Jag har i denna uppsats gjort en jämförande undersökning av kyrkohandböckerna från 1942, 1986 och 2017 kring instruktioner om förbönsmomentet. Genom en innehållsanalys av instruktioner och av de färdigformulerande bönerna har jag sökt efter likheter och skillnader under några teman jag valt: Gud, människan, kyrkan.  Resultatet av analysen visar att det skett förskjutningar när man tittar på förbönerna genom de tre valda temana. Gud har gått från att vara en mäktig härskare som styr sin värld fjärran ifrån till att framställas som stark och kärleksfull och sedan i den senaste av kyrkohandböckerna har Gud flyttat in i människan. Människan har i sin tur gått från att vara någon som behöver bli helgad och förbättras av Gud, det är Gud som är aktiv och människan passiv. I de senare kyrkohandböckerna är människan en Guds medarbetare som aktivt ska ta ansvar för världen, medmänniskan och sig själv. Bilden av kyrkan skiljer sig också mellan de tre kyrkohandböckerna. Det är intressant att det i HB86 visar sig två olika bilder. I HB42 har bilden av kyrkan stark betoning på ämbete och det nationella, det är en Guds kyrka. I HB86 är den ena bilden en Guds kyrka som är stark, med tydliga drag av att vara överhet, kyrkan är världsvid i en universell betydelse. Den andra har betoning på en världsvid kyrka som omfattar alla kristna på jorden. Hon kommer underifrån och församlingen är tydlig. HB17 visar en bild av en världsvid kyrka som syns i det lokala. Hon relaterar både personligt till individer och till en kollektiv gemenskap. I tolkningen av resultatet diskuterar jag kring hur man kan förstå dessa skillnader med hjälp av främst Karin Oljelund, Avery Dulles och Ninna Edgardh. Där Oljelunds analysmotiv i paren: närhet och distans, individ och gemenskap, inklusivitet och exklusivitet fått bidra med förståelser kring mina teman. Dulles Models of The Church bidrar med hur man kan se på kyrka med hjälp av olika bilder. Ninna Edgardh bidrar med förståelser kring gudstjänst i nutiden, och hur förskjutning som synliggjorts kan förstås. Då kyrkohandböckerna har sin plats i gudstjänstlivet inom Svenska kyrkan är det i gudstjänsten som min diskussion också landar.  Jag menar att man kan göra en tolkning av kyrkohandböckernas tydliga förskjutning genom det titthål som gäller förbönen. Där gudstjänsten går att förstås i HB42 som Guds kontrollbehov, i HB86 som mellanhanden mellan Gud och människan och i HB17 som frihet i Kristus.