Uppsatsens syfte är att analysera hur genus är konstruerat i fyra relationer i TV-serierna Buffy och vampyrerna och Angel. Målet är att ta reda på om karaktärerna har en traditionell, delad eller omvänd genuskonstruktion. Uppsatsen kommer att undersöka både hur maskulinitet och femininitet är konstruerat textuellt och hur relationerna uppfattas av en grupp fans. Studien kommer att redogöra för skillnader och likheter mellan de fyra paren. Paren som ingår i analysen är Buffy & Angel, Willow & Tara, Buffy & Spike liksom Angel & Cordy. Studien är baserad på feministiska teorier av Liesbet Van Zoonen, Judith Butler och Lena Gemzöe. Men kommer också att inkludera en tillbakablick på hur genus representerades på TV under 1970 och 1980-talet som är presenterat av Barrie Gunter och hur uppfattningen av genus har ändrats sen dess. Några specifika teman som kommer att analyseras i uppsatsen är tv våld, sexualitet och egenskaper som anses mer manliga eller kvinnliga. Göran Erikssons teorier om receptionsstudier spelar också en viktig roll i detta kapitel. Teorikapitlet innehåller dock även några teorier om fankultur av John Fiske, Henry Jenkins, Lawrence Grossberg, John B. Thompson och Joli Jenson. Metoden som används i uppsatsen är att göra en receptionsstudie med två lika stora delar. Den första delen är en semiotisk text analys baserad på teorier om TV koder av John Fiske. De valda koderna är utseende, kamera, handlingar och ljud och dialog. Urvalet för den semiotiska text analysen var totalt 35 scener från elva avsnitt av serierna. Den andra delen utgjordes av en kvalitativ intervjustudie med 16 fans av serierna och är baserad på metoder av Thomas R Lindlof och Larsåke Larsson. Metodkapitlet tar också hänsyn till några metodproblem och etiska frågor som uppstår när man intervjuar människor för en studie. Uppsatsens semiotiska analys visade att TV koderna ger Buffy & Angel och Cordy & Angel en traditionell genus konstruktion där hon är kvinna och han är man. Även fast karaktärerna också har vissa drag som normalt tillskrivs det andra könet. Karaktären Buffy i synnerlighet har en delad genuskonstruktion, då hennes manliga sida kommer ut i hennes relation med Spike. Buffy & Spike och Willow & Tara har en delad genuskonstruktion där Willow och Buffy har flest manliga drag. Koderna av utseende och kamera reproducerar patriarkat mest medan koder som ljud, dialog, händelser och narrativ ger en mer komplex delad genuskonstruktion. Intervjustudien visade att de flesta fansen delade min tolkning av karaktärernas genuskonstruktion, men att de mediala texterna är öppna för motsatta och förhandlade tolkningar med. Det fanns vissa skillnader från mina tolkningar då fansen tillskrev Spike högre nivåer av kvinnlighet och Willow mer maskulinitet än jag gjort. Deras uppfattning av de specifika paren varierar också mycket beroende på deras egna åsikter och värderingar och alla fansen gör en tolkning som de föredrar. Mina resultat ger stöd till tidigare forskning om genus på Buffy av Arwin Spicer, Susan A. Owens och Frances Early. De ger också stöd till tidigare forskning om fankultur och jag tycker att teorierna av John Fiske och Liesbet Van Zoonen i synnerlighet har varit användbara under uppsatsskrivandet. Trots att karaktären Buffy är mer kvinnlig än man först hade kunnat tro och att vissa fördomar lever kvar sedan 1970-talet så har Buffy hjälpt till att utveckla tv-landskapet. Intervjupersonerna i den här uppsatsen accepterar homosexualitet på TV. Serien visar även att det är okej för kvinnor att slås tillbaks och skickar ut ett feministiskt meddelande i det avseendet att intervjupersonerna anser att kvinnlig frigörelse är en bra sak och att Buffy är en förebild. För fortsatta studier vore det intressant att ta reda på hur feministiska nyare TV-serier är och vilken effekt serier som Buffy haft på den generationen som växte upp medan de tittade på den.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur representationen av transpersoner uppfattas i nyhetsmedia genom en jämförelse mellan transpersoners egna upplevelser av att vara trans med representationen av trans i nyhetsartiklar och därmed urskilja om normativa och stereotypa föreställningar om trans existerar i framställandet. Empirin utgörs av intervjuer med fem stycken transpersoner. Dessa intervjuer har därefter analyserats med hjälp av ”The constant comparative method” och satts i relation till följande teoretiska ramverk: “annangörande”, performativtetsteori, queerteori, transstudier och genus i media. Empirin har även kopplats till tidigare forskning som berör binära könsnormen och mönster i journalisters källanvändning. I resultatet går det att urskilja att respondenternas egna upplevelser av att vara trans, inte överensstämmer med hur trans framställs i artiklarna. Det första huvudtemat i analysen - den binära könsnormen - visar att respondenterna har ett godtyckligt förhållningssätt till användandet av pronomen. Trots detta är samtliga respondenter eniga i sin kritik av hur transpersoner framställs i nyhetsartiklarna utifrån diskussionen kring kroppen och könsuttryck. I den andra huvudtemat - problematiken med tolkningsföreträde - påpekar respondenterna att representationen i artiklarna kan vara ett resultat av både journalistens och intervjuobjektets okunskap. Detta medför att intervjuobjektet ges tolkningsföreträde att tala för alla transpersoner i generella termer. Detta medför att artiklarna generaliserar transbefolkningen och att transcommunityt reduceras till vissa könsidentiteter där andra identiteter osynliggörs. Respondenterna påpekar även att intervjuobjekten och journalisterna anammar CIS-normativa föreställningar om kön och att detta kan vara en förklaring till varför respondenterna och intervjuobjekten har olika uppfattningar om vad det innebär att vara trans. Resultatet av studien visar att när transpersoner framställs inom den binära könsnormen för att få en ”plats” i förhållande till CIS – personer (alla personer som inte är trans), utesluts vissa köns- och transidentiteter. Transbefolkningens könsidentiteter underkänns därmed i ett försök att vara inkluderande och synliggörandet resulterar därmed i ett osynliggörande.