Den här uppsatsen har undersökt om det går att genomföra effektivitetsförbättrande åtgärder i samband med traditionellt vägbyggande genom att utnyttja moderna datorprogram för att planera masstransporter. Detta skulle kunna resultera i minskad energiförbrukning och därmed också mindre koldioxidutsläpp. Uppsatsen består av två delar, där den första delen är en litteraturstudie som ger en bakgrund till hur traditionellt vägbyggande går till. De områden som beskrivs är planering, produktion, materialegenskaper och statlig reglering. Uppsatsens andra del består av en fallstudie av Riksväg 73, mellan Stockholm och Nynäshamn, där ett datorplaneringsprogram (DynaRoad) har använts. Programmet har utnyttjats för att göra en optimering av masstransporterna vid byggandet av delsträcken Överfors - Lässmyran. Entreprenaden genomfördes av Veidekke Entreprenad AB mellan oktober 2007- september 2009. Med hjälp av programmet har antalet dumpertimmar som hade krävts för vägbyggnationen vid en optimal planering av masstransporterna beräknats. Resultatet har sedan jämförts dels med antalet dumpertimmar som fanns med i Veidekkes ursprungliga kalkyl, samt dels med antalet dumpertimmar som gick åt i verkligheten. Resultatet visar på betydande skillnader mellan DynaRoads optimeringsberäkning, Veidekkes kalkyl och det faktiska utfallet. Uppsatsens slutsats är att ett planeringsprogram, vid rätt förutsättningar, kan ge en mer sanningsenlig bild av resursutgången samt ger goda möjligheter för effektivitetsåtgärder, så som kortare transportlängder och därmed också minskad energiförbrukning och mindre koldioxidutsläpp.