Dyslexi är ett av våra vanligaste funktionshinder idag då samhället sätter stor press på akademiska utbildningar. Dyslexi uppmärksammades allt mer under 90-talet och har nu fram till i dag gjort mycket forskning på hur funktionshindret uttrycker sig och vilka svårigheter dyslektiker har inom läs-och skrivsvårigheter. Det har även visats sig att elever känner sig dumma och förödmjukade på grund av sina svårigheter. Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka vilka strategier lärare i årskurs 3-5  använder för att stötta och nå elever med dyslexi i undervisningen. Empirin som studien grundar sig på har samlats in genom två inspelade fokusgruppsintervjuer där totalt fem verksamma grundskolelärare medverkade med erfarenheter av att jobba med diagnotiserade dyslektiker. Resultatet i denna studie visar att lärare använder mycket kompensatoriska hjälpmedel för att stötta elever i sina svårigheter. Både stödprogram som hjälper eleven med sin primära svårighet, avkodning, så som den sekundära svårigheten, läsförståelsen. Detta för att hjälpmedlen underlättar det för eleven i sin läs-och skrivsvårigheter och ger eleverna lov att lyckas. Lärare använder även strategier som att använda mindre grupper för att fånga upp elever som behöver extra stöd samt strategier som innefattar elevens välmående. Det innebär att eleverna ges möjlighet att skapa förståelse och förmågan att ta in kunskap.