I denna studie undersöks fem högstadielärares uppfattningar och erfarenheter av mobbning i Uppsala kommun. Frågeställningarna som besvarades var, vilka ramfaktorer framkom som viktiga i ett urval lärares arbete mot mobbning samt vilka erfarenheter och attityder hade ett urval lärare som påverkade dem i arbetet mot mobbning. Studien har utgått från ramfaktorteorin och skrivs med en fenomenografisk ansats. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer. De fem individerna som deltog i studien arbetade som lärare på tre olika högstadieskolor i Uppsalaområdet. För att analysera de transkriberade intervjuerna användes meningskoncentrering som analysverktyg, vilket menas med att intervjupersonens yttranden dras samman i kortare formuleringar i så kallade meningsenheter. Därefter fastställs teman från meningsenheterna kopplade till mina frågeställningar. Det slutliga resultatet visade att lärarna hade skilda definitioner om begreppet mobbning, vissa lärare menade att mobbning kunde ske vid ett tillfälle medan andra hävdade att det måste ske under en längre period. Samtliga lärare menade att mobbning kunde förekomma i olika former och av olika orsaker. De ramfaktorer som framkom som mest betydelsefulla i arbetet mot mobbning på skolorna var samarbete med kollegor, tiden och samarbete med föräldrar. Lärarna som deltog i studien hade olika erfarenheter och attityder som påverkade dem i arbetet mot mobbning. Samtliga lärare ansåg att de hade tillräckligt med kunskap om området och att de skulle agera om mobbning skulle förekomma.