<p>Det här arbetet har utförts som ett 30 hp examensarbete för kemiingenjörsutbildning på Karlstads universitet åt Stora Enso, Forshaga. Syftet var att undersöka koronabehandlingens effekt på plastbelagda kartongytor. Frågor som hur effekten minskar under lagringstid, om effekten påverkas av materialets bredd, tjocklek, pigment i plasten samt kylvalsarnas påverkan skulle undersökas.</p><p> </p><p>Största delen i arbetet var att undersöka hur ytenergin på behandlad plastbelagd kartong minskar med tiden och om detta varierar beroende på behandlingsgraden. Resultaten visade som väntat att ytenergin sjunker med tiden och ju högre ytenergin var direkt efter behandlingen desto fortare sjunker den. Direkt efter behandlingen varierade värdena ganska mycket men efter ca en vecka så verkade ytan ha "lugnat sig" (antagligen hade antalet laddningar som fanns på ytan direkt efter behandlingen då minskat). Ytenergin sjunker snabbast under den första månaden och sedan börjar kurvan plana ut. Efter ca två månader är nivån ganska stabil. Vid jämförelse av olika bredder gick det att se små skillnader som visade att breda rullar kräver mindre effekt för att nå ett visst dyntal än vad en smalare rulle gör. Samtidigt gick det att se att rullarna tycks ha något lägre ytenergi i kanten av rullarna än vad de har i mitten, men inte heller här handlar det om några stora skillnader.</p><p> </p><p>Arbetet innefattade även ett test för jämförelse av olika ytvikter på kartongen och det visade sig att ett tjockt material kräver mer energi vid behandlingen än ett tunnare, men skillnaden är liten. Det gick även att se skillnader vid jämförelsen av rullar som belagts med pigmenterad plast och de som belagts med transparent. Polyetylen med pigment i kräver lite högre effekt vid behandlingen för att kunna nå upp till lika hög ytenergi som samma material belagd med transparent plast.</p><p> </p><p>Det sista testet som skulle visa om det finns skillnader mellan matt och blank kylvals visade att olika kylvalsar gav olika ytråhet, men skillnaden mellan valsarna blir större på en ytrå yta än på en slät yta. Det var stora skillnader mellan valsarna om de jämfördes på dekorsidan, men på mer ytråa insidan verkade inte kylvalsen ha lika stor inverkan.</p><p> </p>

Det här arbetet har utförts som ett 30 hp examensarbete för kemiingenjörsutbildning på Karlstads universitet åt Stora Enso, Forshaga. Syftet var att undersöka koronabehandlingens effekt på plastbelagda kartongytor. Frågor som hur effekten minskar under lagringstid, om effekten påverkas av materialets bredd, tjocklek, pigment i plasten samt kylvalsarnas påverkan skulle undersökas.   Största delen i arbetet var att undersöka hur ytenergin på behandlad plastbelagd kartong minskar med tiden och om detta varierar beroende på behandlingsgraden. Resultaten visade som väntat att ytenergin sjunker med tiden och ju högre ytenergin var direkt efter behandlingen desto fortare sjunker den. Direkt efter behandlingen varierade värdena ganska mycket men efter ca en vecka så verkade ytan ha "lugnat sig" (antagligen hade antalet laddningar som fanns på ytan direkt efter behandlingen då minskat). Ytenergin sjunker snabbast under den första månaden och sedan börjar kurvan plana ut. Efter ca två månader är nivån ganska stabil. Vid jämförelse av olika bredder gick det att se små skillnader som visade att breda rullar kräver mindre effekt för att nå ett visst dyntal än vad en smalare rulle gör. Samtidigt gick det att se att rullarna tycks ha något lägre ytenergi i kanten av rullarna än vad de har i mitten, men inte heller här handlar det om några stora skillnader.   Arbetet innefattade även ett test för jämförelse av olika ytvikter på kartongen och det visade sig att ett tjockt material kräver mer energi vid behandlingen än ett tunnare, men skillnaden är liten. Det gick även att se skillnader vid jämförelsen av rullar som belagts med pigmenterad plast och de som belagts med transparent. Polyetylen med pigment i kräver lite högre effekt vid behandlingen för att kunna nå upp till lika hög ytenergi som samma material belagd med transparent plast.   Det sista testet som skulle visa om det finns skillnader mellan matt och blank kylvals visade att olika kylvalsar gav olika ytråhet, men skillnaden mellan valsarna blir större på en ytrå yta än på en slät yta. Det var stora skillnader mellan valsarna om de jämfördes på dekorsidan, men på mer ytråa insidan verkade inte kylvalsen ha lika stor inverkan.

If a plastic material is used as a print bearer there are a need of a special surface treatment to get agod and durable printing. The most used surface treatment technique for the moment is coronatreatment. This kind of treatment has unfortunately showed not to be so durable in the long term.Plasma treatment which in this case uses different kind of gases in the treatment of polypropyleneis shown as a more effective treatment in this project. When the plasma treated surface has beenprinted is the good quality last much longer and the adhesion between the ink and the surface isremained. To test this adhesion is for the moment a standard used (ASTM D3359). This standardhas appeared unstable and dependent at many different factors, which gives a big variation in thetest results. Because of this has new test methods been carried out to give a more even and morereliable result in the test of the adhesion.

No description available.

No description available.

The work deals with a comparison of existing and perspective types of passivation and anti-reflective coating for silicon solar cells. The theoretical part describes the appropriate methodology for the characterization of these layers and focuses on the passivation layers based on Al2O3. The practical part describes design and verification operations of the equipment for measuring of the amount of fixed charge in the passivation layers using corona discharge. It also describes the implementation of equipment and the results of indicative tests for positive and negative polarity of high voltage. The final part discusses the possibility of equipment improving.

Electrical discharges with a variety of different forms (streamers, glow corona, leaders, etc.) broadly exist in nature and in industrial applications. Under certain conditions, one electrical discharge can be transformed into another form. This thesis is aimed to develop and use numerical simulation models in order to provide a better physical understanding of two of such transitions, namely the glow-to-streamer and the streamer-to-leader transitions in air. In the first part, the thesis includes the two-dimensional simulation of the glow-to-streamer transition under a fast changing background electric field. The simulation is performed with a fluid model taking into account electrons. An efficient semi-Lagrangian algorithm is proposed to solve the convection-dominated continuity equations present in the model. The condition required for the glow-to-streamer transition is evaluated and discussed. In order to enable such simulations for configurations with large interelectrode gaps and long simulation times, an efficient simplified model for glow corona discharges and their transition into streamers is also proposed. The second part of the thesis is dedicated to investigate the dynamics of the streamer-to-leader transition in long air gaps at atmospheric pressure. The transition is studied with a one-dimensional thermo-hydrodynamic model and a detailed kinetic scheme for N2/O2/H2O mixtures. In order to evaluate the effect of humidity, the kinetic scheme includes the most important reactions with the H2O molecule and its derivatives. The analysis includes the simulation of the corresponding streamer bursts, dark periods and aborted leaders that may occur prior to the inception of a stable leader. The comparison between the proposed model and the widely-used model of Gallimberti is also presented. / Elektriska urladdningar av olika former (streamers (från engelska), glöd-korona, ledare, etc.) förekommer i stor utsträckning i naturen och i industriella applikationer. Under vissa förhållanden kan en elektrisk urladdning omvandlas till en annan form av elektrisk urladdning. Denna avhandling syftar till att utveckla och använda numeriska simuleringsmodeller för att ge en bättre fysikalisk förståelse av två sådana övergångar, nämligen glöd-till-streamer- och streamer-till-ledar-övergångar, i luft. I den första delen, avhandlas en tvådimensionell simulering av glöd-till-streamer-övergången med ett hastigt föränderligt elektriskt fält i bakgrunden. Simuleringen utförs med en flödesmodell som tar hänsyn till elektronerna. En effektiv semi-Lagrangesk algoritm föreslås för att lösa de konvektionsdominerade kontinuitetsekvationerna i modellen. Vidare utvärderas och diskuteras förutsättningarna för glöd-till-streamer-övergången. För att möjliggöra sådana simuleringar i konfigurationer med stora elektrodavstånd och långa simuleringstider, föreslås också en effektiv och förenklad modell för glöd-korona-urladdningar samt deras övergång till streamers. Den andra delen av avhandlingen är tillägnad att undersöka dynamiken i streamer-till-ledar-övergångar över långa avstånd i luft, under atmosfäriskt tryck. Övergången studeras med en endimensionell termohydrodynamisk modell och en detaljerad kinetisk modell för blandningar av N2/O2/H2O. För att utvärdera effekten av luftfuktighet, innefattar den kinetiska modellen de viktigaste reaktionerna med H2O-molekylen och dess derivat. Analysen innefattar simuleringen av motsvarande streamer-kedjor, mörka perioder och avbrutna ledare som kan förekomma före starten av en stabil ledare. En jämförelse mellan den föreslagna modellen och den allmänt använda modellen av Gallimberti presenteras också. / <p>QC 20170418</p>

No description available.

Solar-blind Ultraviolet cameras are used to detect missile plumes and perform the detection of corona on high voltage electrical lines. This study investigates the influence of the spectral transfer function of a specific solar-blind Ultraviolet camera upon Ultraviolet energy measurement results. In addition to the spectral transfer response investigated, is the influence of other related factors, including the specific camera operation and design. The possibility that the particular camera‟s measurements are being influenced by its own spectral transfer function, is initially investigated by using a simplified model. The objective of the model was to determine if the hypothesis is possible. In addition to the spectral transfer function of the camera, other factors that could influence camera measurements were also investigated in the literature. Included are highlights from other research conducted utilising this type of camera for high voltage electrical purposes, as well as comments for further research. Subsequently experiments were executed to characterise the camera, including the determination of the spectral transfer function of the specific camera, taking into considering limitations of the camera and related equipment. Derived from the spectral transfer of the camera and the other experiments and literature, a proposed method of calibration is presented, as well as suggestions for the improvement of the camera and better utilisation thereof. / Son-blind ultraviolet kameras word gebruik om missiel uitlaat gasse sowel as korona op hoogspannings kraglyne op te spoor. Die studie ondersoek die invloed van die spektrale oordragfunksie van „n spesifieke son-blind ultraviolet kamera op ultraviolet energie meetingsresultate. Addisioneel tot die spektrale response geondersoek, is die invloed van ander verwante faktore op metings insluitend die spesifieke kamera se werking en ontwerp. Die moontlikheid dat die spesifieke kamera se metings beïnvloed word deur sy eie spektrale oordragfunksie, word aanvanklik eers ondersoek aan die hand van ‟n eenvoudige model. Die doel van die model is om te bepaal of die hipotese moontlik is. Addisioneel tot die spektrale oordragfunksie van die kamera, word ander faktore wat die kamerametings kon beïnvloed het, ook ondersoek in die literatuur. Ingesluit is hoogtepunte van ander navorsing wat die tipes kameras gebruik vir hoogspannings elektriese doeleindes, plus kommentaar vir verdere navorsing. Vervolgens is eksperimente uitgevoer om die kamera te karakteriseer, insluitend die bepaling van die spesifieke kamera se spektrale oordragfunksie, met inagneming van die beperkings van kamera en verwante toerusting. Afgelei uit die spektrale oordragfunksie van die kamera en die ander eksperimente en literatuurstudie, is „n voorgestelde kalibrasiemetode aangebied, asook voorstelle vir die verbetering en die kamera en meer effektiewe gebruik daarvan. / Dissertation (MEng (Electronic Engineering))--University of Pretoria, 2015. / Electrical, Electronic and Computer Engineering / MEng (Electronic Engineering) / Unrestricted

This thesis addresses solitary waves and their significance for auroral particle acceleration, coronal heating and incoherent scatter radar spectra. Solitary waves are formed due to a balance of nonlinear and dispersive effects. There are several nonlinearities present in ideal magnetohydrodynamics (MHD) and dispersion can be introduced by including theHall termin the generalised Ohm’s law. The resulting system of equations comprise the classical ideal MHD waves, whistlers, drift waves and solitarywave solutions. The latter reside in distinct regions of the phase space spanned by the speed and the angle (to the magnetic field) of the propagating wave. Within each region, qualitatively similar solitary structures are found. In the limit of neglected electron intertia, the solitary wave solutions are confined to two regions of slow and fast waves, respectively. The slow (fast) structures are associated with density compressions (rarefactions) and positive (negative) electric potentials. Such negative potentials are shown to accelerate electrons in the auroral region (solar corona) to tens (hundreds) of keV. The positive electric potentials could accelerate solar wind ions to velocities of 300–800 km/s. The structure widths perpendicular to themagnetic field are in the Earth’s magnetosphere (solar corona) of the order of 1–100 km (m). This thesis also addresses a type of incoherent scatter radar spectra, where the ion line exhibits a spectrally uniform power enhancement with the up- and downshifted shoulder and the spectral region in between enhanced simultaneously and equally. The power enhancements are one order of magnitude above the thermal level and are often localised to an altitude range of less than 20 km at or close to the ionospheric F region peak. The observations are well-described by a model of ion-acoustic solitary waves propagating transversely across the radar beam. Two cases of localised ion line enhancements are shown to occur in conjunction with auroral arcs drifting through the radar beam. The arc passages are associated with large gradients in ion temperature, which are shown to generate sufficiently high velocity shears to give rise to growing Kelvin-Helmholtz (K-H) instabilities. The observed ion line enhancements are interpreted in the light of the low-frequency turbulence associated with these instabilities. / Denna avhandling handlar om solitära vågor och deras roll i norrskensacceleration och koronaupphettning, samt deras signatur i spektra uppmätta med inkoherent spridningsradar. Solitära vågor bildas genom en balans mellan ickelinjära och dispersiva effekter. Ickelinjäriteter finns det gott om i ideal magnetohydrodynamik (MHD) och dispersion kan införas genom att inkludera Halltermen i den generaliserade Ohms lag. Det resulterande ekvationssystemet omfattar de klassiska vågorna inom ideal MHD, visslare, driftvågor och solitära vågor. De sistnämnda återfinns i väldefinierade områden i fasrummet som spänns upp av farten och vinkeln (mot magnetfältet) för den propagerande vågen. Inom varje sådant område återfinns kvalitativt lika solitära våglösningar. Om man försummar elektronernas tröghet begränsas de solitära våglösningarna till två områden med långsamma respektive snabba vågor. De långsamma (snabba) strukturerna är associerade med täthets-kompressioner (förtunningar) och positiva (negativa) elektriska potentialer. De negativa potentialerna visas kunna accelerera elektroner i norrskensområdet (solens korona) till tiotals (hundratals) keV medan de positiva potentialerna accelererar solvindsjoner till hastigheter på 300–800 km/s. Strukturbredderna vinkelrät mot magnetfältet är i jordens magnetosfär (solens korona) av storleksordningen 1–100 km (m). Denna avhandling tar även upp en typ av inkoherent spridningsradarspektra, där jonlinjen uppvisar en spektralt uniform förstärkning. Detta innebär att den upp- och nedskiftade skuldran och spektralbandet däremellan förstärks simultant och i lika hög grad. Effektförstärkningen är en storleksordning över den termiska nivån och är ofta lokaliserad till ett höjd-intervall av mindre än 20 km nära jonosfärens F-skiktstopp. Observationerna beskrivs väl av en modell med solitära vågor som propagerar transversellt genom radarstrålen. Två fall av lokaliserade jonlinjeförstärkningar visas sammanfalla med att norrskensbågar driver genom radarstrålen. I samband med bågarnas passage uppmäts stora gradienter i jontemperatur, vilket visas skapa tillräckligt kraftiga hastighetsskjuvningar för att Kelvin-Helmholtz-instabiliteter ska tillåtas växa. De observerade jonlinjeförstärkningarna tolkas i skenet av den lågfrekventa turbulensen som är kopplad till dessa instabiliteter.