Syftet med projektet var att samla in återvunnen polyeten och omvandla den till återvinningsbara högstyrke-härdplaster genom att designa ett kovalent anpassningsbart nätverk för det. Återvunnen polyeten samlades in och ympades med maleinsyraanhydrid genom reaktiv extrudering och en friradikalmekanism, vilket sedan tvärbands med laboratoriesyntetiserad polyimid. Den resulterande tvärbundna blandningen bearbetades genom formsprutning, och tester visade att den förväntade reaktionen hade utförts framgångsrikt och de mekaniska egenskaperna förbättrades avsevärt. Materialet bearbetades också om för att testa dess återvinningsbarhet och denna process samt analysen av materialet efteråt visade också lovande resultat. / The aim of the project was to collect recycled polyethylene and transform it into recyclable high-strength thermosets by designing a covalent adaptable network. Recycled polyethylene was collected and grafted with maleic anhydride through reactive extrusion and free radical mechanism, which was then cross-linked with laboratory synthesized polyimide. The resulting cross-linked blend was processed using injection molding, and testing showed that the expected reaction had been carried out successfully and mechanical properties were significantly enhanced. The material was also reprocessed to test its recyclability and this process and analysis of material after it showed promising results as well.

Thermosets are appropriate materials for various applications due to benefits such as heat resistance and good mechanical properties. The disadvantages of traditional thermosets from a sustainable manufacturing perspective are that they are usually derived from fossil resources, and also have permanent cross-linked networks that are difficult to break, making them non-recyclable. It is therefore of great interest to find bio-based alternatives, especially ones that can be recycled or bio-degraded. In this project four bio-based photocurable resins, meant for 3D printing thermosets, were characterized by their mechanical properties and chemical degradation. They were designed with esters and imine groups in order to use dynamic, reversible bonds to attempt mechanical recycling and chemical degradation. The resins were composed of methacrylated eugenol, methacrylated PHB-diol and Schiff base methacrylated extended vanillin. The latter provided good thermal stability, solvent resistance and mechanical properties to the thermosets. The mechanical recycling was able to produce cohesive thermoset films, successfully reforming broken bonds, but the mechanical properties decreased substantially from the process. Chemical degradation of the thermosets could be performed, but further use of the degraded material was not examined. / Härdplaster är lämpliga material för olika applikationer på grund av sina fördelaktiga egenskaper, som värmebeständighet och goda mekaniska egenskaper. Nackdelarna med traditionella härdplaster ur ett hållbarhetsperspektiv är att de vanligtvis härrör från fossila resurser. De har även permanent tvärbundna nätverk som är svåra att bryta, vilket gör dem icke-återvinningsbara. Det är därför av stort intresse att hitta biobaserade alternativ, särskilt sådana som kan återvinnas eller biologiskt nedbrytas. I detta projekt karaktäriserades fyra biobaserade foto-polymeriserbara hartser, avsedda för 3D-tillverkning av härdplaster, genom sina mekaniska egenskaper och kemiska nedbrytbarhet. De designades med ester- och imingrupper för att kunna använda dynamiska, reversibla bindningar i ett försök att mekaniskt återvinna och kemiskt bryta ned härdplasterna. Hartserna var sammansatta av metakrylerad eugenol, metakrylerad PHB-diol och Schiff-bas metakrylerad förlängd vanillin. Den senare tillförde bra termisk stabilitet, motstånd mot lösningsmedel och mekaniska egenskaper åt härdplasterna. Den mekaniska återvinningen kunde producera sammanhängande plastfilmer genom återskapade bindningar, men de mekaniska egenskaperna försämrades avsevärt från processen. Kemisk nedbrytning av härdplasterna kunde utföras, men ytterligare användning av det nedbrutna materialet undersöktes inte.