<p>Denna uppsats behandlar tillämpningen av lagen (1989:479) om ersättning för</p><p>kostnader i ärenden och mål om skatt, mm. Uppsatsens syfte är mot bakgrund av</p><p>regelverket i ersättningslagen, förarbetsuttalandena samt tillämpningen analysera</p><p>vilka kostnader som ersatts i ärenden och mål om skatt. Vi har huvudsakligen</p><p>koncentrerat oss på frågeställningen: Vilka kostnader ersätts i ärenden och mål om</p><p>skatt? Av ålder gäller regeln i svensk rätt att en enskild själv svarar för sina kostnader</p><p>i förvaltningsärenden. Denna regel gäller alltjämt i ordinära skattetvister inför</p><p>domstol. Den enskilde förutsätts medverka i förfarandet på egen bekostnad som</p><p>medborgerlig skyldighet. Det kommer därför inte i fråga att det allmänna skulle ge</p><p>ersättning för kostnader i samband med det vanliga deklarationsbestyret och vad som</p><p>direkt sammanhänger därmed. Regler om ersättning till den enskilde har utformats</p><p>som undantagsbestämmelser. De tar sikte på fall där någon åsamkats kostnader utöver</p><p>vad som skäligen kan begäras av honom. Den enskilde som haft kostnader för ombud,</p><p>biträde, utredning eller annat i ett ärende eller mål om skatt, vilka skäligen behövts för</p><p>att ta till vara hans rätt skall efter framställning, beviljas ersättning för kostnaderna.</p><p>De alternativa förutsättningarna som berättigar till ersättning är om den skattskyldige</p><p>helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden, ärendet eller målet avser fråga som är</p><p>av betydelse för rättstillämpningen eller om det i övrigt finns synnerliga skäl.</p><p>Vi har använt oss av den rättsdogmatiska metoden, vilket innebär att man gör en</p><p>systematisk kartläggning av gällande regler. I uppsatsen försöker vi även urskilja de</p><p>områden där det finns eventuella brister i ersättningslagens tillämpning och bedöma</p><p>om inte rättssäkerheten blir lidande till följd därav. Vi ser på lagens tillämpning ur ett</p><p>rättssäkerhetsperspektiv och jämför hur rättspraxis på ersättningslagens område är</p><p>förenlig med de principer som gäller i en demokratisk rättsstat. Slutligen analyserar vi</p><p>om det finns avvikelser från fundamentala principer och ger några förslag på hur</p><p>dessa kan förbättras. Våra förslag är att både domstolar och Skatteverket bör ha en</p><p>mer aktiv roll och att avgörandena skall vara väl motiverade.</p>

<p>Syfte: </p><p>Denna uppsats kommer att behandla det ständigt växande problemet med företag som sysslar med bluffaktureringar. Det huvudsakliga syftet med uppsatsen är att förklara vad fakturaskojeri är, hur man kommer åt dessa verksamheter med hjälp av de lagar som finns, vilka rättsfall man kan stödja sig på samt om det kan behövas en lagändring.</p><p>Metod: </p><p>Vi kommer utifrån rättsfall på det aktuella ämnet besvara vår frågeställning. Genom att studera rättsfallen och se på de domslut som framkommit, vill vi utvärdera om lagen är tillräcklig. I övrigt använder vi oss av artiklar från näringslivet, rapporter från myndigheter, telefonintervjuer, lagtexter, lagutskottets betänkande samt doktrin.</p><p>Slutsats: </p><p>I takt med antalet ökande anmälningar mot företag som bedriver annons- och fakturaskojeri har problemet uppmärksammats allt mer. Bluffakturabolag är ett bolag som ställer ut fakturor som inte är beställda. I denna uppsats ligger fokus dels på de bolag som sänder ut orderbekräftelser för att vilseleda. Dels på bolag som sänder ut fakturor som är snarlika seriösa företag i både namn och layout. Det som gör detta område något komplext är bristen på rådande svensk rättspraxis</p><p>Sammanfattningsvis anser vi att ett väl fungerande ekonomisystem bör sätta stopp för företagens problem med fakturabedrägeri. Vad gäller annonsbedrägeri bör man veta vilka ens annonsörer är, och på detta sätt undvika komplicerade påföljder. En handlingsinriktad ekobrottskommission bör upprättas för att underlätta samarbetet mellan landets myndigheter. Vi anser vidare att befintlig lagstiftning räcker till, men att det finns en svaghet då bristen på vägledande rättspraxis är alltför påtaglig.</p>

<p>Vi valde att i vår uppsats behandla ämnet gåva och vårt syfte var att definiera vad som är en gåva, både civilrättsligt och skatterättsligt. Vi har använt oss av den traditionella juridiska metoden och utgått från den rättsdogmatiska ansatsen. </p><p>På senare tid har man konstaterat att det inte finns något enhetligt sätt att definiera gåva i alla civilrättsliga sammanhang, utan det beror på i vilken situation transaktionen sker. Dock återkommer tre olika rekvisit hos transaktioner som kan anses vara gåva. Dessa är förmögenhetsöverföring, frivillighet och gåvoavsikt.</p><p>Begreppet gåva är hämtat från civilrätten och den civilrättsliga definitionen får betydelse även för skatterätten. Man brukar säga att det civilrättsliga begreppet bildar en yttre ram för det skatterättsliga. Alltså måste en gåva, för att komma till stånd skatterättsligt, föreligga civilrättsligt. Skatterättsligt brukar man dock komplettera med ytterligare ett rekvisit, detta är skatteförmågeprincipen.</p><p>Ett specialfall som inte betraktas som en benefik transaktion är remuneratoriska gåvor. En remuneratorisk gåva är en gåva som ges som ersättning för ett utfört arbete eller en utförd arbetsprestation. Speciellt utmärkande är detta när en arbetsgivare ger en anställd en gåva, i regel betraktas detta alltid som remuneratorisk gåva.</p><p>Vi har kommit fram till är att det beror på i vilken situation en transaktion sker om den ska betraktas som en gåva eller ej, dock måste de tre rekvisiten vara uppfyllda för att det skall bli tal om en gåva. Skatterättsligt tillkommer ytterligare ett rekvisit, detta rekvisit är skatteförmågeprincipen. </p>

<p>Hobbyverksamhet definieras som något som man gör på sin fritid och som inte är ens huvudsakliga sysselsättning. Det är främst vinstsyftet som är det som skiljer näringsverksamhet och hobbyverksamhet, men det kan även vara något av de andra näringskriterierna som är självständighet och varaktighet. Syftet med denna uppsats är att undersöka gränsdragningen mellan näringsverksamhet och hobbyverksamhet för att försöka komma fram till var gränsen går.</p><p>Vi har delat upp hobbyverksamhet i tre kategorier. Det första är Trav- och annan hästsportsverksamhet som är ett gediget problemområde och med olika faktorer som kan påverka gränsdragningen bl.a. antal hästar, anknytning till annan verksamhet och resultatets påverkan. I rättspraxis har det uppställts relativt låga krav för att en verksamhet med konstnärlig anknytning ska anses bedrivas i vinstsyfte och inte som hobbyverksamhet. Genom de låga kraven ges möjligheter för avdrag av den konstnärliga verksamheten mot överskott i annan näringsverksamhet. Bland övriga verksamheter är det främst resultatets påverkan, varaktighet och annan anknytning till verksamheten som bedrivs som utgör problem kring gränsdragningen. </p><p>Vi har inte kunnat hitta en gränsdragning som exakt anger om en verksamhet ska anses som näringsverksamhet eller hobbyverksamhet. Gränsdragningen beror ofta på en mängd olika omständigheter, men vi har dock funnit att i centrum ligger begreppet vinstsyfte. En tendens som vi dock har kunnat utröna är att en verksamhet som går med underskott ofta är att betrakta som hobbyverksamhet och att en verksamhet som går med överskott ofta betraktas som näringsverksamhet. Den slutsats man kan dra är att varje rättsfall är unikt och beroende på omständigheterna klassas en verksamhet antingen som näringsverksamhet eller hobbyverksamhet. </p>

<p>Syfte:</p><p>Att granska de förutsättningar som skall vara uppfyllda när det gäller att kunna bedöma en gärning som datarelaterat bedrägeri eller förberedelse till annan brottslig gärning. Utöver detta kommer vi att undersöka vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att kunna bedöma om en gärning skall kunna klassas både som bedrägeri och annat förmögenhetsbrott. De kombinationer som vi kommer att behandla är bedrägeri ställt i relation till stöld och dataintrång. Vidare kommer vi även att undersöka om datarelaterat bedrägeri kan betraktas som grovt brott. </p><p>Metod:</p><p>Vi har använt rättsdogmatisk metod, det vill säga, med hjälp av allmän litteratur inom området för vårt arbete, offentliga utredningar, lagförslag, författningar och lagar samt rättsfall har vi analyserat de frågor som utgör grunden till vårt arbete.</p><p>Slutsatser:</p><p>Vi har i vårt arbete funnit att alla former av olovlig påverkan av en upptagning eller automatisk process inte kan betraktas som datarelaterat bedrägeri. Exempel på detta är i det fall då gärningsmannen olovligen utnyttjar ett kontokort som denne erhållit via ett traditionellt bedrägeri. Då gärningsmannen genom skimming eller genom traditionellt bedrägeri kommer i besittning av kontokort och internkod respektive att han fått den i sin lovliga besittning via ett vilseledande är gärningsmannens förfarande exakt detsamma som den drabbade skulle ha gjort i liknade fall. Detta kan därför inte betraktas som bedrägeri eller påverkan av en upptagning, om så var fallet skulle den drabbade också olovligen påverka en upptagning. Kontokortet utnyttjas av gärningsmannen endast för att komma åt de bakomliggande medlen, alltså enbart som ett verksamt verktyg. </p><p>För att datarelaterat bedrägeri skall anses vara grovt skall enligt 9:3 andra stycket BrB detta ske med hjälp av falsk urkund eller felaktig bokföring.</p>

<p>Mervärdesskatt är ofta förknippat med att det är krångligt och svårt att hantera. Därtill finns det olika mervärdesskattesatser att använda, beroende på vilken affärsverksamhet ett företag bedriver och vilka varor och tjänster som företaget tillhandahåller sina kunder. Vidare om ett företag i sin tur när det handlar i eget namn, också köper in varor och tjänster från andra näringsidkare där ett resemoment ingår, så kan även beskattningssättet skilja sig åt. Antingen ska ett företag använda sig av allmänna bestämmelser avseende mervärdeskatteberäkning eller ska företaget, om det klassificeras som ett reseföretag, beskattas enligt särskilda marginalbestämmelser avseende mervärdesskatt.</p><p>Syftet med uppsatsen är att försöka undersöka vad som krävs för att ett företag och dess tjänster ska kategoriseras och beskattas enligt de särskilda reglerna, dvs. resetjänstbeskattning. Att försöka få en uppfattning om var gränsen går mellan de allmänna reglerna i ML gentemot de särskilda reglerna för resetjänster. Vilka faktorer det är som är avgörande för vilket sätt som blir aktuellt. Vidare även att få en inblick hur detta beskattningssätt upplevs hos ett företag samt också få information från Skatteverket och deras syn på detta beskattningsätt.</p><p>För att kunna uppnå mitt syfte med uppsatsen på bästa sätt, har jag som utgångspunkt använt mig av en rättdogmatisk metod. Med andra ord har jag använt mig av lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin för att kunna fastställa gällande rätt. Jag har även valt att intervjua ett företag som hamnat i ett gränsdragningsfall angående vilket beskattningssätt som gällde för deras specifika företag. För att få ytterligare information, från ett annat perspektiv än från företagets, har jag även intervjuat en person från Skatteverket som handhar olika resetjänstfrågor.</p><p>Uppsatsen har kommit fram till att ett företag måste uppfylla vissa grundkrav för att det överhuvudtaget ska anses som ett reseföretag och därmed bli föremål för marginalbeskattningen. Dessa grundkrav är, som nämnts innan, att företaget ska handla i eget namn samtidigt som det förvärvar varor och tjänster från andra näringsidkare där ett resemoment ingår. Ur rättsfall att döma förekommer det ändå svårigheter med att bedöma om en resetjänst föreligger eller inte. Således är det inte alltid självklart att veta om de allmänna mervärdeskattereglerna ska gälla eller de särskilda med marginalbeskattningen. Vidare, och som rättsfallen också gett bevis på, är fastän ett företag får klassificeringen resetjänst så kan det ändå uppstå problem med vad som ska ingå i det s.k. beskattningsunderlaget för de särskilda reglerna. Även här är det olika faktorer som spelar roll och måste tas hänsyn till. </p><p>Jag hävdar att det inte finns en självklar gränsdragning för att avgöra om ett företag utför resetjänster eller inte. Följaktligen inte heller om de särskilda reglerna för dessa resetjänster är gällande eller de allmänna reglerna för mervärdesskatt. Jag vill påstå, och det visar återigen rättsfallen bevis på, att det är olika omständigheter eller faktorer som avgör vilket beskattningssätt som ska gälla. Därutav är det svårt att svara på var gränsen går utan det måste avgöras och bedömas från fall till fall.</p>

<p>Syfte: </p><p>Att förklara begreppet penningtvätt och beskriva gällande rätt, samt att utifrån studiet av rättsfall se om lagen är tillräcklig på området eller om det behövs en lagändring.</p><p>Slutsats: </p><p>Det finns i Sverige väldigt få dömda för penninghäleri. Eftersom vi endast fann ett fall från hovrätten och ett fall från Högsta domstolen angående penninghäleriregleringen, kunde vi självfallet inte dra någon slutsats. Men utifrån de fall vi analyserade kunde vi inte se att det skulle behövas en lagändring.</p><p>Vi ansåg dock att den kommande lagändringen i PTL är nödvändig för att kunna bekämpa penningtvätten.</p>

<p>Syfte: </p><p>Syftet med vår uppsats är att utreda vad lag (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen) stiftar om de olika skyddsreglerna. Krav på nöjaktig placering, begränsningar för återlån och skydd vid överlåtelse av verksamheten och hur dessa regler skyddar pensionsborgenärerna. </p><p>Metod:</p><p>Vi arbetar utifrån den rättsdogmatiska metoden.</p><p>Slutsats:</p><p>Fler företag vill bilda pensionsstiftelser och då behövs det också en bra reglering och lagstiftning på området. Vi har skrivit om bakgrunden till pensionsstiftelser, där vi har behandlat pensionsystemet och vilken lagstiftning som är aktuell på området. Vidare har vi presenterat vår huvudinriktning, vilka skyddsregler som finns i Tryggandelagen och tittat på vad de olika rättskällorna säger och kommenterar i ämnet. Det är dessutom ny lagstiftning på väg, som ska gälla i hela EU. Vi har kommit fram till att Tryggandelagen har bra skyddsregler men att det är svårdefinierade uttryck som finns i skyddsreglerna och snäva gränsdragningar. </p>

<p>Syftet med arbetet är att undersöka om den nuvarande lagstiftningen kan tillämpas på förskingring av elektroniska medel.</p><p> </p><p>För att få en förståelse för förskingring som brott redogör vi för begreppet förmögenhetsbrott. Rekvisiten vid förmögenhetsbrott är ekonomisk skada för den drabbade och uppsåt från gärningsmannens sida. </p><p>Ekonomisk brottslighet är ett förmögenhetsbrott och denna undergrupp har rekvisit som är mer specifika. Det finns många definitioner och vi har valt att ta upp några av dem. Den som passade bäst in på vårt arbete var Justitieutskottets definition.</p><p>Det finns kopplingar mellan förskingring och redovisningslagen. Lagen anger hur den redovisningsskyldige skall avskilja de anförtrodda medlen för att inte förskingringsbrott skall föreligga. </p><p>Olovligt förfogande fungerar som en uppsamlingsreserv bland tillägnelsebrotten och är ett sekundärbrott till sakförskingring.</p><p>De rekvisit som måste vara uppfyllda för att förskingring skall föreligga finns i BrB 10:1. Då det gäller förskingring av elektroniska medel är det definitionen av besittningsbegreppet som ställer till problem. Elektroniska medel är inte fysiskt hanterbara utan har enbart immateriellt värde.</p><p>Vi har kommit fram till att man kan tillämpa den nuvarande lagstiftningen BrB 10:1 på förskingring av elektroniska medel. Dock anser vi att en vidgning av besittningsbegreppet är nödvändig, då den nuvarande besittningsdefinitionen inte innefattar egendom som är av immateriell karaktär.</p>

<p>Det har länge debatterats huruvida de svenska skattetilläggsreglerna är förenliga med de krav som Europakonventionen ställer upp i artikel 6. Efter att Sverige blev fällda av Europadomstolen i fallen Janosevic mot Sverige och Västberga Taxi AB & Vulic mot Sverige har regeringen gjort justeringar i skattebetalningslagen och taxeringslagen, med syfte att göra den svenska lagstiftningen förenlig med Europakonventionens krav. </p><p>Syftet med vår uppsats har varit att undersöka om den nya lagregleringen är förenlig med Europakonventionens artikel 6 eller om Sverige riskerar att fällas ytterligare fler gånger av Europadomstolen rörande det svenska skattetillägget. Vi har använt oss av en rättsdogmatisk metod som innebär att vi har använt oss av lagstiftning, förarbeten, praxis och befintlig doktrin för att undersöka vårt syfte på bästa möjliga sätt. Vi undersökte den framförda kritiken mot den nya lagregleringen samt de punkter där Sverige blev fällda av Europadomstolen. Dessa punkter har vi sedan jämfört med den nya lagstiftningen för att granska om den var tillräckligt ändrad för att Sverige i framtiden inte skall riskera att fällas av Europadomstolen.</p><p>Vi konstaterade att Sverige inte har gjort fler lagkorrigeringar än man var tvungna till. Detta kan bero på att man var nöjd med befintligt lagrum och ändrade därför endast det som Sverige var tvungna att ändra på, för att vara förenliga med Europakonventionens artikel 6. De områden vi ställer oss tveksamma inför vid ett eventuellt framtida mål är hållbarheten i beviskravet, oskuldspresumtionen och slutligen skälig tid.</p><p>Vi tycker att regeringen borde ha anpassat skattetilläggsreglerna fullt ut eftersom en eventuell ny fällande dom skulle bidra till en ny lagreglering som är både tidskrävande och kostsam.</p><p>_______________________</p><p>It has been widely debated whether the Swedish regulation concerning tax surcharges is in accordance with the requirements stipulated by Article 6 of the European Convention. After Sweden being convicted by the European Court of Human Rights in the Janosevic and Västberga AB cases, the Swedish Government has adjusted the SBL and the TL in an attempt to ensure that legislation is in alignment with the requirements of the European Convention. The aim of this dissertation is to investigate whether this new legislation is in accordance with the requirements stipulated by Article 6 of the European Convention, or whether Sweden is in danger of further convictions by the European Court of Human Rights on account of its tax surcharges. To fulfil the aim of this dissertation we have studied legislation, legislative history, practice and doctrine when possible. We have analysed the criticism given to the new legislation and the items where the European Court of Human Rights has convicted Sweden. These items have been compared to the new legislation to examine whether the European Court of Human Rights has adequately adjusted the legislation in order to reduce the possibility of a future conviction. We found that Sweden has made no alterations to its legislation apart from those absolutely necessary in order to be in alignment with Article 6 of the European Convention, possibly because Sweden was satisfied with its former legislation and therefore minimised the alterations. The areas where we sense the possibility of future problems are those concerning requirements regarding evidence, the presumption of innocence and finally within a reasonable amount of time. We believe that the Swedish Government ought to adjust the regulation concerning tax surcharges fully, since a future conviction would lead to further adjustments of the legislation, which is both time-consuming and costly.</p><p>The dissertation is written in Swedish.</p>