<p>Att bevarandet av biologisk mångfald är en grundpelare för att nå en hållbar utveckling enades världens länder om i Konventionen om biologisk mångfald (CBD) som upprättades under toppmötet i Rio de Janeiro 1992. I konventionen förespråkas den s.k. ekosystemansatsen (EA), vilket är en strategi som innebär en helhetssyn på ekosystem. Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken grad EA tillämpas på nationell och regional nivå. Frågan är också om EA är en bra utgångspunkt för att upprätthålla biologisk mångfald på landskapsnivå samt vad som kan öka tillämpningen av EA på regional nivå. På nationell nivå analyserades två delar i miljömålspropositionen och på regional nivå analyserades de landskapsstrategier som sju län har fått i uppdrag av regeringen att upprätta i ett pilotprojekt. Min teoretiska utgångspunkt har varit ekosystemansatsen och dess principer och vägledande punkter. Metoden bestod av främst en kvantitativ innehållsanalys med kvalitativa inslag och som komplement utfördes fyra intervjuer.</p><p>Resultatet visade att de delar av miljömålspropositionen som analyserades i hög grad följde ekosystemansatsen. En brist i propositionen var dock att det saknades riktlinjer om att det behövdes involvering av olika aktörer när den ursprungliga definitionen av landskapsavsnittet i strategierna skulle bestämmas. Att denna aspekt var implicit ledde troligtvis till det faktum att den även var implicit i landskapsstrategierna. Tillämpningen av EA i landskapsstrategierna skedde, trots att länsstyrelserna endast tillämpade den indirekt, i ganska hög grad och särskilt togs hänsyn till sociala aspekter som involvering av olika aktörer i själva processen och kontakt med vetenskapliga discipliner. Det som däremot var bristfälligt gällde tillämpningen av komplexa aspekter, vilka inte klart hade uttryckts i riktlinjerna till länsstyrelserna från regeringen. Dessa faktorer var beaktande av förvaltning av ekosystem inom ramen för dess funktion, processer i ekosystem samt adaptiv förvaltning. Alla intervjupersoner var överens om att EA är övergripande och ganska luddig, men det måste den vara för att gälla globalt. Av vikt är att konkretisera den på nationell och regional nivå. Ett förslag är att Naturvårdsverket i detta projekt ger tydliga riktlinjer angående tillämpningen av EA i landskapsstrategierna och att det är en tvåvägskommunikation mellan Naturvårdsverket och länsstyrelserna så att det blir en iterativ process. Genom en konkretisering kan tillämpningen av EA öka och därmed ett steg tas mot en hållbar utveckling.</p> / <p>The Convention on Biological Diversity (CBD) promotes the Ecosystem Approach (EA), which is a strategy that endeavours to take a comprehensive approach to managing ecosystems. The aim of this report is to study to what degree the EA is being followed on a national and regional level. A key question of the research is whether EA is conceptually sound and whether it has been operationalised effectively at both national and regional scale. Using articulated EA principles and operational guidelines from the CBD this study analyzed the Government's national environmental directive concerning biodiversity. The same approach was also applied to an analysis of several regional landscape strategies that are being developed as part of a pilot project. The results show that the national biodiversity directive is largely consistent with an EA. Although one area of inadequacy was the level of involvement by different stakeholders in the original decision about defining the landscape area in the pilot studies. This was also a weakness in the landscape strategies- perhaps because communication on this issue was not explicit in the directive from the government.</p><p>The implementation of EA in the landscape strategies at the regional level was also found to be good, especially the participation from different stakeholders (especially local stakeholders) in the process and scientific institutions. However inadequate factors not represented in these strategies were complex ecological aspects such as principle 6 (ecosystem must be managed within the limits of their functioning) and operational guideline 1 (focus on the functional relationships and processes within ecosystems). Adaptive management (operational guideline 3), a relatively new approach in Sweden, was also found to be deficient. All the respondents agreed that the EA needed to be made more concrete on a national and regional level. A suggestion from the research to improve the development and adoption of the EA would be to develop iterative mechanisms between regional and national authorities to ensure national guiding principles are informed by more concrete regional experience. When the EA is implemented more effectively we will take one step further on the way to reaching a sustainable development.</p>

<p>The loss of biodiversity is recognised as a tremendous threat to ecosystems, but its maintenance is challenging. One important issue is seen as decisive for its success: the integration of sustainable use and conservation of biodiversity that means to reconcile protective measures with different kinds of use. This study investigated management areas that explicitly emphasise this issue: UNESCO Man and Biosphere (MAB) Reserves that shall contribute to reconcile the conservation of biodiversity with its sustainable use and an initiative from the Swedish government called Regional Landscape Strategies that aims to find a balance between sustainable use and conservation on a landscape level. In three MAB Reserves in Germany and one Swedish county testing Regional Landscape Strategies semi-structured interviews were conducted. They aimed to detect the values and factors steering the decisions of biodiversity management and conservation as well as to identify obstacles for sustainable use, conservation and their integration in general. The interviews reveal that the connected terms and concepts can be interpreted in different ways and this exacerbates the work. Furthermore, the study detects some issues that can facilitate the integration of sustainable use and conservation of biodiversity in the respective areas and discussed their applicability on a larger scale. Examples are the establishment of a kind of forum involving local affected stakeholders and the creation of a connection point mediating the different sectors within the administration. These aspects could help to design the management of biodiversity more sustainable if they would be part of the mainstream management practises. Regarding the state of biodiversity that shall be achieved or maintained it can be mentioned that different factors and values steer the decisions; intrinsic values are underlying, but further issues seem crucial: practicability of the respective land use, aesthetic values, a high resilience of the system as well as the near-natural states.</p>

The loss of biodiversity is recognised as a tremendous threat to ecosystems, but its maintenance is challenging. One important issue is seen as decisive for its success: the integration of sustainable use and conservation of biodiversity that means to reconcile protective measures with different kinds of use. This study investigated management areas that explicitly emphasise this issue: UNESCO Man and Biosphere (MAB) Reserves that shall contribute to reconcile the conservation of biodiversity with its sustainable use and an initiative from the Swedish government called Regional Landscape Strategies that aims to find a balance between sustainable use and conservation on a landscape level. In three MAB Reserves in Germany and one Swedish county testing Regional Landscape Strategies semi-structured interviews were conducted. They aimed to detect the values and factors steering the decisions of biodiversity management and conservation as well as to identify obstacles for sustainable use, conservation and their integration in general. The interviews reveal that the connected terms and concepts can be interpreted in different ways and this exacerbates the work. Furthermore, the study detects some issues that can facilitate the integration of sustainable use and conservation of biodiversity in the respective areas and discussed their applicability on a larger scale. Examples are the establishment of a kind of forum involving local affected stakeholders and the creation of a connection point mediating the different sectors within the administration. These aspects could help to design the management of biodiversity more sustainable if they would be part of the mainstream management practises. Regarding the state of biodiversity that shall be achieved or maintained it can be mentioned that different factors and values steer the decisions; intrinsic values are underlying, but further issues seem crucial: practicability of the respective land use, aesthetic values, a high resilience of the system as well as the near-natural states.

Att bevarandet av biologisk mångfald är en grundpelare för att nå en hållbar utveckling enades världens länder om i Konventionen om biologisk mångfald (CBD) som upprättades under toppmötet i Rio de Janeiro 1992. I konventionen förespråkas den s.k. ekosystemansatsen (EA), vilket är en strategi som innebär en helhetssyn på ekosystem. Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken grad EA tillämpas på nationell och regional nivå. Frågan är också om EA är en bra utgångspunkt för att upprätthålla biologisk mångfald på landskapsnivå samt vad som kan öka tillämpningen av EA på regional nivå. På nationell nivå analyserades två delar i miljömålspropositionen och på regional nivå analyserades de landskapsstrategier som sju län har fått i uppdrag av regeringen att upprätta i ett pilotprojekt. Min teoretiska utgångspunkt har varit ekosystemansatsen och dess principer och vägledande punkter. Metoden bestod av främst en kvantitativ innehållsanalys med kvalitativa inslag och som komplement utfördes fyra intervjuer. Resultatet visade att de delar av miljömålspropositionen som analyserades i hög grad följde ekosystemansatsen. En brist i propositionen var dock att det saknades riktlinjer om att det behövdes involvering av olika aktörer när den ursprungliga definitionen av landskapsavsnittet i strategierna skulle bestämmas. Att denna aspekt var implicit ledde troligtvis till det faktum att den även var implicit i landskapsstrategierna. Tillämpningen av EA i landskapsstrategierna skedde, trots att länsstyrelserna endast tillämpade den indirekt, i ganska hög grad och särskilt togs hänsyn till sociala aspekter som involvering av olika aktörer i själva processen och kontakt med vetenskapliga discipliner. Det som däremot var bristfälligt gällde tillämpningen av komplexa aspekter, vilka inte klart hade uttryckts i riktlinjerna till länsstyrelserna från regeringen. Dessa faktorer var beaktande av förvaltning av ekosystem inom ramen för dess funktion, processer i ekosystem samt adaptiv förvaltning. Alla intervjupersoner var överens om att EA är övergripande och ganska luddig, men det måste den vara för att gälla globalt. Av vikt är att konkretisera den på nationell och regional nivå. Ett förslag är att Naturvårdsverket i detta projekt ger tydliga riktlinjer angående tillämpningen av EA i landskapsstrategierna och att det är en tvåvägskommunikation mellan Naturvårdsverket och länsstyrelserna så att det blir en iterativ process. Genom en konkretisering kan tillämpningen av EA öka och därmed ett steg tas mot en hållbar utveckling. / The Convention on Biological Diversity (CBD) promotes the Ecosystem Approach (EA), which is a strategy that endeavours to take a comprehensive approach to managing ecosystems. The aim of this report is to study to what degree the EA is being followed on a national and regional level. A key question of the research is whether EA is conceptually sound and whether it has been operationalised effectively at both national and regional scale. Using articulated EA principles and operational guidelines from the CBD this study analyzed the Government's national environmental directive concerning biodiversity. The same approach was also applied to an analysis of several regional landscape strategies that are being developed as part of a pilot project. The results show that the national biodiversity directive is largely consistent with an EA. Although one area of inadequacy was the level of involvement by different stakeholders in the original decision about defining the landscape area in the pilot studies. This was also a weakness in the landscape strategies- perhaps because communication on this issue was not explicit in the directive from the government. The implementation of EA in the landscape strategies at the regional level was also found to be good, especially the participation from different stakeholders (especially local stakeholders) in the process and scientific institutions. However inadequate factors not represented in these strategies were complex ecological aspects such as principle 6 (ecosystem must be managed within the limits of their functioning) and operational guideline 1 (focus on the functional relationships and processes within ecosystems). Adaptive management (operational guideline 3), a relatively new approach in Sweden, was also found to be deficient. All the respondents agreed that the EA needed to be made more concrete on a national and regional level. A suggestion from the research to improve the development and adoption of the EA would be to develop iterative mechanisms between regional and national authorities to ensure national guiding principles are informed by more concrete regional experience. When the EA is implemented more effectively we will take one step further on the way to reaching a sustainable development.