Denna magisteruppsats i Ekonomisk Historia avser undersöka drivkrafter och motiv bakom de institutionella förändringar som svensk sjukvård genomgått och hur det i sin tur ledde fram till Lagen om valfrihetssystem. Vidare undersöks hur LOV påverkat utbudet av vårdcentraler inom Västerbottens läns landsting. Undersökningsperioden är 1983 – 2015. På 1980-talet skedde institutionella förändringar som var förutsättningar för den liberalisering av svensk sjukvård som skedde på 1990-talet. Kostnaderna för svensk sjukvård steg årligen från mitten på 1960-talet och när krisen slog till på 1990-talet skedde omfattande förändringar. Stora delar av offentlig sektor rationaliserades och öppnades upp för privata aktörer. Detta skedde även inom VLL. I mitten på 2000-talet började LOV utredas och argumenten för ett genomförande av reformen var framförallt att den konkurrens som skulle uppstå skulle leda till bättre vård för vårdtagarna. Befolkningen skulle via LOV få möjlighet att digitalt välja sin vårdcentral. Inom VLL uppkom 5 privata vårdcentraler. Den största Umeå Vårdcentral/ Dragonens hälsocenter lades ut på upphandling 2004 och försattes i drift juni år 2006. Ersättningen från VLL till Carema fick korrigeras årligen vilket indikerade på hur komplext det är att kalkylera för kostnader inom sjukvården. Efter avtalsperioden fanns en möjlighet att förlänga med 24 månader men VLL valde att inte förlänga med Carema utan krävde en omförhandling då vårdbolaget misskött sig på ett flertal punkter. Bland annat så saknades sjukgymnaster och det fanns inte möjlighet till kontinuerlig läkarkontakt för patienterna. Detta visar på den problematik som kan uppstå vid privatisering av offentlig verksamhet, när den ofrånkomliga vinstjakten leder till att kostnader ska hållas nere för att uppnå större marginaler. Samtidigt bör politikers önskan om valfrihet och privatiseringar ifrågasättas då det finns få tecken på att det är befolkningens önskan.

Uppsatsen syftar till att jämföra Umeå kommun som för tillfället inte tillämpar lagen om valfrihet i upphandling av särskilt boende med Stockholms stad som gör det. Sverige står inför en utmaning med en åldrande befolkning och kraven på en välfungerande äldreomsorg ökar vilket gör det intressant att undersöka de system för äldreomsorg som idag tillämpas. Studiens problem analyseras genom teoretiska ramverk kopplade till NPM och som grund ligger teorin om ”demokratins svarta hål” vilken berör förskjutningen av ansvarsutkrävande från den politiska nivån till de utförande tjänstemännen. Vidare uppmärksammas en teori gällande kommuners paradoxer och ett resonemang om hur valfrihet och rättvisa står i möjlig kontrast till varandra. Den insamlade empirin har tagits fram genom intervjuer med tjänstemän och ombudsman i de två kommunerna. Resultaten visar att de mest märkbara skillnaderna ligger i synen på valfrihet rent generellt. Medan det mer kommunalt inriktade Umeå kommun fokuserar på värden som jämlikhet, trygghet och stabilitet har det mer privat orienterade Stockholms stad ett större fokus på individualism, flexibilitet och mångfald. Det förefaller sig även som att den upplevda valfriheten är viktigare än den reella valfriheten som verktyg för demokratiskt inflytande över välfärden.