Denna studie riktar fokus på slöjans betydelse för konvertiters identitetsskapande och omgivningens reaktioner på deras synliga muslimska identitet. Tidigare forskning har visat att västerländska konvertiters slöjbärande är förknippat med deras identitet och att konvertiter vittnar om negativa bemötanden från omgivningen efter att ha tagit på sig slöja. Då vi inte funnit någon svensk sociologisk studie som undersöker hur konvertiter skapar mening kring sitt slöjbärande hoppas vi med vår studie kunna fylla en sådan kunskapslucka. Studiens syfte är att utifrån en fenomenologisk forskningsansats undersöka hur konvertiters slöjbärande är kopplat till deras identitetsskapande samt vilka strategier konvertiter tillämpar mot bakgrund av deras erfarenheter av negativa bemötanden i offentlighetens rum. Studiens empiriska material baseras på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med tio kvinnor i åldrarna 23–57 år. Materialet har analyserats utifrån vårt teoretiska ramverk bestående av Sara Ahmeds och Tobias Hübinettes teorier inspirerade av ett postkolonialt perspektiv samt Richard Jenkins sociala identitetsteori. Resultatet visar att de undersökta konvertiternas slöjbärande görs meningsfullt då denna praktik möjliggör för dem att manifestera sin religiösa identitet. Efter att ha blivit synliga muslimer bemöts dock konvertiterna på ett negativt sätt från omgivningen. Dessa negativa erfarenheter pekar på att konvertiterna utsätts för rasifieringsprocesser på basis av deras synliga muslimska identitet, vilket gjort att deras inträde i vita rum försvårats. Som en konsekvens av detta tillämpar konvertiterna olika förebyggande strategier såsom att överprestera, hävda sig och tala extra bra svenska i mötet med andra människor. Några av studiens viktigaste slutsatser är att slöjan utgör en stark identitetsmarkör och att konvertiterna på grund av sina sjalbeklädda kroppar rasifieras och exkluderas från svenskheten.