Bakgrund: Typ 2 diabetes mellitus är en av de stora folksjukdomarna och förekomsten av sjukdomen ökar i hela världen. Typ 2 diabetes mellitus kan medföra allvarliga komplikationer om sjukdomen inte behandlas korrekt. Det går inte att bli frisk från sjukdomen, men genom livsstilsförändringar kan blodsockret sänkas till normala nivåer. Detta innebär att vården har en stor uppgift att hantera för att främja hälsan hos dessa patienter. För att stödja patienten i att hantera sin situation kan sjuksköterskan använda sig av motiverande samtal. Syfte: Beskriva effekten av motiverande samtal hos patienter med typ 2 diabetes mellitus gällande levnadsvanor. Metod: En kvantitativ litteraturöversikt med 14 vetenskapliga artiklar. Resultat: Motiverande samtal visar en varierad effekt. Positiv effekt kunde ses på egenvård, midjemått samt fysisk aktivitet. Ingen effekt kunde påvisas gällande övriga utfallsmått. Vid summering av samtliga utfallsmått från artiklarna visade motiverande samtal endast ha 35% signifikant effekt. Konklusion: Trots varierande effekt av motiverande samtal kan det vara en möjlig metod för sjuksköterskor i mötet med patienter med typ 2 diabetes mellitus för att minska risken för komplikationer.Sjuksköterskan kan med hjälp av motiverande samtal främja motivation, men för att detta ska ha effekt krävs att patienten själv har motivationen att förändra sin livsstil. / Background: Type 2 diabetes mellitus is one of our primary public diseases, and the incidence of the disease is increasing worldwide. Type 2 diabetes mellitus can lead to severe complications if the disease is not controlled. It is not possible to cure the disease, but blood sugar can be lowered to normal levels through lifestyle changes. This means that healthcare has a major task to handle to promote the health of these patients. To support the patient in managing their situation, the nurse can use motivational interviewing. Aim:To describe the effect of motivational interviewing in patients with type 2 diabetes mellitus regarding lifestyle. Method: A quantitative review with 14 scientific articles. Result: Motivational interviewing showed a varying effect. The positive effects could be seen onself-care, waist measurements, and physical activity. No effect is shown regarding other outcome measures. When summarizing all outcome measures from the articles, motivational interviewing showed only a 35% significant effect. Conclusion: Despite the varying effect of motivational interviewing, it may be possible for nurses to use in care for patients with type 2 diabetes mellitus to reduce the risk of complications. With the help of motivational interviewing, the nurse can promote motivation, but for this to have an effect,the patient himself must have the motivation to change his lifestyle.