Syftet med den här uppsatsen är att skapa en djupare förståelse och reflektera kring unga kvinnors användande av sociala medier och hur det påverkar deras livsvärld. Studien genomfördes med en kvalitativ metod och det utfördes 8 semistrukturerade intervjuer med unga kvinnor i åldrarna 16- 19 år. Studien tolkades ur ett hermeneutiskt perspektiv och i samband med teorierna, Intrycksstyring (Goffman), Konsumtionsliv (Bauman) och Det andra könet (Beauvoir) har arbete med empirin framskridit och ett resultat växt fram. Huvudresultatet visade att sociala medier styr unga kvinnors livsvärld då många av deras vardagliga val styrs av deras användande av sociala medier. Resultatet visade att valen som görs av dem unga kvinnorna över sociala medier grundar sig i perfektion, bekräftelse och rädsla. Studien lyfter även upp förslag på hur ett behagligare klimat kan skapas och hur en hyperverklighet över sociala medier kan reduceras. Empirin skildrar att unga kvinnor använder sig av strukturerade strategier för att uppnå bekräftelse och popularitet på sociala medier och framställa sig själva ur ett förskönat perspektiv.

Denna uppsats är en narratologisk analys av berättarstrukturen inom filmen Stranger than fiction. Uppsatsen inleder med en terminologi samt en teoridel kring vad som är berättarstruktur. Utifrån detta analyserar jag filmen för att grundläggande redogöra kring hur den är berättad genom att först beskriva filmens totala fabula för att sedan analysera vad som egentligen förmedlas och på så sätt även komma fram till en slutsats kring filmens totala berättarstruktur. Resultatet visar på att Stranger than fiction är berättad genom flertalet olika nivåer som visar på två olika berättare inom två olika diegeser som förmedlas genom samma berättare. Detta resultat leder till en tematisk diskussion ett postmodernt ontologiskt syfte som genom filmens komplicerade narratologiska struktur försöker förmedla budskapet ”lev det liv du vill ha” samt ”livet blir viktigt först när döden gör sig synlig.

Studiens avsikt har varit att studera en ny, indirekt, inriktning av forskningsfältet upplevelseekonomi (experience economy) som inte tidigare behandlats, till skillnad från fältets klassiska, direkta inriktning. Studien har avgränsats mot dokusåpor, då det idag kan anses vara en del av den “nya”, indirekta upplevelseekonomin i dagens post-moderna samhälle. Fältet har tidigare avsett ett direkt värdeskapande som kommit till följd av produkter och tjänster, men idag avser upplevelser även indirekta sinnesintryck som skapas av andra, exempelvis genom att titta på dokusåpor där vi upplever genom att titta på deltagarnas känslor och miljöer. Studien har försökt att studera hur denna indirekta inriktning kan påverka vår uppfattning av äkthet, det vill säga verklighets-uppfattning, när det gäller att särskilja simulationer från verklighet, även kallat hyperverklighet. Vidare har studien avsett att undersöka millennier, (de som är födda mellan år 2000 och 2010, och har haft tillgång till teknik och sociala medier allt sedan uppväxten), och hur deras uppfattningar och känslor kring kärleksrelationer påverkats av de sinnesintrycken från dokusåpornas innehåll som många gånger fokuserar på drama för att skapa underhållning (exempelvis Paradise Hotel, Love Island, Bonde söker fru, Middag med mitt ex etc.). Den huvudsakliga slutsatsen från studien är att millenniers uppfattning av kärleksrelationen kan påverkas till följd av de sinnesintryck som uppkommer vid konsumtion av dokusåpor. Studien tyder också på att tillit och externa faktorer som ekonomi och politik idag spelar lika stor roll, om inte större roll, i kärleksrelationer, än kärleken i sig. / The purpose with this study has been to examine a new, indirect alignment in the field of experience economy. The field has not previously been studied, unlike the more classical, direct approach of the field. The study has been delimited, and thus only reviews the recent phenomenon, reality shows - a phenomenon which in recent times has seemed to increase significantly and is an example of the “new”, indirect experience economy in today’s postmodern society. Previously, the field of research put its main focus on the development of products and services, but as for today experiences are created in new ways, by a different kind of stimuli. such as sensory expressions given by other people in our surroundings. The study examines how this indirect alignment can affect our perception of what is fake and what is original (authenticity), also called hyperreality. Furthermore, the study reviews how millennials’ (those who were born between 2000 – 2010, and furthermore have had access to the digital technology and social media all their life) feelings and perceptions of relationships (of love) are influenced by the consumption of reality shows whose content mostly depicts drama (for example Paradise Hotel, Love Island, Bonde söker fru and Middag med mitt ex). The main conclusion of this study is that millennials’ expectations of relationships (of love) can be affected by the sensory impressions received from other people or from the experiences received by consuming reality shows in a frequent manner. The study also indicates that trust and other external factors, such as economics or politics, as for today play a bigger role in the development of long-lasting relationships (of love). Love (expressed in feelings) itself tends to be secondary and not nearly as important.

Återkommande aspekter relaterade till diagnosen adhd visualiseras i memes som används för intern kommunikation i en sluten grupp på Facebook. Dessa memes är grunden för en socialsemiotisk analys som utifrån Halls beskrivning av representation, ska undersöka mottagargruppen med ett fenomenologiskt perspektiv på upplevelsen av vad de olika aspekterna innebär. Reflektioner kring hur memes som medie kan fungera som ett verktyg för information i relation till hyperverklighet, hur de kan exkludera genom stereotyper eller bidra till känsla av grupptillhörighet, hur de kan verka identitetsbyggande och underlätta för acceptans av diagnos är uppsatsens utgångspunkt. Uppsatsen undersöker hur ett urval av memes visualiserar aspekter av att som kvinna leva med diagnos adhd, samt vilka budskap bild och text genom samverkan i dessa memes formulerar.  Analysen upptäcker hur samspelet mellan text och bild fungerar som en gränsdragning mellan vad mottagargruppen upplever på insidan och vad som kan observeras utifrån. Detta samspel visar även att avsändare och mottagargrupp delar konceptuella kartor och en förståelse för vad upplevelsen av att leva med adhd som kvinna innebär. Aspekter av att leva med adhd som kvinna visualiseras genom semiotiska tecken som i materialet motsäger stereotypen adhd. Memesens budskap blir en bekräftelse på grupptillhörighet och upplevelser relaterade till problem diagnosen kan innebära. Genom att motsäga den stereotypa bilden av adhd och i stället visa förståelse för gruppens upplevda verklighet definierar memesen en skiljelinje mellan diagnos och person och kan underlätta för acceptans och förståelse för den egna diagnosen.

In September 2015, Argentinean artist Adrían Villar Rojas opened the exhibition Two suns at the Marian Goodman Gallery in New York. Featuring in the exhibition was a clay statue which resembled Michelangelo’s David albeit lying down and with some slight modifications to its pose and facial features for example. This paper aims to explore the possible link between the clay statue featured in Two suns and the David in relation to the term simulacra through a poststructuralist reading of Plato, Gilles Deleuze and Jean Baudrillard. By deconstructing the work of art and the theoretical material together both the effects and inner workings of the simulacra in Two suns as well as the constant changing meaning of symbols become mapped out.

Syfte: Vårt syfte med denna studie är att förstå hur små symbolförändringar påverkar konsumentens uppfattning av den hyperverklighet som marknadsförare försöker framställa på Instagram.   Metod: I denna studie har en kvantitativ undersökning genomförts. Vår empiri har samlats in genom en enkätundersökning och därefter analyserats i statistikprogrammet SPSS. I programmet utfördes en korrelationsanalys, faktoranalys samt en klusteranalys.  Resultat & slutsats: Resultatet visar att små symbolförändringar i en bostadsannons påverkar konsumentens uppfattning av den hyperverklighet som marknadsförare försöker framställa på Instagram. Av symbolerna exteriör, interiör, trendig inredning, naturligt ljus och gröna växter som finns i bostadsannonser är trendig inredning den symbol som har störst påverkan på konsumenternas uppfattning av den hyperverklighet som presenteras. Vår slutsats är att fastighetsmäklare och marknadsförare därför främst bör fokusera på att bostadsannonsen innehåller trendig inredning.  Förslag till fortsatt forskning: Att genomföra denna studie med hjälp av en ögonskanner som mäter vad ögat tittar på i en bostadsannons. Detta skulle ge en djupare förståelse för vilka symboler som ögat dras till.  Uppsatsens bidrag: Bostadsannonser som publiceras av marknadsförare på Instagram är idag väldigt likartade. Vår studie visar att det är de små subtila symbolförändringarna som har en påverkan på konsumentens uppfattning av den hyperverklighet som marknadsförare presenterar. / Aim: Our aim with this study is to understand how small symbolic alterations affect the consumer's perception of the hyperreality that marketers are trying to portray on Instagram.  Method: In this study, a quantitative survey was carried out. Our empirical data were collected through a questionnaire and then analyzed in the statistical program SPSS. The program conducted a correlation analysis, factor analysis and a cluster analysis.  Result & Conclusion: The results show that small symbol alterations in a real estate ad affect consumers' perception of the hyperreality that marketers are trying to portray on Instagram. Of the symbols exterior, interior, trendy decor, natural light and green plants found in real estate ads are trendy decor the symbol that has the greatest impact on consumers' perception of the hyperreality presented. Our conclusion is that real estate agents and marketers, therefore, should primarily focus on residential image contains trendy decor.  Suggestions for further research: To carry out this study, using an eye scanner that measures what the eye is watching in a image that represents a real estate ad. This would provide a deeper understanding of the symbols that appear in a real estate ad that the eye is drawn to.  Contribution of the thesis: Today real estate ads posted by marketers on Instagram is very similar. Our study shows that it´s the small symbolic alterations that have an impact on the consumer's perception of the hyperreality presented.

Uppsatsen ämnar belysa hur Harry Martinsons Aniara (1956) förebådar postmodernismen trots att verket är rotat i den modernistiska traditionen. Analysen tar upp två aspekter med fokus på innehåll och berättarteknik där verket visar prov på en postmodern idévärld. Först behandlas miman, och resonemang förs kring att hon och hennes produktion bör ses som en masskulturell företeelse snarare än som elitistisk diktkonst. Analysen anknyter till Baudrillards teori om hyperverklighet och simulacrum och visar på hur miman skapar detta med sin kultur­produktion. Här framstår två tolkningsalternativ: ett där miman i egenskap av masskultur upp­värderar synen på masskulturen och pekar framåt mot postmodernismen, och ett andra där hon blir en negativ symbol för masskulturen. Detta eftersom hon döljer verkligheten för befolkningen så pass länge att de slutar försöka lösa sin situation. Den andra aspekten är Aniaras förhållande till metanarrativ, vilket belyses utifrån Lyotards teorier om vad som kännetecknar det postmoderna samhället. Analysen visar hur metanarrativen ses som omöjliga inom fiktionen och istället byts ut mot lokalt meningsskapande. Verket i sin helhet bjuder också på motstånd mot metanarrativ genom att (1) utge sig för att vara en klart av­gränsad händelse, (2) skriva ut ett motstånd mot djuplodande tolkningar och slutligen genom att (3) mimaroben som ska förmedla revyn över människan i tid och rum inte är pålitlig nog att lägga fram en allmän sanning. Sammantaget konstateras att verket är rotat i modernismen men att det samtidigt förebådar postmodernismen i dess syn på masskultur, hyperverklighet och meta­narrativ. / The aim of this essay is to highlight tendencies of postmodernism in Harry Martinson’s Aniara (1956), a work that has traditionally been placed in a modernist context. The analysis centers around two aspects in the text with the aim of finding traces of a postmodern world view. First the “mima”, an enigmatic machine that consoles the passengers in the first six years of the journey, is reasoned to be a mass cultural phenomenon rather than an elitist poetic device, as pre­vious studies have suggested. The cultural production of the machine is then analyzed in the light of the theories of hyper reality and simulacrum, as conceived by Jean Baudrillard. The analysis renders two possible implications, one where the machine can be viewed as a precursor to a post­modern positive attitude of mass culture, and one more modernistic where the machine in its role as mass culture numbs the passengers and prevents them from acting on their situation in time. The second part of the analysis focuses on the view of metanarratives, as expressed within the fiction and in the wok as a whole. Jean-François Lyotard and his explanation of postmodernism’s incredulity towards metanarratives is used as a theoretical standpoint. The analysis shows that metanarratives are considered impossible within the fiction of Aniara as during the course of the journey, they are replaced with more local methods of creating meaning. On the whole, the book could be seen to replace the metanarrative of human progress by one telling of the inadequacy and inert destructibility of humanity. However, the analysis shows that metanarratives are rejected all together. The construction of a new metanarrative is made impossible by (1) the fictitious accounts clearly being a local event, (2) the text openly stating the impossibility of deeper interpretation and finally (3) the work employing a narrator too unreliable to be able to convey the unarguable truths necessary to create a new metanarrative.