I dagens globaliserade samhälle där nationella gränser spelar allt mindre roll är utrikeskorrespondenternas rapportering en viktig del för vår förståelse av omvärlden. Man kan säga att de fungerar som publikens fönster ut mot världen. Syftet med undersökningen är att belysa kvinnliga korrespondenter som rapporterar för svenska medier. I uppsatsen står kvinnornas berättelser och reflektioner i fokus för att ge en inblick i och förståelse för deras vardag. Genom kvalitativa intervjuer med tolv kvinnliga utrikeskorrespondenter undersöks hur de resonerar kring val av nyheter, vinklar och källor samt hur kvinnliga korrespondenter upplever sitt yrke och sin yrkesroll. Med ett genusperspektiv på dagordningsteorin undersöks även hur korrespondenterna tror att publiken kan påverkas av deras rapportering. Resultatet av de kvalitativa intervjuerna visar att de kvinnliga korrespondenterna gör många aktiva val i sin rapportering. Dessa val handlar många gånger om att lyfta kvinnofrågor, berätta kvinnors historier samt ge dem en röst i den dagliga nyhetsrapporteringen. Något de anser är viktigt för att ge en mer mångfacetterad bild av världen. De lyfter de ämnen som traditionellt ses som kvinnliga enligt teorin om mjuka och hårda frågor, men ifrågasätter uppdelningen och värderingen av mjukt och hårt. De vi intervjuat upplever både fördelar och nackdelar med att vara kvinna och korrespondent. Den största fördelen är att de som kvinnor har tillgång till miljöer och personer som inte deras manliga kollegor har tillgång till. De nackdelar som kvinnorna beskriver är alla knutna till sexism. De upplever att de ibland blir nedvärderade och klappade på huvudet eller utsätts för sexuella trakasserier och anspelningar på grund av sin könstillhörighet.