Uppsatsens syfte var att undersöka hur samhällskunskapslärare förhåller sig till kontroversiella åsikter i klassrumsundervisningen. Undersökningen försökte identifiera olika lärarstrategier för att sedan ställa dessa mot skolans demokratifostrande uppdrag. För att ta reda på hur samhällskunskapslärare förhåller sig till kontroversiella åsikter behövde jag också ta reda på vad lärarna uppfattar som kontroversiellt i deras undervisning.Uppsatsen använder demokratiutbildning som teoretisk utgångspunkt. Demokratiutbildning användes då den talar tydligare om hur det demokratifostrande uppdraget kan se ut i praktiken, vilka förmågor som eleverna ska utbildas i och varför. Teorin bygger på sammanslagningar av Gert Biestas tre utbildningsfunktioner och Ludvig Beckmans tre demokratiska kompetenskrav. Samtalsintervjuer är den valda metoden då den möjliggör för respondenternas detaljerade och djupgående verklighetsskildringar och intervjuguiden var av semistrukturerad design. Intervjuerna har spelats in och transkriberats. Transkriberingarna har därefter analyserats och relevant innehåll för att besvara frågeställningarna har lyfts. De samhällskunskapsområden som uppfattades av respondenterna som potentiellt kontroversiella har kategoriserats, de olika lärarnas undervisningstillvägagångssätt har sammanfattats som strategier och citat gällande det demokratifostrande uppdraget har ställts mot teorin för att se hur strategierna samspelar med uppdraget.Resultaten som denna undersökning fann var att tre teman i samhällskunskapsundervisningen, politik, jämställdhet och yttrandefrihet, uppfattades som potentiellt kontroversiella av respondenterna. Tre olika lärarstrategier identifierades och döptes till verktyget, problemet och balansgången. Verktyget välkomnar kontroversiella åsikter i undervisningen då dessa kan leda till givande undervisning samt möjligheten för läraren att identifiera elevers värderingar. Problemet arbetar för att minimera risker för att elever ska känna sig utsatta eller träffade samt för att undervisningen ska kunna fortgå mer smärtfritt. Balansgången vill se kontroversiella åsikter mer som en möjlighet och välkomnar diskussion och perspektiv i undervisningen. Detta görs dock inom tydligare acceptansramar som ofta satts upp i förväg i syfte att minimera risken för att elever ska gå över gränsen för att söka reaktion från klass och lärare.Undersökningen fann inte lika tydliga mönster när det gäller strategiernas relation till det demokratifostrande uppdraget. Samtliga strategier arbetade för att demokratiska värderingar ska ses som primära av eleverna. Det finns tendenser till att verktyget är den strategi som möjliggör elevernas subjektiva reflekterande något tydligare än de andra strategierna. Samt att problemet och balansgången något tydligare undervisar eleverna i hur det politiska systemet fungerar och hur eleverna ska kunna bli en del av samt påverka systemet. De två sistnämnda tendenserna kan dock inte styrkas enbart utifrån denna undersökning.