I dagens samhälle har internet och Facebook blivit allt mer utbrett vilket fångat vårt intresse med avseende på hur individer väljer att framställa sig själva där. Vi har i denna uppsats med hjälp av en deduktiv ansats tolkat och analyserat män och kvinnors självpresentationer på Facebook. I analysarbetet har teorier som behandlar självpresentation används, liksom teorier gällande genus, normer samt identitet. Intervjuer med tre män och tre kvinnor har utförts. Fokus har legat på vad de väljer att visa eller inte visa på sina facebookprofiler samt vad det är som styr dessa val. Analysen av intervjuerna har gjorts utifrån en kvalitativ innehållsanalys. De manliga och de kvinnliga respondenterna gav uttryck för liknande åsikter gällande äkthet, idealisering och normer. Det finns normer som indikerar på att man som facebookanvändare bör publicera bra och intressant material för att uppfattas som en intressant person. Däremot uppfattas man inte som äkta om man publicerar för mycket positivt material. Det är heller inte önskvärt att publicera negativt material. Respondenterna var även överens om att det inte är ett äkta liv som presenteras på Facebook utan att det är polerat.

Studiens syfte är att undersöka hur parasocial interaktion upplevs i form av en influencers äkthet från följarens perspektiv på Instagram, med ett fokus på betalda samarbeten. Studien undersöker hur följarna upplever influencers äkthet med hjälp av tre arbetsfrågeställningar samt huvudfrågeställningen: ‘Hur upplevs parasocial interaktion i form av en influencers äkthet i betalda samarbeten på Instagram?’. Det teoretiska ramverk som studien grundar i är framförallt Horton och Wohls teori som förklarar parasocial interaktion. Men även mindre teorier och begrepp för att kunna se studien från flera perspektiv, som electronic Word of Mouth (eWOM), marknadsföring och konsumtion. Metoden som har använts för att studera detta är en kvalitativ intervjumetod där följarna till influencerna intervjuades. Resultatet från intervjuerna transkriberades och analyserades. Studiens slutsats blev att följarna upplever en stark relation till influencerna och att de blir påverkade av att ständigt ta del av deras vardag. Vad som gör en influencer äkta är om den visar mer ofiltrerade bilder och inte bara det bästa från dennes liv.

Personliga amatörfilmer och hemmafilmer används allt mer av bland annatvarumärkesjättar i sin marknadsföring. Estetiken i amatörfilmerna går totalt emot detekniska aspekterna i professionell film där bland annat kvaliteten är mycket lägre iamatörfilm. Denna studie syftar till att undersöka dels vad amatörfilmerna har förkommunikativa egenskaper utifrån valda reklamfilmer men också egenskaper imarknadsföringssyfte i stort. Trots att amatörfilmer och hemmafilmer har en estetiksom inte ses som professionell inom bildproduktion, finns det ett innehåll i dessasekvenser som ännu inte har framhävts i övertygande reklamfilm/informationsfilm.Studiens resultat visar exempelvis att bland annat den låga kvaliteten ochperspektivet från den som filmar, visar en djupare och mer verklig inblick i filmenskaraktärer. Amatörfilmerna ger med andra ord en personlig synvinkel påsammanhanget, vilket är ett användbart verktyg för avsändaren att kommunicera påsamma nivå som mottagaren.

<p>När jag fick klartecken att läsa c-kursen i aug 2008 började jag genast att fundera på ett ämne som jag skulle vilja skriva om. Jag har ett stort intresse av kulturarv och hur de används kommersiellt och började fundera på vilka kulturarv som finns i närområdet som jag skulle vilja undersöka närmare. Samtidigt arbetade jag fortfarande kvar på mitt sommarjobb nere på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och när jag sa till en kollega att jag skulle skriva en c-uppsats under hösten föreslog hon skämtsamt att jag skulle skriva om parken. Denna idé var inte helt dum tyckte jag och började då fundera på hur jag skulle kunna kombinera mitt intresse med en undersökning av parken. Under sommaren har jag blivit varse om hur hårt parken arbetar för att vara en park i Astrids anda och jag har förstått att det ligger mycket arbete och många förkastade idéer bakom parkens utseende. Detta är ett mycket intressant problem och jag valde därför att skriva om kulturarvet som en turistisk resurs med Astrid Lindgrens värld i fokus. Under arbetets gång började jag fundera på om det fanns liknande scenarion och kom då att tänka på Stieg Larsson och hans serie om Millennium. Böckerna har blivit omåttligt populära och ska nu bli film och det ordnas Milleniumvandringar i Stockholm. Både Stieg Larsson och Astrid Lindgren är en del av vårt litterära kulturarv, det som gör oss svenskar till dem vi är. Och i dagens samhälle upptäcker allt fler att kulturarvet är en tillgång i många olika sammanhang, alltifrån rekreation, forskning och turism, till företagande och regional utveckling.1 Kulturarven får även allt större plats inom turistindustrin, det har blivit modernt att besöka historiska sevärdheter. Filmer och tv-serier skildrar vår historia vilket gör att människor vill besöka de kända platserna och kulturarven. Människor upptäcker att de kan tjäna pengar på att använda sig av kulturarven, vilket blir en ledande faktor för att bevara dem. Viktigt här är att inte enbart se till den kommersiella sidan av kulturarven, det man kan tjäna pengar på, utan även att se till bevarandet, dvs. att kulturarven får vara kvar. De motsättningar som uppkommer mellan att bevara ett kulturarv men samtidigt använda det för kommersiellt bruk är en svår balansgång och något som debatteras allt mer i tidningar och på museer. Det är alltså tal om hur kulturarven ska förvaltas och bevaras för framtiden vilket även är en fråga för Astrid Lindgrens värld som är ett företag som bygger på Astrid Lindgrens litterära verk tillika ett av Sveriges största kulturarv. Huruvida parken är en kulturarvsförvaltare eller ett kommersiellt företag ämnar jag diskutera i slutdiskussionen.</p>

När jag fick klartecken att läsa c-kursen i aug 2008 började jag genast att fundera på ett ämne som jag skulle vilja skriva om. Jag har ett stort intresse av kulturarv och hur de används kommersiellt och började fundera på vilka kulturarv som finns i närområdet som jag skulle vilja undersöka närmare. Samtidigt arbetade jag fortfarande kvar på mitt sommarjobb nere på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och när jag sa till en kollega att jag skulle skriva en c-uppsats under hösten föreslog hon skämtsamt att jag skulle skriva om parken. Denna idé var inte helt dum tyckte jag och började då fundera på hur jag skulle kunna kombinera mitt intresse med en undersökning av parken. Under sommaren har jag blivit varse om hur hårt parken arbetar för att vara en park i Astrids anda och jag har förstått att det ligger mycket arbete och många förkastade idéer bakom parkens utseende. Detta är ett mycket intressant problem och jag valde därför att skriva om kulturarvet som en turistisk resurs med Astrid Lindgrens värld i fokus. Under arbetets gång började jag fundera på om det fanns liknande scenarion och kom då att tänka på Stieg Larsson och hans serie om Millennium. Böckerna har blivit omåttligt populära och ska nu bli film och det ordnas Milleniumvandringar i Stockholm. Både Stieg Larsson och Astrid Lindgren är en del av vårt litterära kulturarv, det som gör oss svenskar till dem vi är. Och i dagens samhälle upptäcker allt fler att kulturarvet är en tillgång i många olika sammanhang, alltifrån rekreation, forskning och turism, till företagande och regional utveckling.1 Kulturarven får även allt större plats inom turistindustrin, det har blivit modernt att besöka historiska sevärdheter. Filmer och tv-serier skildrar vår historia vilket gör att människor vill besöka de kända platserna och kulturarven. Människor upptäcker att de kan tjäna pengar på att använda sig av kulturarven, vilket blir en ledande faktor för att bevara dem. Viktigt här är att inte enbart se till den kommersiella sidan av kulturarven, det man kan tjäna pengar på, utan även att se till bevarandet, dvs. att kulturarven får vara kvar. De motsättningar som uppkommer mellan att bevara ett kulturarv men samtidigt använda det för kommersiellt bruk är en svår balansgång och något som debatteras allt mer i tidningar och på museer. Det är alltså tal om hur kulturarven ska förvaltas och bevaras för framtiden vilket även är en fråga för Astrid Lindgrens värld som är ett företag som bygger på Astrid Lindgrens litterära verk tillika ett av Sveriges största kulturarv. Huruvida parken är en kulturarvsförvaltare eller ett kommersiellt företag ämnar jag diskutera i slutdiskussionen.

Studiens avsikt har varit att studera en ny, indirekt, inriktning av forskningsfältet upplevelseekonomi (experience economy) som inte tidigare behandlats, till skillnad från fältets klassiska, direkta inriktning. Studien har avgränsats mot dokusåpor, då det idag kan anses vara en del av den “nya”, indirekta upplevelseekonomin i dagens post-moderna samhälle. Fältet har tidigare avsett ett direkt värdeskapande som kommit till följd av produkter och tjänster, men idag avser upplevelser även indirekta sinnesintryck som skapas av andra, exempelvis genom att titta på dokusåpor där vi upplever genom att titta på deltagarnas känslor och miljöer. Studien har försökt att studera hur denna indirekta inriktning kan påverka vår uppfattning av äkthet, det vill säga verklighets-uppfattning, när det gäller att särskilja simulationer från verklighet, även kallat hyperverklighet. Vidare har studien avsett att undersöka millennier, (de som är födda mellan år 2000 och 2010, och har haft tillgång till teknik och sociala medier allt sedan uppväxten), och hur deras uppfattningar och känslor kring kärleksrelationer påverkats av de sinnesintrycken från dokusåpornas innehåll som många gånger fokuserar på drama för att skapa underhållning (exempelvis Paradise Hotel, Love Island, Bonde söker fru, Middag med mitt ex etc.). Den huvudsakliga slutsatsen från studien är att millenniers uppfattning av kärleksrelationen kan påverkas till följd av de sinnesintryck som uppkommer vid konsumtion av dokusåpor. Studien tyder också på att tillit och externa faktorer som ekonomi och politik idag spelar lika stor roll, om inte större roll, i kärleksrelationer, än kärleken i sig. / The purpose with this study has been to examine a new, indirect alignment in the field of experience economy. The field has not previously been studied, unlike the more classical, direct approach of the field. The study has been delimited, and thus only reviews the recent phenomenon, reality shows - a phenomenon which in recent times has seemed to increase significantly and is an example of the “new”, indirect experience economy in today’s postmodern society. Previously, the field of research put its main focus on the development of products and services, but as for today experiences are created in new ways, by a different kind of stimuli. such as sensory expressions given by other people in our surroundings. The study examines how this indirect alignment can affect our perception of what is fake and what is original (authenticity), also called hyperreality. Furthermore, the study reviews how millennials’ (those who were born between 2000 – 2010, and furthermore have had access to the digital technology and social media all their life) feelings and perceptions of relationships (of love) are influenced by the consumption of reality shows whose content mostly depicts drama (for example Paradise Hotel, Love Island, Bonde söker fru and Middag med mitt ex). The main conclusion of this study is that millennials’ expectations of relationships (of love) can be affected by the sensory impressions received from other people or from the experiences received by consuming reality shows in a frequent manner. The study also indicates that trust and other external factors, such as economics or politics, as for today play a bigger role in the development of long-lasting relationships (of love). Love (expressed in feelings) itself tends to be secondary and not nearly as important.

Detta är en kvalitativ användarstudie där syftet är att få en ökad förståelse av hur användare av den sociala mediaplattformen BeReal ser på sin användning. Specifikt vill studien få fram vad det är som motiverar användare, hur de ser på självrepresentationen på plattformen samt vilken roll plattformens interaktionsmöjligheter har. Ämnet valdes då BeReal, med sitt koncept om en verklighetsspeglande social medieplattform, skapar en undran över hur detta tas emot av användare. Då plattformen är så pass ny finns det inte någon gedigen vetenskaplig forskning kring ämnet, en vetenskapslucka denna studie ämnar fylla. Studien samlade in det empiriska materialet genom semistrukturerade intervjuer. Materialet analyserades sedan med hjälp av de teoretiska ramverken uses and gratification, intrycksstyrning samt interaktionsmöjligheter. Analysen visade att det finns olika motivationer till användandet, de huvudsakliga var att följa med i trenden av att använda nya sociala mediaplattformar, att hålla kontakt med vänner och ta del av deras bilder och att kunna spara och se tillbaka på ens egna bilder. Gällande självrepresentationen kom det fram att informanterna inte ansåg att det går att vara helt äkta eller verklig på sociala medier, men att BeReal är den plattform som kommer närmast. Självrepresentationen influeras dels av BeReals koncept, dels av ens kontakter på plattformen. BeReals interaktionsmöjligheter visade sig även styra både motivationer och självrepresentationen. Utöver att till stor del bekräfta det tidigare forskning kommit fram till gällande andra sociala medieplattformar fick denna studie fram ny kunskap i form av interaktionsmöjligheten ’enkelhet’. Informanterna har ett behov av enkla sociala medieplattformar där en mer verklig självrepresentation är normen.

På senare år har dokumentärfilmsgenren hamnat i skottlinjen för en kritik som riktar sig mot sanningsrelativism och falska nyheter. Den här uppsatsen undersöker hur svenska dokumentärfilmare förhåller sig till de krav på äkthet och transparens som förväntas av dem, och i vilken mån dessa krav avspeglar sig i filmarnas arbete. Intervjuer med fyra svenska dokumentärfilmare ligger till grund för uppsatsen och frågorna som ställts står i direkt koppling till den debatt som florerat de senaste åren kring huruvida dokumentära berättelser i likhet med journalistik och nyheter riskerar att bli sanningsrelativa. Forskning visar på ett samband mellan dagens medieklimat och urvattnandet av sanningsbegreppet genom framväxten av exempelvis trollsidor och ”fake news”, vilket delvis också förändrat samtalet om sant och falskt på den dokumentära arenan. Resultatet av undersökningen visar att filmarna tagit intryck av den förändrade diskurs som på senare år växt fram kring dokumentärfilmens autenticitetskrav, men att detta inte förändrat deras sätt att närma sig sitt material och hur de ser på sin yrkesroll. Däremot finns en stor medvetenhet kring vikten av en öppen dialog, transparens kring den kreativa processen och värdet i en informerad publik.

The overall vagueness of words and sentences can show differences in meaning and perceptions. Applying this to Corporate Social Responsibility (CSR) initiatives can end up being misleading, especially in an online setting such as social media, which has shown as a preferable medium for these kinds of messages. This awoke a curiosity within us as we ourselves have a critical way of thinking because of our studies within media communication and our own experiences with social media messages being somewhat misleading and shady in their nature. With theories and previous research from several authors revolving around complex concepts such as trust, transparency and authenticity. A definition of trustworthiness has been established to be used for this particular bachelor thesis for the basis of our variables and analysis of the results. This study aims to measure if trustworthiness in CSR posts on Instagram change depending on different levels of transparency. Research is conducted with a quantitative experiment with three web-based surveys containing each a different stimuli taking inspiration from real-life companies posts on Instagram. The results showed that the perceived trustworthiness changes depending on the levels of transparency, with a high trustworthiness towards message and action in an Instagram post of high transparency. Instagram posts with mid-range and low levels of transparency showed similarities but the post with low affinity of transparency showed the least amount of perceived trustworthiness. / En överskridande vaghet av ord och meningar kan visa på skiftningar inom mening och uppfattning. När detta appliceras till Corporate Social Responsibility (CSR) initiativ så kan resultat bli missledande, särskilt online på sociala medier, som har visat sig vara ett förmånligt medium för dessa typer av meddelanden. Detta väckte en nyfikenhet inom oss eftersom vi har en kritisk syn att se på saker i och med att vi studerar inom medier och kommunikation. Även våra egna erfarenheter av meddelanden på sociala medier säger oss att de kan vara missledande och lömska i sin natur. Vi har studerat teorier och tidigare forskning från flera författare kring komplexa koncept som tillit, transparens och äkthet. Utifrån detta så har vi etablerat en definition av trovärdighet som vi använder för denna kandidatuppsats, som blir till grunden för våra variabler och analys av resultat. Studien ämnar att mäta om trovärdighet i CSR-inlägg på Instagram förändras beroende på nivån av transparens. Forskningen är gjord med ett kvantitativt experiment som är baserat på tre webbenkäter som alla har ett annorlunda stimuli. Vi har tagit inspiration från riktiga företags inlägg på Instagram. Resultatet visar att den upplevda trovärdigheten ändras beroende på de olika nivåerna av transparens, med hög trovärdighet mot meddelande och handling i ett Instagraminlägg med hög transparens. Instagram-inlägg med medel och låg transparens visade likheter men inlägget med låg transparens visade på den lägsta nivån av trovärdighet.

<p>Denna uppsats är en narrativ studie om hiphopkulturen som ungdomskultur. Målet med undersökningen har varit att förstå hur hiphoparna blir en del av den egna kulturen och hur de ser sig själva som medlemmar av hiphopkulturen. Som insamlingsmetod har jag använt mig av tre fokusgrupper samt en enskild intervju. Informanterna har varit 20-26 år och kommer från två mellanstora städer i Sverige.</p><p>Det resultat som framkommit är att hiphoparen gör en slags karriär inom kulturen. För att kunna göra denna karriär är hiphoparen beroende av mer erfarna personer. Det finns även ett beroende av det övriga samhället för att kunna lyckas. Tankarna kring den egna kulturen kan sammanfattas i fyra olika huvudteman: Genus, Attribut, Äkthet och Battle.</p> / <p>This is a narrative study of the hiphop culture as a youth culture. The aim has been to understand how and why young people in middle-sized Swedish towns become hiphopers and also how they look at themselves as members of the hiphop culture.</p><p>The research methods applied are three focus group interviews and one single person interview. The participants are between 20 and 26 years. The hiphoper makes a kind of a career in the culture. To be able to make the career, the hiphoper is dependent of other people with better skills as well as of the society. The thoughts of the hiphopers in question can be summarized in four main themes: gender, attribute, genuine and battle.</p>