Heart rate variability (HRV) reflects dynamic variation in sympathetic and parasympathetic nervous system (SNS and PNS) activity. The parasympathetic vagus nerve is responsible for HRV between 0.12 and 0.4 Hz, which is thought to index the capacity for effective coping, and is linked to physical and emotional well-being. Yogic breathing to increase vagal activity is often paced below 0.12 Hz (< 7.2 breaths per minute (BrPM)), where its impact HRV can be due to both sympathetic and parasympathetic mechanisms. Five healthy volunteers completed three pharmacological blockade sessions (placebo, sympathetic blockade with Esmolol, and parasympathetic blockade with Glycopyrrolate) about 48 hours apart, and during each session completed 11 Sudarshan Kriya Yogic breathing exercises at 4-9 BrPM. HRV was the lowest under Glycopyrrolate (p < 0.001), and there was no significant difference between placebo and sympathetic blockade with Esmolol. In addition, the spectral power of specific HRV frequencies was greatest at similar frequencies of breathing, a pattern prevented only by Glycopyrrolate. These findings suggest that heart rate is vagally influenced at all breathing rates, and that the SNS is not the mechanism by which slow breathing increases HRV.

I denna uppsats har en religionspsykologisk tolkning av Paramahansa Yoganandas personlighetsutveckling utförts. Syftet med uppsatsen har varit att från ett jungianskt perspektiv få en ökad förståelse för Paramahansa Yoganandas personlighetsutveckling genom en hermeneutisk analys.    Den genomgående tanken med uppsatsarbetet har varit att undersöka Paramahansa Yoganandas personlighetsutveckling, enbart via Self-Realization Fellowships skrifter, och sedan analysera materialet genom den hermeneutiska metoden och med hjälp av den analytiska psykologin som teoretiskt ramverk.    Tolkningen av Yoganandas personlighetsutveckling, enligt Jungs teori om individuationsprocessen, visar att Yogananda förefaller som en av de få människor som lyckats genomföra och fullborda individuationsprocessen och uppnå självförverkligande.    Vidare visar även undersökningen och tolkningen att det förefaller finnas ytterligare ett lager utöver Självet som Yogananda kallar ”The Cosmic Consciousness” vilket Yogananda uppnått via sin guru Sri Yukteswar och som Yogananda gav, under sin levnadstid, vidare via Kriya Yoga och som Yogananda fortsätter att ge vidare ännu idag via organisationen Self-Realization Fellowship som Yogananda själv grundade 1920.    Slutligen visar tolkningen av Yoganandas personlighetsutveckling att den individuella individuationens uttryck är väldigt komplex och mångdimensionell men bottnar i ett och samma starka behov hos den individuella individen att utforma en egen livsåskådning som skänker helhet och varaktig mening och lycka, inte endast i livet som stort utan även i det vardagliga livet.