<p>”No one leaves behind” är en uppsats som diskuterar vilka berättarstrukturer och ideologier som kan urskiljas i de amerikanska krigsfilmerna Behind Enemy Lines (2001), Black Hawk Down (2001), We Were Soldiers (2001) och Saving Private Ryan (1998), med hjälp av teoretiska metoder från strukturalismen och teoretikern John Fiske. Dessutom behandlas även begreppet nationell identitet för att undersöka om man kan se någon tendens till nationella identiteter i de amerikanska krigsfilmerna.</p><p>Slutsatsen är att filmerna har en gemensam berättarstruktur och gemensamma teman som är viktiga för de ideologiska tankar och värderingar som kan urskiljas i filmerna. Teman såsom ära, mod och heder, det manliga förhållandet som i uppsatsen benämns brödraskap, och dessutom temat No one leaves behind vilket är mycket centralt i en del av filmerna. Ingen av soldaterna i filmerna skall lämnas kvar i en krigszon, levande eller död.</p>

”No one leaves behind” är en uppsats som diskuterar vilka berättarstrukturer och ideologier som kan urskiljas i de amerikanska krigsfilmerna Behind Enemy Lines (2001), Black Hawk Down (2001), We Were Soldiers (2001) och Saving Private Ryan (1998), med hjälp av teoretiska metoder från strukturalismen och teoretikern John Fiske. Dessutom behandlas även begreppet nationell identitet för att undersöka om man kan se någon tendens till nationella identiteter i de amerikanska krigsfilmerna. Slutsatsen är att filmerna har en gemensam berättarstruktur och gemensamma teman som är viktiga för de ideologiska tankar och värderingar som kan urskiljas i filmerna. Teman såsom ära, mod och heder, det manliga förhållandet som i uppsatsen benämns brödraskap, och dessutom temat No one leaves behind vilket är mycket centralt i en del av filmerna. Ingen av soldaterna i filmerna skall lämnas kvar i en krigszon, levande eller död.

Denna uppsats är en jämförelse mellan den fiktiva dokumentären ”This is Spinal Tap” och tre andra dokumentärer, där jag använder mig av narratologisk analys för att besvara mina frågor kring berättarstruktur. Uppsatsen har delats upp med en narratologisk teoridel samt terminologi som förklarar och redogör för hur berättarstruktur fungerar samt en förklarning kring de olika diegetiska nivåerna. Detta leder till en ingående analysdel där jag förklarar hur ”This is Spinal Tap” samt de andra tre dokumentärerna är uppbyggda med hjälp av berättarstrukturella diagram som skildrar hur de olika diegetiska nivåerna smälter samman. Detta leder till min slutdiskussion där jag sammanfattar de olika delarna som avslutas med en sammanfattning där jag avslutar med resultatet av min studie.

Syftet med arbetet är att belysa hur experimentell film kan vara en resurs inom ramen för mediepedagogik för att arbeta med narrativa konstruktioner inom rörlig bild. Konstnären Keren Cytter skapar egensinniga videoverk där dialogen står i fokus på ett närmast teatraliskt sätt men vars historier är svårtillgängliga på grund av uppbrutna berättarstrukturer. En av hennes filmer, Dreamtalk, utgör det här arbetets empiri och undersöks utifrån frågor som har med dess narrativa konstruktion att göra i ett försök att synliggöra olika berättarstrukturer och narrativa begrepp. Metoderna som har använts i arbetet är filmanalys och konstnärlig gestaltning. I filmanalysen har Dreamtalk delats upp efter utvalda narrativa begrepp för att undersöka vad olika delar i filmen består utav. I den konstnärliga gestaltningen har det skapats två filmer. Den ena undersöker Dreamtalk genom att efterlikna befintliga scener i filmen, dock har sådant som kan upplevas som experimentellt reducerats bort i scenerna för att se vad som förändras i berättarstrukturen. Den andra filmen har på ett friare sätt undersökt berättandet i Dreamtalk, utifrån ett stycke från Dreamtalks dialog har scener skapats och prövats till dialogen. I en utställning på Konstfack visades filmerna, tillsammans med Dreamtalk i en videoinstallation utförd som ett undersökningsbord. Resultatet av undersökningen arbetet visar på att berättarstrukturen i Dreamtalk går att betrakta ur olika synvinklar och att materialet är mångtydigt. Filmen refererar till olika genre, klichéer och strukturer inom teve- och filmvärlden på ett lekfullt sätt och som med fördel kan användas i ett mediepedagogiskt sammanhang för att synliggöra olika former av berättande.

En story till ett spel har skrivits vars syfte är att skapa moraliska och etiska situationer som spelaren omedvetet skall ta ställning till med hjälp utav val som görs i spelet. Storyn är en Film-Noirliknande berättelse som tagit inspiration från filmer av Film-Noir genren och datorspel som har olinjäritet i sin berättarform. Arbetsprocessen för hur skapandet av storyn beskrivs i detalj där de olika delarna av skapandeprocessen förklaras och motiveras. Uppsatsen avslutas med en resultatbeskrivning av vad som gjorts. Detta reflekteras det över i en avslutande diskussionsdel.

<p>En story till ett spel har skrivits vars syfte är att skapa moraliska och etiska situationer som spelaren omedvetet skall ta ställning till med hjälp utav val som görs i spelet.</p><p>Storyn är en Film-Noirliknande berättelse som tagit inspiration från filmer av Film-Noir genren och datorspel som har olinjäritet i sin berättarform.</p><p>Arbetsprocessen för hur skapandet av storyn beskrivs i detalj där de olika delarna av skapandeprocessen förklaras och motiveras.</p><p>Uppsatsen avslutas med en resultatbeskrivning av vad som gjorts. Detta reflekteras det över i en avslutande diskussionsdel.</p>

Företag får det allt svårare att nå ut till sin målgrupp via reklamfilmer i dag, men ett effektivt sätt att göra detta på är storytelling. I denna analys kommer författaren att undersöka hur två reklamfilmer med en tydlig storytelling använder sig av berättarstrukturer och karaktärsutveckling för att bygga upp och producera en reklamfilm som skapar mervärde och knyter positiva relationer till konsumenterna. Resultatet av analysen visar att båda reklamfilmerna följer en tydlig berättarstruktur och karaktärsutveckling som medieproducenter kan lära sig av.

No description available.

Som filmskapare i en reklamvärld där utvecklingen ständigt går mot att göra kortare reklamfilmer, kände vi behov av att analysera vad som vinns och förloras i processen. Uppsatsen berör hur en längre välgörenhetsreklamfilm påverkas av att kortas ned i två olika tidsramar. Syftet var att hitta mönster som kan bidra till en ökad förståelse i ämnet för filmskapare. Uppsatsen analyserar de olika versionernas berättarstruktur, tematik, retorik, empati- och sympatiförutsättningar för att sedan diskutera kring hur effektiva de är i förhållande till filmens syfte. Slutsatsen visade att versionerna har olika egenskaper och därmed olika fördelar och nackdelar. För filmskapare innebär det att med noggrannhet och god analysförmåga kunna välja ut bilder i adaptionsprocessen som ger det mest önskvärda resultatet, för att vara säker på att det uttänkta syftet nås fram till åskådaren.

Denna uppsats är en narratologisk analys av berättarstrukturen inom filmen Stranger than fiction. Uppsatsen inleder med en terminologi samt en teoridel kring vad som är berättarstruktur. Utifrån detta analyserar jag filmen för att grundläggande redogöra kring hur den är berättad genom att först beskriva filmens totala fabula för att sedan analysera vad som egentligen förmedlas och på så sätt även komma fram till en slutsats kring filmens totala berättarstruktur. Resultatet visar på att Stranger than fiction är berättad genom flertalet olika nivåer som visar på två olika berättare inom två olika diegeser som förmedlas genom samma berättare. Detta resultat leder till en tematisk diskussion ett postmodernt ontologiskt syfte som genom filmens komplicerade narratologiska struktur försöker förmedla budskapet ”lev det liv du vill ha” samt ”livet blir viktigt först när döden gör sig synlig.