Vid hennes barm och under hennes kjortel är en studie om två av religionspsykologins fäder och deras Mariaåskådningar – Sigmund Freud och Carl Gustav Jung. Trots en i övrigt gedigen forskning finns en kunskapslucka om deras Mariagestalt och då särskilt vad gäller Freud. Tanken i denna magisteruppsats är att genom en hermeneutisk metod fylla detta tomrum. Syftet är att utröna Mariagestaltens roll och betydelse i de religiösa dramaturgiernas dilemman. Därtill se vilka lösningar som erbjuds i Freuds och Jungs djuppsykologiska teorier. Resultatet visar att Freud utgår främst från erotikens hemvist vid modersbröstet och autoerotismen. Medan Jung fokuserar på vaginan/livmodern och andlig eros. Det finns därtill en underliggande spänning mellan ett homosexuellt (Freud) och ett heterosexuellt (Jung) tolkningsföreträde. Gemensamt för Freud och Jung är att de inte drar en skarp skiljelinje mellan himmelska, jordiska och psykiska fenomen. I bådas religiösa dramaturgier är Gud en fadersrepresentation och en förövare. Han kommer antingen som en yttre infiltratör (Freud) eller är en inre glömskans sabotör (Jung). Genom årtusenden har Gudinnan hotats av jordiska erövrare (enligt Freud) eller glömts bort av Gud, samhället och den protestantiske mannen (enligt Jung). Hon återuppstår emellertid alltid i en ny skepnad. Och det är Maria. Hon får rollen som en sammanbindande kraft och tillskrivs att ha allt det som Gud saknar.