The nutrition bound in macroalgae, also known as seaweed, contains high amounts of all the nutrients, micronutrients, vitamins and plant hormones, necessary for plants, animals and humans. Totally for free it is floating in the oceans around the world and has been harvested and used by people for thousands of years. A problem that has arisen in the wake of Industrialism during the past 200 years is that human beings spread non-desirable substancesto air, water and soil, for example heavy metals. Macroalgae accumulate the heavy metals, which may become a problem if we want to eat seaweed or use it to grow plants in.  In a growth trial using macroalgal compost made from Fucus radicans collected from the Baltic Sea, the uptake heavy metals in the edible tubers of potatoes of the cultivar ‘Cherie’ was investigated. The following heavy metals were analyzed: lead(Pb), cadmium (Cd), mercury (Hg), arsenic (As) and copper (Cu). There were no differences in the uptake of heavy metal between potatoes grown in macroalgal compost and soil, but the potato tubers from both cultivations contained concentrations of Cd and As higher than those normally found in Swedish potatoes. The concentrations are, however, much lower than the limits set by EFSA. The macroalgal compost and the soil used in the experiment were also analyzed for heavy metal content. The Cd concentration in the compost exceeded the limit for Swedish compost. However, the high levels of Cd in the compost were not reflected in the Cd content of the potato tubers. Soil conductivity and pH values were also investigated. The high conductivityof the macroalgal compost was probably due to insufficient rinsing of the macroalgae, and thus it was not ideal for use in crop cultivation. In spite of this, the crop yield was good. In conclusion, macroalgal compost can be recommended as a cultivation substrate for potatoes. / Den näring som finns bunden i makroalger, även kallad tång, innehåller rikliga mängder av alla näringsämnen, spårämnen, vitaminer och växthormoner som växter, djur och människor behöver. Alldeles gratis flyter den omkring i världshaven och har skördats och använts av människan under tusentals år. Problemet som uppstått i industrialismens spår de senaste 200 åren är att människan sprider icke önskvärda ämnen till luft, vatten och jord, t.ex. tungmetaller. Makroalger ackumulerar dessa, vilket kan bli ett problem om vi vill äta eller odla i tång.  Vid ett odlingsförsök med potatis i tångkompost av Fucus radicans från Östersjön undersöktes metallupptaget i de ätbara knölarna i potatis av sorten ’Cherie’. De tungmetaller som analyserades var bly (Pb), kadmium (Cd), kvicksilver (Hg), arsenik (As) och koppar (Cu). Analysrapporten visade ingen skillnad i upptag av tungmetaller mellan potatis som odlats i tångkompost eller i jord; däremot innehöll knölarna från båda odlingarna högre halter av kadmium och arsenik än normalvärdena i svensk potatis. Halterna är dock långt under EFSA:s gränsvärden. Även odlingssubstraten, dvs. tångkomposten och jorden undersöktes för tungmetallförekomst. Kadmiumhalterna i tångkomposten översteg gränsvärdet för svenska kompostjordar, men de höga kadmiumhalterna reflekterades inte i potatisknölarnas kadmiuminnehåll. Odlingssubstratens ledningstal och pH-värden undersöktes också. Tångkompostens höga ledningstal (10,8 mS/cm) berodde antagligen på otillräcklig sköljning och gjorde den inte idealisk för odling. Trots detta blev skördeutfallet gott. Således kan tångkompost rekommenderas som odlingssubstrat för potatis.