något som enligt Carina Renander kan leda till ett potentiellt utvecklat historiemedvetande. Resultatet från denna analys kopplas sedan samman med Gy11 och exempel på undervisningssituationer presenteras. Resultatet av undersökningen är att den historiska romanen Boktjuven potentiellt kan utveckla elevers historiemedvetande i sig självt medan science-fiction-romanen Hungerspelen genom sina skönlitterära grepp kombinerat med ett annat medie med historieförmedlande grepp kan uppnå samma effekt. Hungerspelen har även andra kvaliteter än Boktjuven i egenskap av dystopi då Hungerspelen kan fungera som sedan, en tänkbar framtidsversion, i historiemedvetandets då, nu och sedan. Både Boktjuven och Hungerspelen kan användas i ämnesövergripande svensk- och historieundervisning enligt Gy11, detta på ett sätt som levandegör och dekonstruerar historien samt inspirerar till vidare kunskap.

Det här examensarbetet är inledningen av en historisk roman. Berättelsen utspelar sig i Malmberget i svenska Lappland runt förra sekelskiftet.                        Året var 1887 när järnvägen från Boden nådde Malmberget och möjliggjorde en storskalig järnmalmsbrytning. Under 1890-talet och 1900-talet etablerades flertalet nya gruvor på berget. Till en början var det dagbrott, men när man var tvungen att frakta bort mer gråberg än vad man fick järnmalm övergick man till underjordsgruvor. Malmberget var under den här tiden Sveriges eget Klondyke (gruvorna i Kiruna etablerades först trettio år senare) och lockade många arbetssökande. De första som arbetade i gruvorna var rallarna som efter järnvägens slutförande blev kvar på orten.                        Människorna som kom till Malmberget för att arbeta i gruvorna fick inte köpa lös mark att bygga bostäder på. Marken runt berget ägdes av Kronan som vägrade att sälja. Staten förbjöd även avverkning av träd och det gjorde att det saknades ordentligt byggmaterial till hus. Därmed tvingades man till att bosätta sig i enkla jordkojor och skjul byggda av dynamitlådor längs bergssluttningen intill gruvorna. Det var extremt dåliga bostadsförhållanden i Malmberget under hela 1890-talet. Men trots de enkla bosättningarna var det ett relativt rikt folk som bodde i Malmberget, till skillnad från andra kåkstäder i Sverige. Arbetarna tjänade bra i gruvorna och det blev populärt för handlare och knallar att sätta upp sina bodar och stånd i Malmberget i samband med likviddagar. Då klädde malmbergsborna upp sig och spenderade pengar.                       I Lappland rådde det under den här tiden spritförbud. Men rallarna och de tidiga gruvarbetarna var vana att supa. Det utnyttjades av lönnkrögare som smugglade in brännvin som såldes dyrt. Med spriten som flödade var samhället inte lämpligt för barnfamiljer. Frälsningsarmén och olika religiösa samlingar tog tillsammans med polisen upp kampen mot lönnkrögarna – en kamp som skulle komma att vara i decennier.                         Det var det här Malmberget som karaktären Anja Nuri anlände till. Hon rymde tillsammans med sin storasyster Greta från föräldrahemmet i Kemi när föräldrarna tänkte gifta bort henne. När den här romanen börjar har Anja och Greta befunnit sig i Malmberget i några år. Anja har gift sig med tornedalingen Per-Johan Perttu. De bor i ett enkelt skjul i vad som har kommit att kallas för Kåkstaden. Per-Johan arbetar som borrare i gruvan och Anja sköter hushållet. I den här romanen får man följa Anja och Per-Johan från 1890-talet och ungefär tjugo år framåt.                       Det här är en berättelse om kärlek och sorg. Förutom den historiska miljön vill jag förmedla hur människor kan drabbas av tragiska händelser och hur de tar sig vidare i livet.                         Berättelsen baseras på verkliga händelser. Inspirationen till karaktären Anja är min farmors farmor Anna Nurru och karaktären Per-Johan baseras på min farmors farfar Per-Ulrik Perttu. Tillsammans fick de elva barn, men bara två som överlevde till vuxen ålder på grund av de usla levnadsförhållandena.

I det här examensarbetet analyseras två skönlitterära barnböcker med syftet att undersöka hur skönlitteratur kan skapa förutsättningar för att utveckla ett historiemedvetande hos elever på mellanstadiet. Frågeställningarna är snarlika syftet och ämnar finna svar på vilka förutsättningar de två utvalda böckerna har att utveckla historiemedvetande, samt hur böckerna kan användas i en undervisningskontext för att uppnå detsamma. De två böcker som analyseras är den historiska romanen Sorkspolingen och science fiction-romanen Uttagningen. Böckerna analyseras med hjälp av Carina Renanders (2007) analysmodell Inomvetenskaplig och utomvetenskaplig historieskrivning. Modellen beskriver hur litterära grepp i olika kombinationer kan leda till att mottagarens historiemedvetande utvecklas. Resultatet av textanalyserna visar att böckerna har potential att utveckla historiemedvetandet hos läsaren, samt vilka litterära grepp i böckerna som kan bidra till detta. Då Sorkspolingen delvis saknar framtidskoppling och Uttagningen behöver kompletteras med en tydligare dåtidsanknytning, har undervisningsförslag med koppling till läroplanen Lgr11 getts, som visar hur tidsperspektiven kan förstärkas och kompenseras. Resultatet bekräftar också teorier om historiska romaner i undervisningen, men visar även att en skönlitterär framtidsskildring kan ha lika goda förutsättningar att utveckla historiemedvetande. Genren science fiction är tidigare outforskad i sammanhanget att utveckla historiemedvetande, men vårt resultat visar att även denna genre kan användas inom historieämnet. Vi tror att den kan flytta historieundervisningens fokus från att endast gälla dåtid och nutid, till att även inkludera och förstärka framtidsperspektivet.

De romaner som ligger till grund för analys i denna uppsats är Katarina Widholms Räkna hjärtslag (2021) och Katarina Wennstams Döda kvinnor förlåter inte (2023). Syftet med undersökningen är att se hur Widholm och Wennstam gestaltar genus i sina romaner, samt hur gestaltningen svarar mot en samtida problematik. Undersökningen genomförs alltså med antagandet om att de båda romanerna syftar till att skapa analogier med nutiden. Det teoretiska ramverk som undersökningen tar avstamp i är dels Peter Aronssons resonemang om historiebruk, dels Yvonne Hirdmans genuskontrakt, men också nutidsanalogin som Torsten Pettersson belyser som en av den historiska romanens sex funktioner. Analysen visar att både Widholm och Wennstam gestaltar genus i sina romaner på olika sätt, genom karaktärernas livssituation och handlingsutrymme. Undersökningen visar också på hur de båda författarna söker skapa analogier med nutiden genom inte minst karaktärernas moderna drivkrafter, men också genom att belysa frågor som är aktuella för oss idag.