Jag är uppvuxen på landet och har tillbringat hela min barndom med en ständig närhet till naturen. Jag har alltid kunnat frossa i växters prakt och lovprisa dess skönhet. Min syn på naturen är minst sagt romantisk. I mitt projekt har jag utgått från mitt förhållande till naturen men i stället för att frossa i dess skönhet har jag velat arbeta mig bort från allt det som jag avgudar – en alternativ bild av naturen. Med det menar jag att jag vill visa en sida av naturen som inte är skör, gracil, vacker och trängtande. Jag vill inte förkovra mig i blads sirlighet eller blomsterknoppars skönhet som så många konsthantverkare/konstnärer före mig har gjort. Det jag vill visa är en motsatt bild av den vackra naturen, jag vill ge upprättelse åt en annan sida, låta den ha personligheter, hemligheter, jag vill visa den elak, listig, spretig, brutal och blodtörstig.                                                                                 Jag bygger och skapar världar där blommorna och växterna spelar huvud­rollen, jag tänker att de samtalar över onda gärningar när mörkret faller, de skrattar åt oss och smider ondskefulla planer. De smyger i gräset och är inte rädda att visa sitt sanna jag. De är trötta på allt det som är tillrät­talagt och alla trista regler om hur naturen är och bör vara, bort med alla rabatter! De drömmer om att sprida sig till större ytor, att ta över hela rummet, sprida ut och sträcka sina blad och stjälkar åt all håll och bara frossa.   Mitt konstnärliga arbete bygger på ett gestaltande av de här växtvärl­darna, där jag använder mig av stengodslera blandad med 20 % papper för att bygga upp världarna. Stjälkarna på de högsta blommorna är ca 1 meter höga. Jag bygger landskapen genom moduler; stjälkar, marken, växthuvu­dena bygger jag var för sig. Genom den här tekniken kan jag använda de olika delarna som ett pussel som jag sätter samman till en växtvärld eller flera växtvärldar. Växtvärlden är ca 1 1/2 m lång och 1 m bred, i format av en avlång ö. Under mitt arbete tänker jag mycket på hur växterna kommunicerar med varandra och med mig. Det är viktigt för mig att det bildas ett samtal mellan dem, där de berättar om sin onda, listiga värld. Jag raspar i leran och lämnar avtryck efter mina händer, jag skrapar mönster i leran för att ge dem liv och personlighet. Jag arbetar snabbt och metodiskt för att ge mitt arbete styrka och något precist men slumpartat. Jag vill bygga världar som får människor att bli indragna i en ny berät­telse, att luta sig framåt, att vilja titta närmare, skratta, att undra över hur den är gjord och vad växterna vill säga, vad är det? För mig är det ett sätt att bygga historier om form, humor och främmande världar

Zugl.: Frankfurt (Main), Univ., Diss., 2006

Chemnitz, Techn. Univ., Diss., 2001.

Stuttgart, Univ., Diss., 2002.

Diss. Lund. phil. -VIIIa-

University, Diss., 2001--Mannheim.

Universiẗat, Diss., 2002--Bonn.

Universiẗat, Diss., 2000--Freiburg (Breisgau).

Maskinen snurrar med 300 varv per minut. Jag applicerar tryck, leran formas och färgerna blandas. Jag har formgivit, men tillsammans har vi tillverkat, en servis i infärgad lermassa. Genom en produktionsmetod där maskinen blir medskapare serieproducerar vi unikhet. Stegmaskinen har en tvåhundraårig historia som arbetshäst inom porslinsindustrin. Nu gammal, omodern och övergiven, men inte uttjänt. I mitt projekt får den en ny chans att skina. Jag svarvar gipsformar och tillverkar profilerade metallsteg till maskinen. Lermassorna färgar jag in med mineraler och oxider och skapar en sammansättning som jag sedan lägger i maskinens händer. Med min handkraft pressar maskinens arm ner massan mot den roterande gipsformen, färgerna blandas, och ett objekt tar form. Resultatet blir en förening av människan, materialet och maskinen.

Das Ziel dieser Arbeit war die Untersuchung der Mechanismen zur Steigerung der Festigkeit von Aluminiumnitrid-Keramik. Es wurden drei Ansätze der Festigkeitssteigerung befolgt: Dispersionsverfestigung und Gefügever-feinerung, Entwicklung von Randschichtspannungen infolge der Phasenumwandlung ZrN/ZrO2 und eine Modifizierung der Sinterkurve mit dem Ziel, eine homogene Verteilung der Sekundärphase zu erreichen. Die Festigkeitssteigerung mit Hilfe der Dispersionsverfestigung und Gefügeverfeinerung führte nicht zum gewünschten Ergebnis. Die Korngröße konnte bis zu 30% verfeinert werden, was jedoch keine Erhöhung der Festigkeit mit sich brachte. Durch eine Wärmebehandlung ZrN-haltiger AlN-Keramik bei 600°C kam es zur Oxidation von ZrN. Dies führte zu der Umwandlung von ZrN in ZrO2 im oberflächennahen Bereich, die mit einer Volu-menzunahme verbunden war. Auf diese Weise wurden in der Keramik Randschichtspannungen erzeugt, die zu einer Steigerung der Festigkeit um 28% im Vergleich zur Standardprobe führten. Im AIN-Gefüge wurden Bereiche beobachtet, die einen hohen Anteil an Sekundärphase aufwiesen sowie Bereiche, die sekundärphasenfrei waren. Diese Segregation ist von der Benetzung des AlN durch Sekundärphase während der Sinterung abhängig. Die Benetzung wird durch den Dihedral-winkel beschrieben. Bei Dihedralwinkeln oberhalb 60° wird die Sinterung instabil und es kommt zu einer Segregation der Sekundärphase. Der Verlauf der AlN-Sinterung konnte erstmalig in situ beobachtet werden. Die Sinterschwindung wurde mit Hilfe der optischen Dilatometrie, die Wärmeleitfähigkeit mittels Laser-Flash-Methode ge-messen. Auf der Grundlage von In-Situ-Messungen konnte die Benetzung von AlN durch die Sekundärphase während der Sinterung verstanden werden. Der Dihedralwinkel fällt mit steigender Temperatur und steigt während einer Haltezeit. Durch die Modifikation der Sinterkurve konnte ein Gefüge mit gleichmäßig und homogen verteilter Sekundärphase hergestellt werden. Dies führte zur Steigerung der Festigkeit um 29% im Vergleich zu einer Standardprobe. / In this work the mechanisms of the increase of the strength in Aluminium nitride-ceramic were inves-tigated. Three approaches for the enhancement of the strength were made: dispersion strengthening and refinement of the microstructure, the development of compressive stresses in the surface region as a result of the phase transition of ZrN to ZrO2 and a modification of the sintering curve with the aim to achieve a homogeneous distribution of the secondary phase. The increase in strength with the aid of dispersion strengthening and microstructure refinement did not lead to the desired results. The particle size could be decreased by 30%, but no increase of the strength is observed. By thermal treatment of ZrN-containing AlN-ceramic at 600 °C the oxidation of ZrN was observed in the surface near regions. The transformation into ZrO2 led to an increase in volume. In this way, compressive stresses were generated near the surface, which lead to an increase in flexural strength by 28% in comparison to the standard AlN specimen. Within the AlN microstructure, certain regions containing a higher amount of the secondary phase, as well as regions, being free of the secondary phase could be observed. This segregation depends on the wetting of the AlN by the secondary phase during the sintering process. The wetting is de-scribed by the dihedral angle. With a dihedral angle above 60°, the sintering becomes instable and the segregation of the secondary phase occurs. For the first time the sintering process could be observed in situ. The sintering shrinkage was deter-mined by optical dilatometry, the thermal conductivity by the laser-flash-method. Based on these in-situ measurements, the wetting of AlN by the secondary phase could be explained. The dihedral angle declines with increasing temperature and rises during the hold time. By modification of the sintering curve, a microstructure with homogeneously dispersed secondary phase could be obtained. This led to an increase in strength of 29% in comparison to the standard AlN specimen.