Matematikångest är ett hinder för elevers fortsatta utveckling och motivation. Forskning ser matematikångest som något som stör lärandet och hindrar eleven att uppnå sin fulla potential. Syfte med denna studie var att undersöka några matematiklärares hantering av elever med matematikångest. Empirin bygger på kvalitativ undersökningsmetod med semistrukturerade intervjuer där fyra matematiklärare från fyra olika skolor har intervjuats. Intervjuerna bearbetades genom en tematisk analys för att besvara hur lärare definierar begrepp som matematikångest, hur hanteringsprocessen för elever som upplever matematikångest ser ut, både i förebyggande syfte samt åtgärdsarbete. Studiens resultat visar att lärare upplever matematikångest som en känsla som grundar sig i dåliga minnen och erfarenheter från förr och som leder till att tänkandet begränsas. Undvikande beteende, frustration och utåtagerande menar lärarna på är olika sätt som matematikångest kan uppvisas på. I det förebyggande arbetet anses bland annat lärarnas undervisning, relationen och kommunikationen viktiga för att upptäcka problem som indikerar på matematikångest hos eleven. Då matematikångest uppstår visar studien att lärarna ansvarar för hanteringen och att åtgärdsarbetet består av hur matematikångest kan hanteras. Kunskapsmässigt kan studien bidra till att lärares erfarenheter och kunskaper angående arbetet med matematikångest kan spridas till övriga lärare, genom att dessa kan ta till sig de strategier som anses bäst lämpade vid arbetet med matematikångest hos elever och i undervisningsmiljön. Vår förhoppning är att lärare som tar del av studien blir medvetna om vikten av ett gott arbete med matematikångest då en dålig hantering inte enbart medför konsekvenser för elevens framtid och succé i vidare utbildning utan även för vår ekonomi i samhället.