Återkommande aspekter relaterade till diagnosen adhd visualiseras i memes som används för intern kommunikation i en sluten grupp på Facebook. Dessa memes är grunden för en socialsemiotisk analys som utifrån Halls beskrivning av representation, ska undersöka mottagargruppen med ett fenomenologiskt perspektiv på upplevelsen av vad de olika aspekterna innebär. Reflektioner kring hur memes som medie kan fungera som ett verktyg för information i relation till hyperverklighet, hur de kan exkludera genom stereotyper eller bidra till känsla av grupptillhörighet, hur de kan verka identitetsbyggande och underlätta för acceptans av diagnos är uppsatsens utgångspunkt. Uppsatsen undersöker hur ett urval av memes visualiserar aspekter av att som kvinna leva med diagnos adhd, samt vilka budskap bild och text genom samverkan i dessa memes formulerar.  Analysen upptäcker hur samspelet mellan text och bild fungerar som en gränsdragning mellan vad mottagargruppen upplever på insidan och vad som kan observeras utifrån. Detta samspel visar även att avsändare och mottagargrupp delar konceptuella kartor och en förståelse för vad upplevelsen av att leva med adhd som kvinna innebär. Aspekter av att leva med adhd som kvinna visualiseras genom semiotiska tecken som i materialet motsäger stereotypen adhd. Memesens budskap blir en bekräftelse på grupptillhörighet och upplevelser relaterade till problem diagnosen kan innebära. Genom att motsäga den stereotypa bilden av adhd och i stället visa förståelse för gruppens upplevda verklighet definierar memesen en skiljelinje mellan diagnos och person och kan underlätta för acceptans och förståelse för den egna diagnosen.