Kroppsburna kameror som arbetsmetod inom Polisen har under senare år spridits runtom i världen med dess olika syfte för implementering. I Sverige infördes kroppskameror till den svenska Polismyndigheten under våren år 2018 i form av ett pilotprojekt för att bland annat minska polisens utsatthet för hot och våld samt styrka bevisning. Det finns idag begränsad forskning av metoden både internationellt och nationellt, där den befintliga forskningen främst fokuserat på kroppskamerans effekter på exempelvis medborgares beteende och brottslighet. Få studier har dock gjorts om polisens upplevelse och erfarenhet av metoden. Studien baseras på sex kvalitativa intervjuer med en kompletterande webbenkät i syfte att undersöka hur poliser i Malmö upplever kroppskameror som metod i det dagliga arbetet. Resultatet påvisar en övergripande positiv upplevelse bland poliserna där polisverktyget ses som ett hjälpmedel i arbetet, framförallt avseende dess bevisvärde. Vidare upplevs verktyget ha en dämpande effekt på stökiga situationer samt anses det inspelade materialet ha goda förutsättningar för att användas i utvärderings- och utbildningssyfte. Resultatet visar därutöver att det föreligger brister med metoden då kamerans fästmöjligheter är begränsade, vilket poliserna upplever som problematiskt. Det finns även farhågor gällande metoden om att en alltför stor tilltro kommer att läggas vid det kameran visar istället för vid polisens ord i en rättslig process samt att en tolkningsproblematik kan uppstå om en utomstående granskar materialet. Studien diskuterar resultaten i relation till teori och tidigare forskning. Vidare lyfts praktiska rekommendationer för Polisen, exempelvis att kamerans fästmöjligheter bör ses över samt att tydliga riktlinjer för utbildningen av metoden bör utarbetas. Slutligen belyser även studien vikten av ytterligare nationell forskning inom ämnet. / The use of body-worn cameras, BWCs, by police forces has in recent years spread around the world with various purposes for implementation. In Sweden, the BWCs were introduced to the Swedish police during the spring 2018 in terms of a pilot project to reduce the prevalence of force and threat against the police and to improve evidence collection. There is currently a limited research on the method, both internationally and nationally, where the existing research primarily focuses on the effects of the BWCs on citizens’ behaviour and crime. However, few studies have been conducted on police officers’ perceptions of BWCs. The study relies on data collected from six qualitative interviews with a web-based survey as a complement in order to examine how police officers in Malmö perceive BWCs in their daily policing duties. The results suggest that officers are generally positive and they hold the perceptions that the police tool can be beneficial, especially to improve the collecting of evidence. Furthermore, the device is perceived to calm down situations and the recorded material can be beneficial for evaluation and education purposes. The result further shows that there are shortcomings of the method as the camera's attachment capabilities are limited which is experienced as problematic. There are also concerns about the method that an excessive confidence will be added to the camera recording, instead of the words of the police in a legal process, and that an interpretation issue can occur if an external reviewer analyzes the material. The study discusses the findings in the light of theory and previous research. Furthermore, the study present practical recommendations for the police, for example, that the camera's attachment capabilities should be reviewed and clear guidelines for the training of the method should be developed. Finally, it also illustrates the importance of future national research on BWCs.