Genom kritiska diskursanalyser ämnar studien att undersöka nyhetsrapporteringen av ebola i de svenska tidningarna Dagens Nyheter och Aftonbladet. Delvis för att få förståelse för hur mediepanik skapas, men även hur relationen mellan nyhetsläsaren och den lidande konstrueras. Undersökningsperioden för studien är oktober 2014. Den tidigare forskningen som belyses i denna undersökning är studier om nyhetsrapporteringar kring svininfluensan, SARS-smittan och salmonellabakterien. Dessa visar på att de intensiva perioderna i nyhetsrapporteringen ofta innefattar användningen av visuella och lingvistiska medel som bidrar till att skapa en mediepanik. De teoretiska ramarna som denna uppsats utgår ifrån är Simon Cottles teorier om hur medier konstruerar mediepaniker i rapporterandet om globala kriser, Roger Fowlers teorier om nyheternas språk vid rapporteringar om kriser och Lilie Chouliarakis teorier om lidandets spektakel. Resultatet visar således att nyhetsmedierna talar om ebolan som hot mot Europa och USA, om regional spridning, katastrofhjälp, geopolitik och sjukvård. De röster som främst får en talan i dessa artiklar är Världshälsoorganisationen, myndigheter, politiker och experter som uttalar sig om olika situationer. Patienter är de som inte får komma till tals även om de nämns i artiklarna. Resultatet av de ingående analyserna i denna studie visar att avståndet till nyhetshändelserna påverkar hur nyheter om ebola skildras i medierapporteringen. I artiklar som behandlade nyhetshändelser om ebola i Afrika, betonades det att ebolasmittan fanns på en avlägsen plats. Samtidigt upptäcktes det att innehållet såsom språket blev intensivare när medierapporteringen skildrade nyheter om ebola i Europa. Därmed skapades även en känsla av kris och risk.

The main theme of this essay was; How does Instagram affect their users when it comes to everyday retouching and today’s ideal of beauty, and are there any differences between age and gender? To answer this question, the everyday retouching of the Instagram users selfies (self-portrait) was investigated and charted, to see how it affecting today’s ideal of beauty.   We used a quantitative method and conducted an empirical study that was rooted in the Encoding/Decoding-model of Stuart Hall, Gidden’s theory of structuration, Cooley’s ”looking-glass self”, Lippman’s triangle, together with previous research and a web survey that was targeted to a random selection of Instagram users. The study contained a total of 194 self-recruiting respondents. We deemed it necessary to conduct this study, as it addressed an important topic that might be linked to the current fixation on appearance and today's ideal of beauty.   The results showed that Instagram has a particular impact on its users when it comes to everyday retouching. The majority of respondents used Instagram’s built-in tools for their editing/retouching process. Our results also showed that half of the women edited/retouched their selfies. About half of the men who responded to the web survey edited/retouched their selfies. The clearest result of the study was that younger individuals had a tendency to edit/retouch their selfies more frequently. / Temat för uppsatsen var; Hur påverkar Instagram sina användare när det gäller vardagsretuschering och dagens skönhetsideal, samt finns det några skillnader mellan ålder och kön? Syftet var att undersöka och kartlägga Instagram användarnas vardagsretuschering och hur det påverkar dagens skönhetsideal, med fokus på användarnas selfies.   Vi använde oss av en kvantitativ metod och utförde en empirisk studie som utgick från Encoding/Decoding- modellen av Stuart Hall, Giddens strukturering teori, Cooleys ”spegeljaget”, Lippmans triangel, tillsammans med tidigare forskning och en webbenkätundersökning som riktade sig till ett slumpmässigt urval av Instagrams användare. Studien hade sammanlagt 194 självrekryterande respondenter. Vi tyckte att det var viktigt att genomföra denna studie, då den innehöll ett relevant ämne som möjligtvis kan ha koppling till rådande utseendefixering och dagens skönhetsideal.   Undersökningens resultat visade att Instagram har en viss påverkan på sina användare när det gäller vardagsretuschering. En majoritet av respondenterna använde Instagrams inbyggda verktyg i sin redigerings/retuscherings process. Vårt resultat visade även att hälften av kvinnorna redigerade/retuscherade sina selfies. Av de män som svarade redigerade/retuscherade cirka hälften sina selfies. Det tydligaste resultatet av studien var att de yngre har en tendens att redigera/retuschera sina selfies oftare.

Under de senare åren har Hanif Bali gång på gång uppmärksammats i olika medier i och med vad han skrivit på bland annat Twitter. Syftet med denna studien är att undersöka hur Hanif Bali gestaltats i fyra olika nyhetsmedier, två public service-medier och två kvällstidningar i samband med publiceringar av tre inlägg på sociala medier. I och med dessa inlägg riktades skarp kritik mot den moderata riksdagsledamoten, till exempel av Tidningsutgivarnas vd, Jeanette Gustafsdotter, som bland annat menar att inläggen anspelar på hot och våld mot journalister. Studien är baserad på en kvalitativ innehållsanalys där 20 artiklar från nämnda nyhetsmedier analyseras. Resultatet av denna studie visar att det generellt inte finns någon större skillnad i hur medierna gestaltade händelsen. Det inträffade är inte att betrakta som en politisk skandal eller ett mediedrev, dock visar studien på att Hanif Bali har vissa likheter med populism. Resultatet visar tydligt på hur pass förekommande olika information är, där gestaltningen om satir är minst frekvent.

<p>Många utländska personer som flyttar till Sverige, eller som är födda i Sverige och har föräldrar som har invandrat, kan komma att uppleva någon form av identitetsproblem, det vill säga att man inte riktigt vet var man kommer ifrån eller är osäker på var man tillhör. Mitt intresse för det här ämnet har ökat alltmer efter att ha läst en del om mediernas konstruktion, om hur medierna skildrar bilden av invandrare, gränsdragningen mellan ”vi och dem”, men samtidigt som jag själv personligen upplevt det som kallas för identitetsproblem. Jag vill i denna studie knyta samman dessa två ämnen och ta reda på hur personer med utländsk bakgrund upplever och betraktar sig själva utifrån det som medierna konstruerar, och inte om hur medierna konstruerar och skildrar invandrare. Jag kan tänka mig att det här ämnet är intressant för många utländska personer som upplever, eller har upplevt, någon form av identitetsproblem. Men jag tror att även svenskar kan finna detta intressant då man lättare kan förstå det som många utländska personer upplever när de kommer till ett nytt land, vilket i sin tur kan leda till att en förförståelse och samhörighet kan komma att skapas de emellan. Som en utav mina intervjupersoner sa till mig under intervjun:</p><p>”…det finns ju många svenskar som är lite så här, de åker på semester och säger att nu vet jag hur det känns att vara invandrare. Det är en helt annan sak att leva hela sitt liv med den känslan, än att känna sig lite utstött när man är på semester…”</p><p>Frågeställningarna är:</p><p>» Är identitet något centralt och medvetet i utländska personers vardag/medietillägnelse?</p><p>» På vilket sätt bidrar medierna till att utforma utländska personers identitet?</p><p>» Skiljer sig tankarna om mediers inflytande på identitetsskapandet mellan utlandsfödda och personer som är födda i Sverige?</p><p>Det jag kom fram till i min studie är att alla intervjupersonerna ansåg det vara viktigt att kunna bekräfta sin identitet, att veta var man står, men det hade ingen central roll i deras liv. Däremot hade medierna mer eller mindre en betydande roll, kanske lite mer för vissa än hos andra. En del av de intervjuade hävdade att medierna kan påverka människor, men de var osäkra på om de själva blev påverkade. Det fanns dock de som kände att medierna påverkade deras identitet genom de negativa skildringar som ges av invandrare och utländska personer. Tankarna om mediers inflytande på identitetsskapandet mellan utlandsfödda och personer som är födda i Sverige skiljer sig, tankarna är åtskilliga, och det från individ till individ.</p>

Många utländska personer som flyttar till Sverige, eller som är födda i Sverige och har föräldrar som har invandrat, kan komma att uppleva någon form av identitetsproblem, det vill säga att man inte riktigt vet var man kommer ifrån eller är osäker på var man tillhör. Mitt intresse för det här ämnet har ökat alltmer efter att ha läst en del om mediernas konstruktion, om hur medierna skildrar bilden av invandrare, gränsdragningen mellan ”vi och dem”, men samtidigt som jag själv personligen upplevt det som kallas för identitetsproblem. Jag vill i denna studie knyta samman dessa två ämnen och ta reda på hur personer med utländsk bakgrund upplever och betraktar sig själva utifrån det som medierna konstruerar, och inte om hur medierna konstruerar och skildrar invandrare. Jag kan tänka mig att det här ämnet är intressant för många utländska personer som upplever, eller har upplevt, någon form av identitetsproblem. Men jag tror att även svenskar kan finna detta intressant då man lättare kan förstå det som många utländska personer upplever när de kommer till ett nytt land, vilket i sin tur kan leda till att en förförståelse och samhörighet kan komma att skapas de emellan. Som en utav mina intervjupersoner sa till mig under intervjun: ”…det finns ju många svenskar som är lite så här, de åker på semester och säger att nu vet jag hur det känns att vara invandrare. Det är en helt annan sak att leva hela sitt liv med den känslan, än att känna sig lite utstött när man är på semester…” Frågeställningarna är: » Är identitet något centralt och medvetet i utländska personers vardag/medietillägnelse? » På vilket sätt bidrar medierna till att utforma utländska personers identitet? » Skiljer sig tankarna om mediers inflytande på identitetsskapandet mellan utlandsfödda och personer som är födda i Sverige? Det jag kom fram till i min studie är att alla intervjupersonerna ansåg det vara viktigt att kunna bekräfta sin identitet, att veta var man står, men det hade ingen central roll i deras liv. Däremot hade medierna mer eller mindre en betydande roll, kanske lite mer för vissa än hos andra. En del av de intervjuade hävdade att medierna kan påverka människor, men de var osäkra på om de själva blev påverkade. Det fanns dock de som kände att medierna påverkade deras identitet genom de negativa skildringar som ges av invandrare och utländska personer. Tankarna om mediers inflytande på identitetsskapandet mellan utlandsfödda och personer som är födda i Sverige skiljer sig, tankarna är åtskilliga, och det från individ till individ.

Uppsatsen syfte var att förstå hur fyra unga män formar sin identitet och sin livsstil genom sina användarprofiler och sitt beteende på Facebook. Arbetet beskriver även hur dessa personer anpassar sig efter andra användare och vilken funktion Facebook fyller i deras identitetsprocesser. Materialet består av fokusgruppsintervjuer, personliga intervjuer och uppföljningsenkäter. Den information som materialet genererade visade att de unga männen till stor grad anpassar sig efter omgivningen på Facebook. Facebook är en stor del av de studerade individernas vardag och är en bidragande faktor till deras självbild. Det finns ett behov att inte missa några händelser och därför är en aktiv användning viktig då männen annars upplever att de försämrar sina chanser att befästa sin identitet och livsstil på sidan. Undersökningen visar även att deltagarna framförallt anpassar sig efter potentiella partners.

Syftet med denna uppsats är att försöka tolka ett eventuellt mönster av maskulina framställningar och ställa dessa tolkningar i relation till den äldre, mer traditionella bilden av mannen. Detta gjordes genom en studie av reklamfilm i svensk TV. Studien är en diskursanalys som utgår från ett analysschema vilket tagits fram med hjälp av Keith Selby och Ron Cowderys bok How to study television. Analysschemat är indelat i sex olika nivåer. Först och främst har urvalet utgått ifrån reklamer som har någon visuellt identifierbar manlig karaktär. När detta breda urval gjorts fokuserades analysen de som innehöll mer framträdande män. Nästa steg i analysschemat analyserade de fysiska egenskaperna hos dessa manliga karaktärer. Miljön som männen i reklamfilmerna fanns i utgjorde den tredje nivån, och följdes upp med en analys av rekvisita som återfanns i reklamerna. Det femte och sjätte steget utgjordes av verbal- respektive ickeverbal kommunikation. Studien visar att det finns en mängd olika förslag till hur en man bör vara och bete sig. Dock kan man inte se att det finns någon ny omdanande bild av mannen som vuxit fram som en motpol till den traditionella mansbilden. De mansbilder som syns är alla varianter av den traditionella framställningen av mannen. Dessa framställningar premierar fortfarande de traditionella egenskaper som tillskrivits mannen. I ett exempel där männen inte har många av de manligt traditionella egenskaperna stiger istället kvinnan in i rollen som man och genom henne syns den traditionella mannen. Även den till synes totala motpolen till den traditionella mannen, tönten, ger en tydlig bild av att han inte tillhör det ledande mansidealet. Trots att han är en motpol har han ändå blivit formad ur den referensram som är den traditionella mannen och det går att se på mannen som tönt som en symbolisk inversion. Anledningen till dessa olika nyare varianter av maskulina framställningar diskuterar vi utifrån den homosexuella maskulinitetens påverkan på den traditionella maskuliniteten. Även feminismen har dragit sitt strå till stacken för att kunna få igenom de bilder av mannen som mer omsorgsfull. Sammantaget går det att säga att denna studie visar att den traditionella mannen är långt ifrån död. Den lever i högsta grad fortfarande kvar som maskulinitetens ledande galjonsfigur.

<p>Syftet med denna uppsats är att försöka tolka ett eventuellt mönster av maskulina framställningar och ställa dessa tolkningar i relation till den äldre, mer traditionella bilden av mannen. Detta gjordes genom en studie av reklamfilm i svensk TV. Studien är en diskursanalys som utgår från ett analysschema vilket tagits fram med hjälp av Keith Selby och Ron Cowderys bok How to study television. Analysschemat är indelat i sex olika nivåer. Först och främst har urvalet utgått ifrån reklamer som har någon visuellt identifierbar manlig karaktär. När detta breda urval gjorts fokuserades analysen de som innehöll mer framträdande män. Nästa steg i analysschemat analyserade de fysiska egenskaperna hos dessa manliga karaktärer. Miljön som männen i reklamfilmerna fanns i utgjorde den tredje nivån, och följdes upp med en analys av rekvisita som återfanns i reklamerna. Det femte och sjätte steget utgjordes av verbal- respektive ickeverbal kommunikation.</p><p>Studien visar att det finns en mängd olika förslag till hur en man bör vara och bete sig. Dock kan man inte se att det finns någon ny omdanande bild av mannen som vuxit fram som en motpol till den traditionella mansbilden. De mansbilder som syns är alla varianter av den traditionella framställningen av mannen. Dessa framställningar premierar fortfarande de traditionella egenskaper som tillskrivits mannen. I ett exempel där männen inte har många av de manligt traditionella egenskaperna stiger istället kvinnan in i rollen som man och genom henne syns den traditionella mannen. Även den till synes totala motpolen till den traditionella mannen, tönten, ger en tydlig bild av att han inte tillhör det ledande mansidealet. Trots att han är en motpol har han ändå blivit formad ur den referensram som är den traditionella mannen och det går att se på mannen som tönt som en symbolisk inversion.</p><p>Anledningen till dessa olika nyare varianter av maskulina framställningar diskuterar vi utifrån den homosexuella maskulinitetens påverkan på den traditionella maskuliniteten. Även feminismen har dragit sitt strå till stacken för att kunna få igenom de bilder av mannen som mer omsorgsfull.</p><p>Sammantaget går det att säga att denna studie visar att den traditionella mannen är långt ifrån död. Den lever i högsta grad fortfarande kvar som maskulinitetens ledande galjonsfigur.</p>

Denna studie undersöker hur svenska universitet argumenterar för sina respektive medie- och kommunikationsvetenskapliga utbildningar, liksom vilken bild universiteten ger av kommunikatörsyrket utifrån detta. Mer specifikt studeras argumentationen och de retoriska resurserna i programbeskrivningarna på två olika universitets webbplatser. Syftet med studien är att undersöka och redogöra för de två valda universitetens sätt att uttrycka sig om kommunikatörsyrket - detta för att identifiera eventuella likheter och skillnader som kan påverka kommunikatörers yrkesidentitet. För att göra detta använder vi oss av kvalitativ textanalys och analyserar webbtexterna retoriskt. På så sätt kan vi bryta ner texten och hitta underliggande budskap. De teorier som används i studien rör yrkesidentitet och tillhörighet. Resultatet visar att de två valda universiteten har olika fokus i sina texter - det ena med huvudfokus på att den som utbildar sig till kommunikatör kan förändra världen och det andra med huvudfokus att den som utbildar sig till kommunikatör kan få jobb i en växande bransch. / The intention of the following study is to examine how Swedish universities supply potential students with information about their media and communication program. Furthermore, we are interested in how the universities describe the career opportunities that these programs give access to. More specifically, we study two different universities and their use of rhetorical resources to attract students. The purpose of the study is to bring attention to how universities express themselves regarding the role of the communicator. The aim is to identify differences and similarities in the descriptions of the role as a communicator, and how they may cause a shattered picture of the profession– which is the struggle this study is based on. We use a qualitative text analysis and analyse the web texts with rhetorical terms. By doing this, we are able to find underlying messages in the texts. The theories we use concern professional identity and belonging. Conclusions from this study shows that the two examined universities supply the student with different perspectives. One of them can be shortly described as “study media and communication – change the world”, while the other one highlights “study media and communication – become employed”.

<p>Uppsatsens syfte är att analysera hur genus är konstruerat i fyra relationer i TV-serierna Buffy och vampyrerna och Angel. Målet är att ta reda på om karaktärerna har en traditionell, delad eller omvänd genuskonstruktion. Uppsatsen kommer att undersöka både hur maskulinitet och femininitet är konstruerat textuellt och hur relationerna uppfattas av en grupp fans. Studien kommer att redogöra för skillnader och likheter mellan de fyra paren. Paren som ingår i analysen är Buffy & Angel, Willow & Tara, Buffy & Spike liksom Angel & Cordy.</p><p>Studien är baserad på feministiska teorier av Liesbet Van Zoonen, Judith Butler och Lena Gemzöe. Men kommer också att inkludera en tillbakablick på hur genus representerades på TV under 1970 och 1980-talet som är presenterat av Barrie Gunter och hur uppfattningen av genus har ändrats sen dess. Några specifika teman som kommer att analyseras i uppsatsen är tv våld, sexualitet och egenskaper som anses mer manliga eller kvinnliga. Göran Erikssons teorier om receptionsstudier spelar också en viktig roll i detta kapitel. Teorikapitlet innehåller dock även några teorier om fankultur av John Fiske, Henry Jenkins, Lawrence Grossberg, John B. Thompson och Joli Jenson.</p><p>Metoden som används i uppsatsen är att göra en receptionsstudie med två lika stora delar. Den första delen är en semiotisk text analys baserad på teorier om TV koder av John Fiske. De valda koderna är utseende, kamera, handlingar och ljud och dialog. Urvalet för den semiotiska text analysen var totalt 35 scener från elva avsnitt av serierna. Den andra delen utgjordes av en kvalitativ intervjustudie med 16 fans av serierna och är baserad på metoder av Thomas R Lindlof och Larsåke Larsson. Metodkapitlet tar också hänsyn till några metodproblem och etiska frågor som uppstår när man intervjuar människor för en studie.</p><p>Uppsatsens semiotiska analys visade att TV koderna ger Buffy & Angel och Cordy & Angel en traditionell genus konstruktion där hon är kvinna och han är man. Även fast karaktärerna också har vissa drag som normalt tillskrivs det andra könet. Karaktären Buffy i synnerlighet har en delad genuskonstruktion, då hennes manliga sida kommer ut i hennes relation med Spike. Buffy & Spike och Willow & Tara har en delad genuskonstruktion där Willow och Buffy har flest manliga drag. Koderna av utseende och kamera reproducerar patriarkat mest medan koder som ljud, dialog, händelser och narrativ ger en mer komplex delad genuskonstruktion. Intervjustudien visade att de flesta fansen delade min tolkning av karaktärernas genuskonstruktion, men att de mediala texterna är öppna för motsatta och förhandlade tolkningar med. Det fanns vissa skillnader från mina tolkningar då fansen tillskrev Spike högre nivåer av kvinnlighet och Willow mer maskulinitet än jag gjort. Deras uppfattning av de specifika paren varierar också mycket beroende på deras egna åsikter och värderingar och alla fansen gör en tolkning som de föredrar.</p><p>Mina resultat ger stöd till tidigare forskning om genus på Buffy av Arwin Spicer, Susan A. Owens och Frances Early. De ger också stöd till tidigare forskning om fankultur och jag tycker att teorierna av John Fiske och Liesbet Van Zoonen i synnerlighet har varit användbara under uppsatsskrivandet. Trots att karaktären Buffy är mer kvinnlig än man först hade kunnat tro och att vissa fördomar lever kvar sedan 1970-talet så har Buffy hjälpt till att utveckla tv-landskapet. Intervjupersonerna i den här uppsatsen accepterar homosexualitet på TV. Serien visar även att det är okej för kvinnor att slås tillbaks och skickar ut ett feministiskt meddelande i det avseendet att intervjupersonerna anser att kvinnlig frigörelse är en bra sak och att Buffy är en förebild. För fortsatta studier vore det intressant att ta reda på hur feministiska nyare TV-serier är och vilken effekt serier som Buffy haft på den generationen som växte upp medan de tittade på den.</p>