Våld mot kvinnor i nära relationer är ett av våra största samhällsproblem. För den utsatta finns det olika vägar att gå för att få hjälp. En stark aktör som direkt hjälper de våldsutsatta är kvinnojourerna. Detta är en kvalitativ studie som har syftet att ta reda på hur kvinnojourers verksamhet ser ut, utifrån resurser samt hur deras relation till andra samhällsaktörer fungerar. Dessa frågor har sedan speglats mot den nyinstitutionella teorins isomorfism för att se på hur verksamheten kan styras och likriktas och hur det påverkar verksamheten. Utifrån förväntningar på kvinnojourernas arbete samt regleringar för bidragen kan en likriktning anas, samt att kvinnojourerna därmed inte är fria i sitt utförande på liknande sätt som tidigare.